Stödgrupper: Därför lyckas man i Falkenberg

Ända sedan starten för åtta år sedan har BIM i Falkenberg haft grupper igång, oavsett hur få barn som har deltagit. Det gäller att visa att det går att lita på att BIM finns kvar, menar Ankie Hansson, Line Bengtsson och Alexandra Andersson.

Svårt att fylla grupperna. Uppehåll på grund att för få barn. Det är vanliga svar som Junis får i sin enkät på frågan om varför kommunerna inte har stödgrupper för barn som växer upp med missbruk. Men Falkenberg skiljer sig från mängden. Junis enkät visar att Falkenberg under förra året hade tio stödgrupper för barn och ungdomar –  i en förhållandevis liten kommun. Varför lyckas just de?

– Man ska bara jobba på om man ska kunna få förtroende, säger Eleonor Rågeby som är gruppledare på BIM, stödgruppsverksamheten i Falkenberg.

Sedan man började med stödgrupper för åtta år sedan har det alltid funnits någon grupp igång. Hur små grupperna än har varit.

Att komma till insikt om sitt eget eller en anhörigs missbruk är en lång process – att inse att detta dessutom har påverkat ens eget barn kan ta ännu längre. Det gäller att orka vänta ut den processen, menar gruppledarna. Ett tydligt exempel är BIM:s lilla annons i Hallands Nyheter varje månad. Då delas tidningen ut gratis till alla i Falkenberg, vilket är ett bra tillfälle att nå ut.

– De första åren gav annonsen ingen verkan, konstaterar Eleonor.

Många andra hade nog nöjt sig med det. ”Att annonsera lönar sig inte. Ingen effekt på flera år, då är det lika bra att ge upp.” Men på BIM i Falkenberg har man en annan syn, förklarar Eleonor:

– Det finns föräldrar som klipper ur annonsen och sparar den i plånboken flera år. Till slut är de redo att ta kontakt. De behöver veta att vi finns kvar.

Att jobba med de här frågorna handlar om att nöta sig in. I familjerna, i skolan, hos alla dem som möter de vuxna missbrukarna. Till slut blir det ringar på vattnet, och allt fler vet vad det där med stödgrupper handlar om. Ankie Hansson är trött på den stora fokuseringen på antalet barn som deltar, framförallt när det gäller att kunna motivera varför verksamheten ska fortsätta. Stödgruppsverksamhet handlar mycket om att medvetandegöra, kanske rentav folkbilda.

– Man måste kunna se värdet i den del av jobbet som inte bara handlar om antalet barn.

Gruppledarna på BIM inser att de har det förmånligt i Falkenberg. Här finns till att börja med en stöttande chef som är drivande och kunnig, och även politiker som ser fördelarna och avsätter resurser. Ledarna från BIM har bland annat föreläst hos kommunfullmäktige om stödgruppsverksamheten och Ankie tror att det ska mycket till innan det kommer upp på den politiska agendan att ta bort BIM. Stödgrupper är en billig verksamhet.

Men hur är det då med argumentet att lägga ner stödgrupperna på grund av för litet antal barn?

– Nä, nu blir jag väldigt upprörd, utbrister Eleonor. Alla mer än en person är en grupp! Har man två barn är det väl fantastiskt?!

Helena Wannberg

Fakta/BIM i Falkenberg

• BIM vänder sig till barn och ungdomar med någon i sin familj som dricker för mycket alkohol eller använder andra droger, som är psykiskt sjuk eller som använt våld eller hot mot någon i familjen. BIM stod från början för ”barn i missbruksmiljö”, idag är det ett egennamn.

• Under 2010 hade BIM totalt sex barngrupper, tre tonårsgrupper, två väntangrupper och två föräldragrupper. Totalt deltog 51 barn och ungdomar i grupperna.

• 2011 hade man 3,5 tjänster totalt, fördelat på fem personer.

• BIM är en permanent kommunal verksamhet.

Mer från Accent