Elina Majakari, du blir ny rektor för Tollare folkhögskola från och med 1 januari 2025. Berätta – vem är du?
– Jag är en person som vill jobba för demokrati och mänskliga rättighetsfrågor i dess olika former. Jag har jobbat mycket med våra nationella minoritetsspråk, både som journalist och nu som enhetschef vid Institutet för språk och folkminnen. Mellan 2019 och 2022 var jag rektor för Axevalla folkhögskola. Innan det har jag jobbat i över 30 år som journalist och mediechef på Sveriges Radio, SVT och finska YLE. Jag har jobbat som chef i 20 år. På fritiden är jag första sopran i en kammarkör, är yogainstruktör, åker mycket skidor och gillar att sticka. Dessutom är jag storkonsument av tv-serier och ljudböcker.
Varför ville du bli rektor på Tollare folkhögskola?
– Jag längtade tillbaka till folkbildningen, som jag brinner för. Jag vill använda min kompetens så länge det går, och jag är hedrad och taggad över att få jobba på Tollare. Folkhögskolan är en fantastisk utbildningsform. Det händer stora saker mellan första dagen deltagarna kommer till folkhögskolan och när de slutar. Folkhögskolan är som ett litet ekosystem där alla är väldigt engagerade och viktiga. Det finns utrymme för alla möjliga personligheter.
Vad visste du om Tollare och IOGT-NTO när du sökte jobbet?
– Jag har mest följt IOGT-NTO utifrån. Men alkoholfrågan är en hjärtefråga för mig. Jag bestämde mig tidigt att alkoholen inte ska styra mitt liv, utan jag vill leva på mina egna villkor. Mitt intryck av Tollare och de lärare jag träffat är väldigt positivt. Skolan har en oerhört kompetent och engagerad styrelse som verkligen vill utveckla skolan.
Vilka utmaningar och möjligheter ser du för folkbildningen?
– Kulturen, folkbildningen och demokratin är hotade i samhället i och med den politik som förs just nu. Kultur och folkbildning ger människor möjlighet att vara en del av samhället. Det här är frågor som vi alla tillsammans måste jobba för. Folkbildningen ger en grogrund för människor att växa. När man träffar andra och börjar diskutera och speglar sig i varandra då hittar man sina svar och utveckling sker. Ingen människa är färdig utan vi lär oss hela tiden av varandra.
Tollare har haft det tufft med ekonomin de senaste åren. Vilka utmaningar och möjligheter ser du för Tollare?
– Alla folkhögskolor har det tufft. Jag har förstått att det har fattats smärtsamma beslut kring Tollares lokaler, och som man behöver acceptera och göra det bästa av efter en sorgeprocess. Jag ser verkligen möjligheter med Tollare, men de vill jag inte uttala mig om än utan att diskutera med styrelsen. Det jag vet är att vi måste se till att det blir hållbart ekonomiskt. Där vill jag jobba tillsammans med styrelsen och personalen. Det är viktigt att vi pratar samma språk och delar samma syn på vägen till målet. Alla ska känna sig viktiga i den resan och känna att ”vi gör det här för folkbildningen”. Om jag städar lokalerna, är pedagog eller jobbar i restaurangen så gör jag det för deltagarna och folkbildningen.