Vi möts upp i ett grönområde i en av Stockholms närförorter. Det är en solig majdag, fåglarna kvittrar och häggen står i full blom. Johan, som egentligen heter något annat, berättar att han växte upp och gick i en skola alldeles i närheten. Han pekar på kyrkan vi får förbi.
– Där har jag varit på flera högtider och senare på något tolvstegsmöte.
Och en bit längre bort ligger kyrkogården där han har vänner som ligger begravda.
Johan har varit ute i åtta månader efter över fem år i fängelse men är fortfarande villkorligt frigiven, vilket innebär att han har möten med Kriminalvården varannan vecka.
Hans beroende började tidigt med alkohol och övergick så småningom till kemiska substanser och illegala droger, berättar han.
– I en journal från när jag var fjorton skrev socialtjänsten att de var oroliga för att jag skulle utveckla alkoholism och gå över till tyngre droger. Den oron har funnits runt mig ända sedan dess och missbruket har fått stora konsekvenser i mitt liv.
Relationer har tagit skada och han drogs tidigt in i kriminalitet. Beroendet utlöstes av trauman och för att slippa vara i de känslorna drack han.
– Det sattes ett epitet från tidig ålder att jag hade någon slags antisocial personlighet, vilket jag får hålla med om. Det sitter kvar. Jag har svårt för normer, etablissemang och Svenssonliv.
Idag är han över 40 år och har varit fri från sitt missbruk i snart fyra år. Han lyckades bli nykter när han satt inne på en av landets högsäkerhetsanstalter. Det skedde efter ett återfall, då han tillsammans med några andra intagna satte ihop en mäsk bestående av bananer och socker.
– Sättet jag använde alkoholen på gjorde att jag förstod att jag inte kunde kontrollera mitt användande.
På anstalten erbjöds Johan olika typer av KBT-baserade behandlingsprogram. Men det var det så kallade tolvstegsprogrammet som blev räddningen. Kriminalvården avvecklade programmet 2021 men Johan hade kommit i kontakt med programmet under en tidigare fängelsevistelse. En medlem han hade lärt känna då tillhandahöll honom med litteratur och samtal i fängelset.
– Jag fick prata med honom på telefon vilket var ovanligt att de tillät. Och på permissioner hämtade han mig och tog med mig på möten.
”Jag skulle göra det jag kunde för att bli en bättre människa.”
Trots att en hel del droger smugglades in på anstalterna där Johan satt var han fast besluten om att inte börja igen.
– Jag hade bestämt mig och var mönsterfången därinne. Från ganska tidigt hade jag sagt till mig själv att jag skulle göra det jag kunde för att bli en bättre människa, bli kvitt mitt beroende och jobba med mig själv.
De program som erbjöds på anstalten beskriver han som tandlösa, även om vissa former fungerade bättre än andra. Till exempel one-to-one, där klienten satt ensam med behandlaren i ett individuellt samtal. Och fängelseprästen fick han bra kontakt med.
Men gruppsamtalen var svåra, tycker Johan.
– Det är mycket rädsla på högsäkerhetsanstalter. Så det blir lätt en show när man ska sitta och prata i grupp. Jag minns ett tillfälle när någon tyckte att en annan pratat lite för mycket och det blev tjafs efteråt på avdelningen.
Sedan han blev villkorligt frigiven har han fortsatt att gå på tolvstegsmöten sporadiskt. Det som fungerar med modellen, tycker han, är delvis att de som leder samtalen oftast har egna erfarenheter av beroende.
– Många av oss med beroendeproblematik är väldigt komplexa, svåra att nå och även jävligt manipulativa. Men det blir svårare att manipulera någon som har gått i samma skor.
Tolvstegsmodellen förespråkar att man är ärlig. Det handlar också mycket om att våga be om hjälp och ta emot den.
Idag har Johan ungefär ett år kvar inom frivården. Han går en yrkesutbildning genom Arbetsförmedlingen och planen är att efter det bosätta sig i något annat land.
Det svåraste med att komma ut i samhället har inte varit risken för återfall, menar han. Utan att lära sig leva ett vanligt liv.
– Hur ska jag betala mina räkningar? Hur ska jag hitta en livsstil som fungerar utan att begå brott?
Mot slutet av vår promenad i vårgrönskan säger Johan att han vet att de flesta som suttit inne återfaller i brott och hamnar bakom murarna igen. Och de flesta tillfrisknar inte från sitt beroende.
– Så ser den krassa verkligheten ut. Och för mig finns inga garantier heller. Idag är jag nykter och drogfri och förmodligen imorgon också. Jag har mål, visioner och drömmar men jag håller fast vid det de lär ut i tolvstegsprogrammet: att ta en dag i taget.