Narkotika

Danmarks första heroinklinik är öppen

Danmark har öppnat sina första kliniker för läkarordinerat heroin. Med två kostnadsfria sprutor om dagen är tanken att miss­brukarna ska slippa ägna all vaken tid åt att jaga pengar till sin drog. Kravet är att de klarar att ta sig till heroinkliniken varje dag.

”Valmuen – special­institution för heroinbehandling” står det på en oansenlig skylt i Köpenhamns nordvästkvarter. Valmue är danska för vallmo. Här har behandling av ett tjugo­tal heroinister inletts. Medicinen är heroin, ibland i kombination med metadon.

Utvändigt ser huset ut som en sliten fabriksbyggnad. Valmuens lokaler visar sig dock vara tipptopp med påkostat möblemang, generöst ljusinsläpp, högt i tak och vackra ekgolv. Första intrycket är att man hamnat på ett hippt IT-företag eller på ett försäkringsbolag som strukit sin personal medhårs. Men detta är Danmarks största heroinklinik som det stormat kring i femton år. I slutet av mars tog den emot de första patienterna.

Tar en fix två gånger om dagen
Valmuens verksamhet kretsar kring injiceringsrummet. Längs väggarna sitter tio avskärmade bås vart och ett med stol, fast bänk, frostat fönster eller en spegel och en vas med en blomma. För dem som injicerar i ljumsken eller andra kroppsdelar som kräver avklädning finns även mobila skärmar att sitta bakom. Någon vill ha en spegel i stället för fönster i båset och det alternativet finns också. Här tar patienterna en fix två gånger om dagen, rummet har öppet klockan 9–11 och 15–17 under hela veckan.

–Många brukare vill ha samma bås varje gång, berättar sjuksköterskan Tina Leth Hansen.

På Valmuen kallas missbrukarna för brukare eller patienter. Precis som i Sverige heter deras danska intresseorganisation brukarförening.

Heroinet doseras individuellt
När dörren låses upp för utdelning av heroin arbetar Tina tillsammans med två andra sjuksköterskor här inne. Heroinet vägs upp och doseras individuellt efter läkarens ordination. Varje patient får en engångsskål med en fylld spruta och ett par torklappar.

–Mycket av tiden här inne går till vägledning. Jag tycker att du ska sticka där, kan jag säga. Vi föreslår och visar hur och var de kan sticka, fortsätter hon.

Tina Leth Hansen är sjuksköterska på heroinkliniken.

Mångas armar och händer är sönderstuckna efter år av missbruk. När det inte går att hitta en ven att sätta nålen i så återstår att sticka den i någon muskel. Somliga blir besvikna eftersom effekten då blir långsammare jämfört med det rus som väller fram efter injicering direkt i blodet.

Sjuksköterskor får aldrig sticka
Rutinerna i injiceringsrummet är strikt reglerade. Sjuksköterskorna får visa var patienterna kan sticka men de får aldrig sticka åt dem. Efter tre misslyckade nålstick får patienten metadon med sig hem och ett nytt försök att hitta ett fungerande ställe på kroppen görs dagen därpå. Inget heroin får lämna rummet.

–Det blir väldigt intimt här i injiceringsrummet. Vi kommer nära inpå dem, säger Tina Leth Hansen.

Till en början kändes det svårt för flera av patienterna att bli iakttagna när de injicerar. Några grät, andra blev arga de första gångerna. Att injicera medan en sjuksköterska observerar upplevdes som ovant och rentav obehagligt. Tidigare har sprutorna oftast tagits på till exempel en offentlig toalett tillsammans med en annan missbrukare.

Övervakas efter att de injicerat
När patienten fått i sig sitt heroin ska de sitta ner i ett annat rum i 20–30 minuter. Där övervakas de av en sjuksköterska. När en och samma dos getts under en veckas tid anses övervakningen inte längre vara nödvändig.

Winnie Jörgensen har drömt om en den här typen av klinik i många år. Efter ett långvarigt heroinmissbruk är det skönt att få det lagligt, anser hon. Foto: Kent Klich

Heroinet förvaras i ett kassaskåp i ett kameraövervakat utrymme. När det börjar sina görs en beställning från ett centrallager på hemlig plats någonstans på Själland. Personalen vet aldrig vilken dag det kommer utan meddelas strax innan att det är på väg. Leveranserna följer samma procedurer som stora penningtransporter. Vallmon odlas legalt i Australien och därefter sker raffineringen i Schweiz.

Hundratals heroinpatienter ska kunna få behandling
Antalet patienter på Valmuen ökar efter hand och passerar snart tjugo. Till hösten beräknas de vara omkring 60. Köpenhamnsklinikens maxkapacitet är 120 patienter. Heroinkliniker har även öppnats i Odense och Glostrup. Senare i år tillkommer kliniker i Esbjerg och Århus. Antalet heroinpatienter ska vara 300–400 när utbyggnaden är klar.

Winnie Jörgensen sitter i klinikens servering. Hon dricker kaffe och äter en ostmacka efter dagens första fix medan vårsolen gassar in genom terrassfönstren. Frukosten är framsatt på ett sidobord. I en del av lokalen står tre för tillfället oanvända datorer. En man och en kvinna spelar tärning. I ett rum intill surrar en tvättmaskin. Verkstaden för bland annat sömnad, måleri och läderarbeten i ett annat rum har inte hunnit färdigställas ännu.

