I största delen av sitt yrkesliv har Ulric Hermansson ägnat sig åt alkohol i arbetslivet. Förra veckan satt han i en panel vid det frukostseminarium som Systembolaget anordnat för att presentera den nya rapporten som CAN gjort om olika yrkesgruppers alkoholvanor.
Det rapporten visar, att chefer dricker mest, kom inte som någon överraskning för honom.
– Möjligen handlar det om det vanliga: tillgänglighet. Den som har gott om pengar och kan styra sitt jobb har fler möjligheter att dricka. Om man dessutom har mycket representation i jobbet och ofta bor på hotell så exponeras man för alkohol mer än andra. Liksom restaurangpersonal och de som jobbar på Systembolaget gör, säger han.
Restaurang- och barpersonal är en riskgrupp, men han tror att det kan ha blivit bättre.
– Jag undrar om inte utbildningen i Ansvarsfull alkoholservering har påverkat även de anställda. Förr kunde man se bartendrar som skålade med gästerna. Sådant ser man ju inte i dag.
Att vårdpersonal dricker mindre tycker han också är väntat.
– Många av dem arbetar både kvällar och helger och det är ju då som de flesta brukar dricka alkohol.
Även om mycket i rapporten var känt sedan tidigare anser han att det är bra med kartläggningar av det här slaget eftersom det ger uppmärksamhet åt frågan.
– Är de med den högsta konsumtionen i arbetssammanhang i chefsposition så är det inte bra. Chefen sätter nivån på firmafesten till exempel. Det är inte fel att chefer börjar reflektera över sin alkoholkonsumtion.
Och alkoholkulturen i en yrkesgrupp är inte skriven i sten; den går att förändra.
– Se på Walter Lenz [företagsläkare, reds anm] arbete på Aftonbladet på 80-talet. För 30 år sedan dracks det mängder av alkohol i journalistkretsar. Det gör det ju inte i dag.
Ulric Hermansson betonar vikten av att ha en alkoholpolicy på arbetsplatsen.
– Den visar en viljeinriktning och kan ta upp sådant som är svårt att komma åt, som baksmälla. Har du druckit ca en flaska vin kvällen före har du troligen ingen alkohol kvar i blodet, men din kognitiva förmåga är påverkad och du kan inte prestera på din vanliga nivå. För att ha någon betydelse krävs att policyn är tydlig och att den har ett återhållsamt perspektiv. Sedan måste den förstås hållas levande.
Själv kom Ulric Hermansson in på området via narkotikan.
– Jag arbetade på socialförvaltningen i Upplands Väsby och ansvarade för att hantera narkotikaproblemen. Vi upptäckte att ett antal väletablerade personer i kommunen använde narkotika, så vi skrev brev till dem och informerade om riskerna. De blev arga och tyckte inte att vi hade med det att göra. Eftersom det handlade om resursstarka personer så blev jag både JK- och JO-anmäld i ett svep, men friad av båda instanserna. Jag fick till och med ett brev från JK där jag fick beröm för föredömligt arbete, säger han.
Det var före 1988, då det ännu var tillåtet att använda narkotika så någon polisanmälan var inte aktuell.
– Men jag började fundera över hur deras bruk påverkade deras prestationer på arbetsplatsen. Hur var det med säkerhetsrisker och produktionsbortfall?
Han insåg att tidig upptäckt var nyckeln för att kunna göra något.
– På den tiden var jag mycket inne på kontroll, drogtester, men det blev knepigt när det gällde alkohol. Om någon testade positivt för alkohol under en arbetsdag så handlade det inte om tidig upptäckt, utan tvärtom, kanske ett långt gånget beroende.
När Ulric Hermansson skulle skriva sin doktorsavhandling valde han att hålla sig till alkoholen.
– I samarbete med företagshälsovården på SCA gjorde vi en studie där de skulle fråga alla besökare om alkoholvanor. Vi undrade om det skulle fungera. Kunde man verkligen fråga om alkohol? Vi kom fram till att även om bara 40 procent valde att svara så skulle vi ändå få ett hyfsat underlag.
Men resultatet blev över förväntat.
– Nästan ingen sa nej! De kom kanske för att sy ett finger eller besöka sjukgymnasten, som det hette på den tiden, men hade ändå inget emot att svara på frågor om sin alkoholkonsumtion. Vi använde oss av Malmö MAST, ett frågeformulär utvecklat av Mats Berglund. AUDIT, som oftast används idag, var inte validerat på den tiden.
Studien fortsatte sedan bland SAS markpersonal där besökarna även fick lämna ett blodprov. Häften fick återkoppling på om deras konsumtion var att betrakta som riskkonsumtion eller skadlig och fick ett kort möte med företagshälsovården där de fick resultaten tillsammans med råd om alkohol. Återstående grupp utgjorde kontroll och fick ingen feedback alls
– Alla, både intervention och kontrollgruppen sänkte sin konsumtion. Det är ett enkelt, billigt och effektivt sätt. Vi såg konsumtionsminskningar på över 50 procent.
Med tiden har hans uppfattning bara stärkts.
– Ju längre vi jobbat desto mer har vi insett att det finns en grupp som dricker riskabelt, men som ännu inte fått några negativa konsekvenser. De har kanske inte tänkt så mycket på sin konsumtion och har inte så svårt att dra ner. Andra har sett konsekvenser och vill gärna dricka mindre när de blir bemötta på ett bra sätt och inte skrivna på näsan att de har problem.
Han förklarar hur han menar:
– Gör man återkopplingen på ett icke-konfrontativt sätt så blir de nyfikna, eller så vet de redan. I inget av fallen blir de arga. Det är ju deras egen hälsa det handlar om. Och det är naturligt att företagshälsovården frågar om alkohol. De tar ju upp andra levnadsvanor: kost, motion och tobak.
Däremot kan det vara ett problem om någon vill ha hjälp med sitt alkoholberoende.
– Det är ju arbetsgivaren som betalar besöken på företagshälsovården så de har rätt att veta vad besöken gäller. Ibland går det bra att involvera chefen, men inte alltid. Några arbetsgivare, som Region Gävleborg, har skrivit avtal som gör att företagshälsovården kan erbjuda 3–4 besök utan att chefen får veta varför du går dit.
Även om det fortfarande är mycket skuld och skam förknippat med alkoholdrickande, och inte minst alkoholberoende, och många fortfarande drar sig för att prata om det så ser Ulric Hermansson betydligt ljusare på framtiden.
– När man ser tillbaka inser man att utvecklingen verkligen gått framåt på området. Frågan hade ju ingen status då. Nu tar i stort sett alla företagshälsor upp frågan. Och det är inte alls lika tillåtande attityd till alkohol längre, inte lika mycket hysch-hysch om någon är berusad på arbetsplatsen. After work med öppen bar på arbetsplatsen förekommer väl knappt längre. ALNA, som idag jobbar mest förebyggande, hade ett behandlingshem och jobbade mest med vård och behandling på den tiden. Arbetsgivarna drog på sig enorma kostnader genom att vänta för länge och individerna blev lidande.
Även skattelagstiftningen kan ha påverkat, tror han.
– Tidigare var ju all representation avdragsgill. Nu får man bara dra av en summa som knappt täcker kostnaden för maten. Jag tror de flesta bjuder på högst ett glas eller så får man betala alkoholen själv. Nu har vi också en ny generation som har en mycket mer restriktiv inställning till alkohol. Så jag är inte alls lika uppgiven som jag var tidigare, utan ser hoppfullt på framtiden.