Tidigare var man tvungen att kvalificera sig för en bostad. Med Bostad först vänder man på logiken, säger Hans Swärd, seniorprofessor i socialt arbete vid Lunds universitet.
– Tanken är att de som får en egen bostad ska få massivt stöd för att klara sitt boende i början. De kan behöva hjälp med psykiatrisk vård, med att ställa in mediciner, med tandvård och med sitt beroende. De behöver också boendestödjare och team som kan hjälpa till vid behov.
De som inte får stöd förlorar sannolikt kontraktet.
– På vissa håll finns också så kallade sviktboenden, dit man kan lyfta folk som tagit återfall, eller som har slutat ta sin medicin och börjar störa grannarna. Där får de bo under rehabiliteringen.
Bostad först släpper in människor på den ordinarie bostadsmarknaden, till skillnad från härbärgen eller andra logilösningar.
– Redan Kommittén för hemlösa, som leddes av Widar Andersson, tog år 2000 upp problemet med att vissa grupper riskerar att hamna i ett permanent utanförskap på bostadsmarknaden.
Så här skrev kommittén:
”Nuvarande system med en växande logimarknad (härbärgen och hotellboende) respektive en sekundär bostadsmarknad där socialtjänsten erbjuder sina hemlösa klienter bostäder med andrahandskontrakt, kan med dess nuvarande tillämpning utvecklas till ett hinder för den enskildes möjligheter att normalisera sin livs- och boendesituation. Detta gäller särskilt i kommuner som saknar verkningsfulla strategier och metoder för att hjälpa människor vidare till en bostad med ett eget kontrakt.”
Bostad först utvecklades i USA på 1990-talet och fick stor spridning.
– Vi fick en rektor till Lunds universitet, Per Eriksson, som varit i USA och sett de den goda utvecklingen där. Så kom det sig att vi började engagera oss. Vi skrev artiklar, ordnade välbesökta seminarier, åkte runt och föreläste och fick träffa Maria Larsson, som var ansvarig minister. Men sedan har metoden ändå inte fått någon större spridning i Sverige. Enligt Socialstyrelsen visar uppföljningar att bostad först ”I större grad än andra boendeinsatser löser enskildas hemlöshet.”
Ändå används inte metoden. Enligt Socialstyrelsen kan endast en femtedel av landets kommuner erbjuda Bostad först och alla använder den inte fullt ut. Andelen är oförändrad sedan 2012.
– Vart sjätte år undersöker Socialstyrelsen hemlösheten, senast 2017. Då visade det sig att 33 250 personer var hemlösa, varav 5 900 akut hemlösa. Det förändrade synen på hemlösa när det ”bara” handlade om 5 900.
Ett annat skäl kan vara vilka som är hemlösa.
– Metoden är egentligen avsedd för personer med beroende och psykiska problem, men i dag ser inte hemlösheten alltid ut så. De stora flyktinggrupperna som kom 2015 har gjort att många barnfamiljer finns bland de hemlösa.
”Barnfamiljer eller missbrukare; vilka ska få hjälp först?”
Hans Swärd
Hans Swärd oroas av att grupper ställs mot varandra.
– Barnfamiljer eller missbrukare; vilka ska få hjälp först? Ett problem med Bostad först är att det kostar ganska mycket initialt, när bostad ska skaffas och allt stöd sättas in. Psykiatrin har också drabbats av stora nedskärningar vilket försvårar arbetet.
Men andra lösningar blir ännu dyrare i längden. Enligt Svt nyheter uppskattar Boverket att Bostad först kostar skattebetalarna 380 kronor per dygn, jämfört med 580 kronor som en plats på ett härbärge eller ett akutboende kostar.
Enligt Hans Swärd går det att bli av med hemlösheten om den politiska viljan finns.
– Men det är ju inget man vinner val på, särskilt inte idag när alla talar om hårdare tag, säger han.
Hemlöshet är ett komplext problem, som kräver komplexa lösningar.
