Som politisk sekreterare i EU-frågor och placerad i Bryssel kände Emil Juslin att det fanns en stor kunskapslucka vad gällde hur EU:s alkoholpolitik fungerade. Insikten ledde till att han valde att fortsätta sina studier i statsvetenskap och skriva en masteruppsats om alkoholpolitiken i EU.
– Under min tid i Bryssel togs EU:s cancerplan fram, vilket är det mest ambitiösa försöket som gjorts för att stärka EU:s folkhälsa genom att minska alkoholrelaterade skador. Men trots den ambitiösa starten upplevde jag att genomförandet av planen var bristfälligt. Då märkte jag att det fanns mycket att titta på vad gäller den politiska processen och hur det fungerar med lobbying och påverkan när beslut tas, säger han.
Uppsatsen, som blev klar i januari, har arbetet med cancerplanen som utgångspunkt. Trots det ambitiösa försöket att byta fokus från handel till folkhälsa är hans slutsats att det till slut blev som det brukar: industrins intressen vägde tyngst.
– Jag blev inte förvånad, men det som överraskade mig var hur väl det stämde in på hur det gått för andra intressen som miljö och tobak. Tidigare teorier indikerar att det oftast är lättare att behålla det som varit än att ändra ett ledande perspektiv. Och med handeln som ursprungsfokus för EU-samarbetet har det alltid varit lättare att riva handelsgränser än att sätta upp gemensamma regler och begränsningar för att stärka allmänintressen som folkhälsa.
Emil Juslin”Alkohol ses ofta som en kulturbärare i EU.”
Trots likheterna med andra områden tycker han att alkoholpolitikens utmaningar är större.
– Alkohol ses ofta som en kulturbärare i EU. Det gör det ännu svårare att anta hälsofrämjande lagstiftning på det området.
EU har en regel som säger att effekterna av alla lagändringar ska utvärderas.
– Problemet är att man främst utvärderar hur lagen kommer att påverka handel och ekonomi. Här tycker jag att fler aspekter behöver analyseras för att se till att EU:s politik värnar hela EU.
Cancerplanen var inte det första försöket att byta perspektiv, men det hittills mest ambitiösa. Enligt en av de teorier Emil Juslin presenterar i sin uppsats krävs oftast en händelse, utanför systemet, som utlöser en chock, för att förändra systemet radikalt. Exempel på sådana händelser kan var en förändrad folkopinion, en ny regering eller någon annan politisk förändring. Det kan också handla om en förändrad balans mellan de två läger som ofta står på varsin sida i opinionen i frågan.
– Cancerplanen var ett försök att åstadkomma en sådan chock. Men lyckades den? Hittills verkar svaret vara nej.
Anledningen tror han är den långa traditionen.
– Den kommersiellt drivna politiken har under lång tid varit förhärskade. Folkhälsosidan hade stort inflytande tidigt i processen, när frågan låg hos hälsodirektoratet, men industrins perspektiv kom in effektivt i slutskedet. När beslut väl skulle fattas i hela kommissionen eller i plenum i parlamentet fick industrin ett annat genomslag. Man såg hur skrivningar ändrades i sista stund och att de överensstämde med industrins. Det stämmer även väl överens med tidigare forskning på EU:s miljöpolitik, till exempel.
Folkhälsosidan utgörs i allmänhet av civilsamhällesorganisationer, som IOGT-NTO eller patientorganisationer, samt forskare och vårdanställda. Det är lätt att inse att industrin har betydlig större ekonomiska resurser.
– Det behöver inte bara handla om pengar, det handlar också om andra resurser, som hur mycket man satsar på lobbyverksamhet. Det är också svårt att säga hur stor betydelse sådant som European Parliament Beer Club har. Det är en ölklubb, som drivs av Brewers of Europe, där ganska många parlamentariker är medlemmar. Det ger ölindustrin upparbetade kanaler till politikerna som byggts under lång tid och är en viktig resurs för industrin.
Emil Juslin”Inget land krävde att folkhälsoaspekten skulle ges större tyngd.”
Enskilda medlemsländers ställningstagande är också viktigt.
– Inget land ställde sig tydligt upp och krävde att folkhälsoaspekten skulle ges större tyngd. Däremot fanns det länder som Italien och Frankrike som istället motsatte sig delar av cancerplanen på grund av ländernas starka vinindustrier.
Trots allt är Emil Juslin försiktigt optimistisk.
– Att planen alls presenterades är ett framsteg i sig. Sedan har det inte hittills blivit så mycket resultat av planen i form av ny lagsstiftning. Men den öppnar för att prata om hälsopolitik på EU-nivå. Och diskussionerna handlar fortfarande om hälsoeffekter och skador. Det är ändå en positiv utveckling, så kanske diskursen går åt rätt håll.
Vad krävs för att mer ska hända?
– Det behövs medlemsländer som vågar gå före, som Irland med varningstexterna. De har stått upp för sin politik, som de vet skulle göra stor skillnad för att öka kunskapen om alkoholens skador. De har inte heller backat, trots mycket kritik från industrin. Min upplevelse är att det är viktigt, att den sortens drivmedel behövs. Och jag skulle säga att förutsättningarna är bättre än för tio år sedan.
Vad kan en enskild IOGT-NTO-förening göra?
– Det är viktigt att stärka de krafter som vill satsa på hälsofrågor. Sedan är det viktigt att delta i samråd när det finns möjlighet och ordna möten med beslutsfattare. Jag upplever att man ändå tog in åsikter från civilsamhällesorganisationer och att deras skrivningar faktiskt kom med i de tidiga skedena av cancerplanens framtagande.
Han tycker också att det är bra om man har ett vidare perspektiv och inte bara ser utifrån sitt egna område.
– Tillsammans med andra kan man jobba för att EU ska verka för allmänna intressen, snarare än att ensidigt fokusera på handel och tillväxt. Min erfarenhet är att till och med en ensam person kan ha stor påverkan om man är ute i rätt tid och har bra argument och bra idéer. Även om EU är väldigt stort är det få individer som jobbar med en viss fråga, åtminstone i tidiga skeden av processer.