Att ta fram näringsråd kan vara en svår balansgång mellan vad forskningen visar och vad människor kan acceptera. I tidskriften European Journal of Public Health hävdar de kanadensiska alkoholforskarna, Kevin Shield och Saverio Stranges, att de nordiska länderna gått för långt i sina rekommendationer, som de menar förordar helnykterhet. En missuppfattning enligt Sven Andréasson, svensk alkoholforskare och professor emeritus på Karolinska institutet, i ett svar i samma tidning.
– Jag tycker att de har fel, de har missuppfattat de nordiska näringsrekommendationerna. Rekommendationerna säger inte att alla måste avstå från att dricka alkohol, men att den som väljer att dricka ska ta det försiktigt och att ju mindre man dricker desto bättre är det för hälsan, säger han till Accent.
Det borde inte vara kontroversiellt. Samma sak gäller till exempel även för godis. Och på senare år har studierna som visar att de positiva hälsoeffekter man tidigare antog att alkohol kunde ha för hjärtat, inte existerar. Några hälsomässiga fördelar med att dricka alkohol finns inte. Därför blev Sven Andréasson förvånad över påhoppet på de nordiska rekommendationerna.
– Allt fler säger annars samma sak, till exempel säger Cancerkodexen i Europa också att ju mindre vi dricker desto mindre risk för cancer. Det är ett trendbrott och en stor skillnad mot för tio år sedan då alla skyndade sig att säga: ”men lite alkohol kan man ändå dricka”. Sedan finns det ju starka kommersiella krafter som driver på för att få ut ett annat budskap.
Sven Andréasson bemöter även argumentet att stränga riktlinjer får allmänheten att tappa förtroendet för myndigheter.
– De menar att allt för radikala budskap kan förfela sitt syfte och uppfattas som fanatiska. Men det finns en ökad förståelse, framför allt bland yngre, för att alkohol inte är bra. Man kan välja att dricka ändå, men medvetenheten om riskerna är högre idag.
I sitt svar till forskarna ställer Sven Andréasson också den retoriska frågan om vilken roll som riktlinjer för alkohol ska spela: ”Att så exakt som möjligt rapportera vilka riskerna med alkohol är – eller kompromissa med rådande attityder.”
Svaret är det självklara: ”dryckesriktlinjerna ska redovisa vilka de faktiska hälsoriskerna är, med den logiska slutsatsen att konsumtionen ur hälsosynpunkt ska minimeras.”
– Annars blir det mer av politik än forskning.
Han jämför alkohol med hamburgare:
– Det är helt okej att äta en biffburgare, och njuta av den, utan att det står i några riktlinjer att det skulle vara bra för hälsan – för det är det inte.
Han påpekar att riktlinjer är bra konsumentinformation, men det är ändå inte sådana som får folk att dricka mindre. Då är politiska åtgärder betydligt effektivare.
– Minimipriser är ett effektivt sätt att få människor att dricka mindre. En del hävdar att det bara drabbar fattiga som inte har råd med dyrare alkohol och att man lägger en stor börda på dem som har det svårt. I själva verket visar undersökningar att det är tvärtom, det är just den gruppen som dragit ner på sin konsumtion och gör de största hälsovinsterna. Men det är en åtgärd som väcker viss tveksamhet, bland annat hos nykterhetsrörelsen, eftersom den ekonomiska vinsten inte går till staten utan till producenterna.