Det är tisdagsförmiddag och dörren står på vid gavel till den lilla lokalen på Krönikegatan i Vivalla där Västra IOGT-NTO huserar. Vid symaskinerna sitter kvinnor och syr, andra väntar på sin tur eller pratar med sina vänner. En kort handuppräckning visar att de flesta har sin bakgrund i Somalia, men även Afghanistan, Pakistan och Iran.
Ruun Huseen sätter sig för att fika en stund. Att umgås över en fika är viktigt oavsett var man har sina rötter.
– Jag kommer hit alla dagar. Det är bra med integration och att lära sig svenska, säger hon.
Hos Västra IOGT-NTO pågår det aktiviteter flera dagar i veckan, och just på tisdagar bygger aktiviteterna på ett samarbete med IOGT-NTO-föreningen 10 Nytta och Nöje (eller 10:an som många kallar den), som har sin bas på Café Skogen i en annan del av Örebro. Avståndet mellan Vivalla och Glomman, där Café Skogen ligger, är inte bara geografiskt. Sykursen är ett sätt att minska det avståndet.
Ruun Huseen lägger en randig tygväska på bordet. Den sydde hon klart förra veckan här på sykursen.
– Det var svårt. Men Chris visade mig hur jag skulle mäta med måttband och sy med raksöm och sicksack. Jag vill sy en till min syster också!
Vid ett bord bredvid håller Chris Eriksson upp en stor sax.
– Om du klipper i papper med en tygsax, då förstör du den, säger hon tydligt och vänder sig till kvinnorna som står runt henne.
Chris Eriksson är en av de drivande för den regelbundna syverksamhet som 10:an bedriver på Café Skogen. Under våren har hon och föreningskompisen Vivi-Anne Nilsson hjälpts åt med att vara i Vivalla varje tisdag. 10:an har även kunnat skänka två symaskiner till Vivalla-föreningen.
– Att sy är en verksamhet som lockar medlemmar, konstaterar hon – och samma sak gäller uppenbarligen även i Vivalla.
Den öppna dörren släpper in värmen från en av de riktigt soliga majdagarna. Det dyker hela tiden upp kvinnor.
– Det är många nya idag, säger Chris Eriksson och pustar lite.
– Det här har blivit en öppen verksamhet. Alla känner till oss, säger Ugaas Muhiyadin.
Han är en av två så kallade föräldracoacher i Vivallaföreningen, som en del av föräldrastödsprogrammet Föräldrar tillsammans 2.0. Som föreningsordförande hade han länge funderat på hur föreningen skulle kunna samarbeta med andra IOGT-NTO-föreningar.
– Vi har varit och hälsat på uppe på Café Skogen. Men det är svårare för oss att ta oss dit, säger Ugaas Muhiyadin.
Café Skogen ligger nära en mil från Vivalla och det saknas bra förbindelser med kollektivtrafik. När Västra fick en egen lokal i början av året kunde medlemmarna från 10:an istället komma till Vivalla.
Det kanske viktigaste, oavsett vad aktiviteten är, är att det skapas tillfällen att prata svenska, menar Ann-Britt Andersson Hagel, ordförande i 10:an.
– Vi sitter tillsammans och pratar om vardagssaker.
Förutom sykursen håller 10:ans medlemmar även läxhjälp varje tisdagskväll.
– Det är otroligt uppskattat av alla åldrar, av mammorna och av oss.
Ann-Britt Andersson Hagel konstaterar att samarbetet med Västra har lett till att medlemmar i 10:an som kanske inte är med på föreningens övriga aktiviteter har tagit en roll i verksamheten.
– Det här har inneburit en nytändning för oss som förening.
För mammorna som är på plats på sytisdagen är det tydligt att de har en stark drivkraft att deras barn ska klara skolan. Läxhjälpen betyder mycket.
– Föräldrarna har svårt att hjälpa barnen hemma, förklarar Farhiyo Parise, föreningens andra föräldracoach.
– Min son gick på en annan läxhjälp men det var bara matte. Här kan barnen få hjälp med alla ämnen. Och annan läxhjälp kostar väldigt mycket pengar. Här är det gratis.
Barnens möten med medlemmarna i 10:an handlar om mer än att plugga inför läxor och prov. Sadiya Abdi Diriye har tre barn som har gått på vårens läxhjälp.
– Min son är väldigt nyfiken och frågar mycket. Han vill veta vad de vuxna jobbar med. De som är här är bra förebilder för våra barn, säger hon.
Sykursen och läxhjälpen drog igång ungefär samtidigt som Sveriges värsta masskjutning ägde rum på Campus Risbergska i Örebro. Majoriteten av eleverna på vuxenutbildningen på Risbergska har bakgrund i andra länder än Sverige, många av dem bor här i Vivalla. För många örebroare blev det smärtsamt uppenbart hur segregerad staden är.
