Den 16 mars 1965 registrerades den nya tidskriften Accent. På en bild i första numret av tidningen skakar Uno Sten, tidningens första chefredaktör, hand med Åke Ingelmo, som kom från NTO:s tidning Ariel.
Kjell-Ove Oscarsson var chefredaktör för tidningen mellan 1990 och 1996. Innan dess var han ledamot i Accents styrelse och senare har han även varit dess ordförande. Läsare har han varit sedan första numret.
– Ariel var en medlemstidning, medan Reformatorn var en tidning man prenumererade på. IOGT, som var mycket större än NTO, hade svårt att få godkännande för att man skulle skicka tidningen gratis till alla medlemmar.
Så blev det dock. Och det var många tidningar, så kostnaden måste ha varit stor.
– Ariel kom ut nästan varje vecka. Den utgivningstakten togs över av Accent. Den första redaktionen placerades också i Ariels lokaler i Borås.
Redan från början hade Accent en egen styrelse. Kjell-Ove Oscarsson blev tidigt ledamot.
– När jag blev förbundsordförande för UNF 1972 kom jag också med i Accentstyrelsen. Jag var kvar till 1977. Accent var ju ingen ungdomstidning, men vid tidningssammanslagningen lades SGU:s* tidning Unga tankar ned och Accent skulle göra några ungdomssidor. Det där blev aldrig bra så på 80-talet startades Motdrag, eller Klartext som den hette från början.
Även Junis hade egen tidning. Den hette Friscus och kom ut fyra gånger per år. Från och med Accent nr 4 1982 bytte den namn till Struten och kom i form av några sidor i Accent. Från 1992 skickades den ut som en egen tidning. Struten lades ned 2022.
Kjell-Ove Oscarsson har många fina minnen från tiden som chefredaktör.
– Främst var det kontakten med läsarna. Det var många som hörde av sig. Två gånger anordnade vi ”ringkvällar”. Medlemmarna fick ringa in och tycka om någon fråga. Ena gången var det om vi skulle gå med i EU och den andra om vad IOGT-NTO borde byta namn till. Vi fick över 100 samtal om namnet. Det engagerade mycket mer än EU-frågan.
Hans mest komiska minne är ändå när IOGT-NTO hamnade på löpsedlarna på grund av en fejk-nyhet 1993.
– Som ett led i kampanjen Här och nu, som syftade till att öka kännedomen om IOGT-NTO och värva fler medlemmar, skulle det göras ett framtidsnummer av Accent, åtta år framåt i tiden. Jag skulle skriva en nyhet till framtidsnumret och skrev att IOGT-NTO äntligen fått en kvinnlig ordförande. DN trodde det var på riktigt.
Peter Axelsson var informationschef för IOGT-NTO från 1992 till 1997 och ansvarig för kampanjen.
Accent var visst tidiga med fake news?
– Nej, det var inte fake news, det var ett framtidsnummer, ett tänkt nummer från 2001, som var en bilaga i Accent. Problemet var att den hade fallit ur den ordinarie tidningen när DN råkade få tag på den, säger han.
DN skrev också senare att det var en påhittad historia.
Förutom att lyckas få DN att skriva om påhittade ordföranden, vad anser du att Accent betytt för IOGT-NTO?
– Det är viktigt med en medlemstidning som är relevant. När jag blev ordförande för UNF 1987 blev jag invald i Accentstyrelsen. Där lärde jag mig att tidningsstyrelsen har två uppgifter: att tillsätta och avsätta chefredaktören. Innehållet ska man inte lägga sig i. Det är redaktionens uppgift. I den ingår också att granska den egna organisationen.
Att granska den egna organisationen är inte alltid lätt.
– Men Accent måste ju skriva om det som inte fungerar och om det förekommer oegentligheter. Det ligger i medlemmarnas intresse att få veta vad som sker.
Peter Axelsson har haft samma roll hos flera arbetsgivare sedan han lämnade IOGT-NTO.
– Det jag lärde mig i Accentstyrelsen har jag alltid burit med mig. Det finns många kommunikationschefer som gärna vill göra medlemstidningen till ett reklamblad för den egna organisationen, men det har jag alltid varit emot. Det är inte i medlemmarnas intresse.
Kjell-Ove Oscarsson anser att Accent har haft stor betydelse genom åren, bland annat för att folkbilda i svåra frågor, som inför EU-inträdet.
– Vi beslöt att satsa stort och skicka en reporter till varje medlemsland för att göra ett reportage om landets alkohol- och narkotikapolitik, vård, behandling, prevention och vilka ideella organisationer som fanns på området.
Han anser att en oberoende tidning som Accent är viktig att behålla för den nya organisationen.
– Tidningen är ett kitt som håller ihop organisationen, men en fristående tidning ökar också förtroendet. I en demokratisk organisation behövs någon som granskar och håller ögonen på den. Det är inte för att vara elak utan för att skydda. Det är viktigt att ha ordning och reda på kvitton och bokföring, särskilt när man handskas med andras pengar eller skattepengar. Och sker det något oegentligt så är det bättre att Accent, som förstår rörelsens villkor, skriver än att medlemmarna får läsa om det i andra tidningar.
Ulrica Ambjörn var Accents chefredaktör mellan 2015 och 2024, idag är hon, bland annat, senior rådgivare åt chefredaktören. Hon minns sin tid på Accent som en period med ständig utveckling.
–Vi var en tajt och engagerad redaktion som vid sidan av den dagliga nyhetsbevakningen och tidningsmakandet utvecklade och gjorde om både papperstidningen och sajten, och dessutom skapade Accentpodden, säger hon.
Nu står en ny sammanslagning för dörren.
– Det är spännande att se den nya organisationen växa fram och få se vad den med mer samlade krafter kan uträtta. Och så hoppas jag förstås på en medlemstidning som med kritisk blick fortsätter bevaka livsviktiga frågor. Det är extra viktigt nu när resursstarka ekonomiska krafter jobbar målmedvetet för att luckra upp lagar och regler som räddar liv. Frågor om demokrati, solidaritet, alkohol och andra droger, är viktigare än någonsin, säger Ulrica Ambjörn.
*Sveriges godtemplares ungdomsförbund, SGU, var IOGT:s ungdomsförbund.