–Jag är en rätt otraditionell brukare. Tidningarna visar bara upp de som är mest nergångna, säger Winnie Jörgensen och tänder en cigarrett när vi gått ut på terrassen.

En klinik som det här är en kanonseger
En klinik av det här slaget har hon drömt om i många år. Det innebär en kanonseger att det äntligen finns en sådan i Köpenhamn, anser hon. Dessutom är det ”ett fantastiskt ställe med fantastisk personal”.

–Nu sover jag bättre på nätterna, känner mig lugnare. Och jag har mycket bättre ekonomi nu än vad jag haft under de senaste 30 åren, säger hon med ett leende.

Winnie blir snart 52 år. Hon ser påfallande bra ut och har en stolt hållning, men hennes tunna kropp har fått mycket stryk. Hon berättar om svårläkta sår och om fingrarna på vänsterhanden som inte kan rätas ut. En operation ska förhoppningsvis göra fingrarna mer rörliga.

Vet att heroinet är rent
Om några månader hoppas hon att de sista knarkskulderna är betalda. Langaren har varit juste eftersom hon alltid hållit sina löften att betala efter att ha handlat kredit. Lugnet hon känner nu beror också på att hon vet att heroinet hon får här är rent. På gatan vet man aldrig vad man får.

Efter tio års heroinmissbruk började hon i metadonbehandling, men hon blev deprimerad av metadonet. Euforin uteblev. Därför sålde hon sitt metadon och fortsatte injicera heroin. Försäljningen räckte till knappt hälften av heroinet. Metadon fick hon på recept för en månad i taget.

Hon har aldrig varit hemlös utan prioriterat sin lägenhet högt. När hon varit sen med hyran har hon alltid betalat månaden efter.

–Jag är för gammal för att sluta med heroinet. Jag orkar inte nu. Om det hade varit för tjugo år sedan så kanske jag kunnat bli clean. Men det känns bra att få det helt legalt nu. Jag drömmer om att kunna hämta det på apoteket en dag, men det kommer nog inte att ske under min livstid.

Brukarföreningen är som en familj
Brukarföreningen, där Winnie tillbringar en stor del av sin tid, har länge kämpat för heroinbehandling. Hon talar om föreningen som sin familj och sitt liv. Sedan Valmuen öppnades är hon en stor del av dagen här. Hon vill vara med och prägla Valmuen, som hon uttrycker saken. På onsdagarna måste hon dock skynda till brukarföreningen efter morgonfixen för att låsa upp för besökarna.

–Jag tycker att jag lever ett innehållsrikt liv nu, men det bästa hade varit om jag aldrig hade blivit brukare.
Winnies tvåa ligger på gångavstånd från Valmuen. De patienter som bor i andra delar av staden får busskort gratis. Några är sambor och ett par saknar bostad.

De flesta stannar på kliniken från morgonheroinet tills de fått dagens andra dos klockan tre på eftermiddagen. För 400 danska kronor i månaden kan de äta dagens alla mål här, inklusive kaffe och fika.

–Alla gör en social handlingsplan. Där ska det framgå vad brukarna vill med sitt liv, säger Torben Ballegaard, platschef på Valmuen.

Stabilitet och lugn i tillvaron
Jakten efter heroin är slut vilket betyder att brukarna nu får massor med tid för annat. Någon vill kanske börja träffa sina barn igen, någon vill börja motionera, spela ett instrument, sy eller måla. Några vill bli drogfria på sikt. Andra siktar helt enkelt på att få stabilitet och lugn i tillvaron. En har ett heltidsarbete nattetid.

Helle Petersen, avdelningsföreståndare på Danska Socialstyrelsen.

Handlingsplanen gör patienterna upp under samtal med en socialpedagog. Fem sådana arbetar på Valmuen, varav två mestadels i köket och serveringen. Socialpedagoger kan sägas vara ett mellanting mellan socionom och arbetsterapeut. Kliniken har dessutom en läkare på heltid kompletterad med en grupp jourläkare och sju sjuksköterskor. Personalen består av 15 personer sammanlagt.

–Alla brukare läkarundersöks här. De har stora hälsoproblem, fortsätter Torben Ballegaard som berättar att en allvarlig blodförgiftning upptäckts i en brukares fot.

Den sista utvägen
Heroinbehandling ska ses som den sista utvägen, förklarar Helle Petersen, avdelningsföreståndare på danska Socialstyrelsen. Det handlar främst om harm-reduction, en skadereducerande insats, även om effekterna på ekonomin övervägts. Hon hänvisar också till goda erfarenheter av heroinbehandling i Storbritannien och Holland.

Behandlingen kan passa för dem som missbrukat i många år och som inte blivit hjälpta av metadon som substitutionsmedel. De kan inte leva alltför kaotiskt och måste klara att passa klinikens tider.

–En lagändring krävdes. Nu står det i lagen att heroin kan användas i behandling.

De fem heroinklinikerna kostar staten 60 miljoner danska kronor om året (nästan 80 miljoner svenska kronor). Antalet patienter blir maximalt 400. Kostnaderna för rättsväsendet, kriminalvården, polisen, sjukvården och socialtjänsten minskar.

–Om behandlingen betalar sig vet vi inte. Den uträkningen är allt för svår att göra, säger Helle Petersen.

Sven Rosell Foto Kent Klich

Läs mer: Heroinbehandling inte aktuell i Sverige

Mer från Accent