Krönika ursprungligen publicerad på Alkoholpolitiskt forums webbsida maj 2011 och citerad av Anna Carlstedt samma månad:
Det gångna året har jag haft anledning att fundera över vad jag ska ägna resten av mitt yrkesverksamma liv åt. Nu har det klarnat. Tack vare utredningen om gårdsförsäljning ser jag möjligheterna öppna sig i alkoholbranschen. Jag tänkte dra nytta av mina erfarenheter på alkoholområdet, men flytta över till den mer lukrativa sidan och starta gårdsförsäljning av alkohol.
”Men du har ju ingen gård”, kanske vän av ordning invänder. Det är just det som är det fina i kråksången – man behöver ingen gård. En villa i förorten funkar lika bra.
Jag tänkte mig en småskalig tillverkning av likörer gjorda på egna frukter och bär. Till julen producerar jag egen glögg. Kanske brygger jag lite öl också. Det behöver inte vara några stora mängder eftersom man får sälja även andra tillverkares produkter.
En upplevelse ska vara kopplad till inköpen vilket komplicerar det hela något, men svårigheter är till för att övervinnas och kan vändas till möjligheter. Kunderna får plocka bär, frukt och växter. De kan också hjälpa till att klippa fruktträd, klippa gräsmattan, skotta snö, gå ut med hunden, spela kubb, baka eget tilltugg till dryckerna, dammsuga eller delta i andra sysslor som förekommer på ”gården”. Eller varför inte delta i själva tillverkningen. På så vis minimeras min arbetsinsats till att bara hysta in pengarna. Och betalande arbetskraft är faktiskt bättre än gratis arbetskraft.
Om kunderna ska ägna sig åt en upplevelse i samband med inköpen förutsätter det att de har lite mer tid att spendera, som t ex på helgen. Det måste väl rimligen innebära att man får sälja även då? Det ger en viss konkurrensfördel gentemot Systembolaget som har begränsat öppethållande på helgerna.
Så jag ser med tillförsikt fram mot det kommande året.
Välkommen till Evas vingård!