– Det krävs en statlig strategi och att man bygger med större variation. Idag bygger man inte för de hyresgäster man har, utan för dem man vill ha. Dessutom krävs att man stärker rätten till bostad och vidtar åtgärder tidigt för dem som riskerar att bli bostadslösa.
”Den som inte har en adress blir utestängd från en rad arenor.”
Hans Swärd
Han talar hellre om social utestängning än hemlöshet.
– Den som inte har en adress blir utestängd från en rad arenor. Röstkortet kanske kommer bort, man får svårt att få sjukvård.
Han säger att ju längre någon står utanför bostadsmarknaden desto svårare är det att komma tillbaka.
– Självbilden blir sämre och man blir kanske av med sitt bohag. Det gäller att få folk tillbaka ganska fort. Bostad först har visat att även personer som verkligen är utslagna kan klara eget boende med rätt stöd.
Även om Hans Swärd önskar att det ska byggas lägenheter som folk har råd med är han ingen förespråkare för så kallad Social housing, särskilda boenden för fattiga.
– Finland har satsat ganska mycket på det, men höghuset som brann i London var till exempel ett sådant. Där hade man byggt billigt och slarvat med brandsäkerheten. Det ökar segregationen och är ingenting vi vill ha i Sverige.
Han har skrivit en rapport om hemlösheten i Norden och ser Norge som en förebild.
– Även om det är svårt att jämföra länder så har Norge mycket färre hemlösa per 100 000 invånare än Sverige. Norge är ju hälften så stort som Sverige och inte lika urbaniserat. Fler bor också i småhus och självbyggen, men man har också satsat på hemlösa.
”Rika kommuner dumpar sina hemlösa i andra kommuner. Man vill ha helt andra grupper boende.”
Hans Swärd
I Sverige skyfflar kommunerna i stället de hemlösa emellan sig.
– Rika kommuner dumpar sina hemlösa i andra kommuner. Man vill ha helt andra grupper boende.
Några enkla lösningar finns inte. Bostadspolitiken är komplicerad.
– Det är dyrt att bygga och tomtpriserna är väldigt höga. De lägenheter som byggs blir väldigt dyra att bo i.
På 1960-talet byggdes bostadslösheten bort.
– Miljonprogrammet raderade i princip hemlösheten, härbärgen och ungkarlshotell lades ned. Så det är klart att man kan lösa problemen om man vill.
Men är det verkligen ett nytt miljonprogram vi vill ha?
– Själva tanken var inte fel. Boendestandarden i Sverige var bland de sämsta i Europa, men ökade avsevärt genom miljonprogrammet. Dessutom byggdes olika typer av hus. Sedan har inte underhållet skötts och invandringen och EBO-lagstiftningen (att nyanlända får bosätta sig var de vill, till exempel hemma hos släktingar) har lett till trångboddhet och segregation.
Ett annat problem i sammanhanget är utförsäljningen av allmännyttan.
– I Sverige är vi beroende av fastighetsägare. Det har lett till allt fler ”sociala kontrakt”, vilket innebär att socialtjänsten hyr lägenheter av fastighetsägaren och sedan hyr ut till den som inte har möjlighet att få eget kontrakt. Men det är ju inte Bostad först.
”Fattigdom och social utestängning kan vi lösa om vi vill.”
Hans Swärd
Hans Swärd är, trots allt, optimist.
– Fattigdom och social utestängning kan vi lösa om vi vill. Viktigast är att ta problemet på allvar. Vi har ju fått en bostadsminister i den nya regeringen, Johan Danielsson. Vi får väl se vad han kan göra. Det kommunala självstyret är stort i Sverige, så det är ingen enkel sak att lösa hemlöshetsproblemet. Nu tar vi ju inte emot så många flyktingar längre, men EBO-lagstiftningen borde ses över. Och så måste segregationen brytas.
Han säger också att det behövs såväl statliga som kommunala strategier och en god generell socialpolitik.
– Satsa på ett åtgärdssystem som bygger på evidens, som Bostad först, och inte på härbärgen och sociala kontrakt som snarast stärker stigmatiseringen, säger Hans Swärd.