– Vi behöver jobba över gränserna, säger Ugaas Muhiyadin och formulerar drivkraften bakom samarbetet mellan de båda föreningarna.
Mötena sker bland symaskiner och färgglada tyger. En äldre kvinna visar ett vackert mönstrat tyg för Chris Eriksson.
– Ska det läggas upp? frågar hon.
Ugaas Muhiyadin kommer och hjälper till att tolka.
– Nej, det ska klippas här, säger han.
– Varför ska du klippa? Är det inte bättre att fålla kanten?
Chris Eriksson visar hur man kan vika upp den lite fransiga kanten.
– Ah, okej, svarar kvinnan.
– Vi försöker prata svenska. Vi brukar förstå varandra. Det finns alltid någon som kan hjälpa till att översätta, säger Chris Eriksson.
Ibland blir det lite kulturkrockar eller missförstånd.
– Jag har ju mina värderingar och svenska kultur, säger Chris Eriksson.
När samarbetet började utgick Chris Eriksson ifrån att kvinnorna i Vivalla nog kunde sy en del, men hon fick revidera sin bild. Sykunskaperna var låga. Farhiyo Parise förklarar att det inte är vanligt att ha en egen symaskin i Somalia.
– Där kan man lämna in och få kläder lagade mycket billigare än här.
Men i föreningslokalen lär sig kvinnorna allt mer. Många vill lägga upp kläder till sig själva. Som Halima Toran som sätter sig vid bordet med en kopp kaffe. Hon berättar att hennes rötter finns i Iran.
– Jag har sytt upp ett par byxor idag, säger hon. Jag har en symaskin hemma, men den är trasig. Varför är det så dyrt att laga saker i Sverige?
Sadiya Abdi Diriye som sitter mittemot håller med.
Halima Toran tar en slurk kaffe och utbrister med viss besvikelse:
– Åh, somaliskt kaffe…
– Kritisera inte, skrattar Sadiya Abdi Diriye.
Samtalet kommer in på olika kaffekulturer, vad ordet ”sump” betyder och vilka kryddor som brukar användas för att smaksätta kaffet i Somalia respektive Iran.
Framåt kvällen är det dags för barnen att ta plats i lokalen. Efter en termin med läxhjälpen har barnen blivit vana vid att direkt hugga tag i någon av medlemmarna från 10:an, som tar sig an allt från att träna på läsning med förstaklassare till avancerad gymnasiematte.
Nu är det snart skolavslutning och barnen märker resultaten av läxhjälpen. Trettonåriga Aisha Osman tog bland annat hjälp när de jobbade med livets utveckling på jorden.
– Jag hade F i NO-ämnena förut, men jag fick D på den kursen!
Hani Osman, 16 år, tycker att hon har förstått mer av skoluppgifterna.
– Jag kan utveckla mina svar. Det har hjälpt mig med problemlösning och att hitta uppgiften i texttal i matten.
En av dem som har hjälpt barnen med sina skoluppgifter är Lalla Rauséus. När hon fick höra att hennes förening var på gång att dra igång läxhjälpen nappade hon direkt. Som tidigare mellanstadielärare har hon även erfarenhet av att hjälpa ensamkommande flyktingbarn.
– Läxhjälpen har varit rolig och spännande, säger hon.
Flera mammor är också på plats, måna om att barnen ska klara sin skolgång. Även vuxna med läxor från SFI-utbildningen kan få hjälp, och möjlighet att prata svenska.
– Det blir lite som det blir vid varje tillfälle, säger Lalla Rauséus.
Att inte helt ha tillgång till det svenska språket är ett tydligt hinder för många av barnen.
– Läromedlen utgår ifrån vår svenska kultur. Det är många texter som inte är de här barnens ord och vardag. Läroböckerna är inte så bra på att förklara. Det är ofta underförstått att alla ska förstå, säger Lalla Rauséus.
Här kommer läxhjälparna in, kan förklara ord och sammanhang.
– Att vi pratar svenska blir en språkträning för alla, även för mammorna.
Och kunskaperna går åt båda hållen.
– Jag lär mig en massa, hela tiden. Det är fantastiskt att IOGT-NTO har startat det här samarbetet, det är jätteviktigt.
Vad läxhjälpen lett till rent resultatmässigt vågar hon inte uttala sig om. Men tolvåriga Hamze Muhsin vet. Han har suttit mycket med just Lalla Rauséus under våren, och han är väldigt nöjd med läxhjälpen.
– Jag har höjt betygen mycket. Förut kunde jag inte så mycket matte, men nu kan jag!
Och han har fint beröm att ge till Lalla Rauséus som har fått honom att sitta ner och fokusera på sina skoluppgifter.
– Om hon hade varit lärare på min skola, så hade hon varit min favoritlärare!