Sarah Mansouri är tidig, har redan tagit ett kafébord och beställt en kombucha. Runt halsen: ett halsband med ordet ”sober”. På underarmen en tatuering av ett stiliserat vinglas som gått itu.
Sarah Mansouri är nykter sedan två och ett halvt år tillbaka och driver podden ”Don’t wine about it”. Den beskrivs som en nykter kompis i en alkoholvänlig vardag och för henne harpodden varit ren terapi.
– Jag fick en identitetskris när jag blev nykter. Vem var jag utan alkohol? Hur skulle jag kunna hänga med vänner, festa och ha kul utan alkohol? Först då insåg jag hur mycket i mitt liv som handlat om att dricka, hitta vänner att dricka med och räkna ut när jag kunde dricka nästa gång.
Sarah Mansouri började dricka i tonåren och blev snabbt fast. Ett glas blev alltid fler och hon var den glada festtjejen som aldrig sa nej.
– Ingen fattade att jag hade problem, för allt funkade ju utåt sett. Jag jobbade på radio, hade lägenhet och var väl inte sinnebilden av en alkoholist.
Hon säger att hon hade en radar som hade stenkoll på andras konsumtion.
– Jag drogs till människor som drack mer än jag, för då kändes det okej. Då kunde väl inte mitt drickande vara problematiskt, tänkte jag.
Men allt snurrade kring alkoholen – och snart tog festkvällarna mer än de gav.
– Jag fick blackouts och mindes inte vad jag gjort eller sagt och många kvällar slutade med bråk. Jag gjorde bort mig och ställde till scener. Jag har skällt ut vänner som inte förtjänat det och gjorde saker jag aldrig skulle ha gjort nykter.
Hon suckar.
– Jag berättade hemligheter och kände mig som en dålig vän så många gånger. Hade jag väl börjat dricka gick det liksom inte att stoppa.
Det eskalerade och snart drack hon inte bara på fest.
– Jag fick sömnproblem och drack för att kunna sova. Jag självmedicinerade med alkohol. Ruset jag fått tidigare byttes mot en konstant ångest och det blev en ond cirkel.
Sarah Mansouri tystnar och snurrar tankspritt på kombuchaburken på bordet.
– Alkoholen blev som en destruktiv relation. Den bröt ner mig psykiskt och fysiskt och till sist insåg jag att det var dags att lämna.
Hon minns dagen exakt.
– Min totala botten kom efter en ganska vanlig utekväll. Jag hade bråkat, fått blackouts och när jag vaknade insåg jag att jag inte ville leva längre. Tidigare hade jag druckit för att dämpa ångesten men nu insåg jag att det var alkoholen som var problemet, det var den som gav mig ångest. Jag visste inte hur jag skulle leva vare sig med eller utan alkohol.
Hon mindes plötsligt en podd hon hört, där en kvinna berättade hur hon tagit sig loss. Hon letade upp podden och kontaktade Madde Stenberg, som är en av grundarna till Stockholm 12, en plats för människor med beroendeproblematik.
– Jag började gråta när jag förstod att jag var alkoholist. Madde Stenberg tog med mig på ett möte där jag fick träffa andra. Det räddade mig från att gå under.
Men om Sarah Mansouri vetat hur svårt det var hade hon kanske aldrig vågat ta steget.
– Jag hade aldrig tidigare pratat med någon om mina alkoholproblem, nu skulle jag plötsligt vara öppen för alla och dessutom stå emot suget.
Det var tufft.
– Att bli nykter är en berg-och-dalbana, som är både läskig och rolig. Det går fortfarande upp och ner, men det blir lättare med tiden.
Nu har det gått två och ett halvt år och Sarah Mansouri tar ett steg i taget, men mår bättre än någonsin.
– Jag är mer närvarande, har bättre relationer och har lärt känna mig själv. När jag drack satte jag upp murar och kom bara längre från min kärna. Det var inte äkta, det var inte jag, utan bara alkoholen.
Nu har hon utbildat sig till beroendecoach och hoppas kunna guida andra till ett nyktert liv.
– Först nu har jag insett vilket hårt grepp alkoholnormen har om vårt samhälle. Men jag har också lärt mig uppskatta andra saker, som hur mysigt det är att träffa en kompis och vara riktigt närvarande i samtalet. En kaffe, en kanelbulle och ett riktigt bra samtal slår faktiskt allt.
Den här texten publicerades ursprungligen i Motdrag 2/2025.