Movendis föreningsgård Lövåsen är en röd byggnad med vita knutar som ligger vackert vid en badplats. I mitten av juni fylls området åter av skratt, bad och friluftsliv när årets läger öppnar.
Totalt finns plats för drygt hundra deltagare födda mellan 2012 och 2017 och intresset för lägret är stort. I år fylldes hälften av platserna inom en halvtimme efter att anmälan öppnade, berättar lägerchefen Torbjörn Bergvall.
– Vi försöker så långt det går att inte säga nej till någon, men det beror också på hur många ledare vi har. Det får inte bli för många barn per ledare.
Enligt Torbjörn Bergvall är årets upplaga klassisk, med temaaktiviteter som barnen får välja själva.
– Vi brukar säga till oss själva att vi ska tänka helt nytt. Det blir kanske inte så dramatiskt i praktiken, men vi breddar oss lite varje år. Utvecklingskurvan är inte jättebrant – men den pekar uppåt.
Lägret avslutas traditionsenligt med en kväll som många deltagare ser fram emot. Då hålls en talanguppvisning där barn får visa upp något de kan.
– Vi har en jury som kan ”hissa och dissa”, men de är väldigt snälla. Jag kan inte minnas att någon faktiskt blivit dissad. Det handlar inte om att vinna, utan om att våga stå på scen och ha kul.
Efteråt väntar Trollebofesten – ett disco på logen.
– Det är ett sånt drag att det nästan är en gåta att byggnaden står kvar efteråt. Det är hög musik, dans och ren glädje. Fantastiskt roligt.
Utöver aktiviteterna på plats har lägret också en närvaro i sociala medier. Via Instagram sänds korta glimtar från vardagen på lägret, något som uppskattas av föräldrar.
– Vi brukar till exempel filma lite i frukostkön. ”Jaha, lingonsylt i dag – varför inte äppelmos?” Det blir väldigt levande och roligt.
För Torbjörn Bergvall är engagemanget i Trollebolägret långvarigt. Själv deltog han första gången redan 1985.
– Det regnade i fem dagar i sträck, men det var ändå bland det häftigaste jag varit med om. Jag var inte särskilt sportig eller tävlingsinriktad, men det här med gemenskapen och äventyren i skogen passade mig perfekt.
Han återvände som deltagare ytterligare två gånger, blev sedan ledare – och 2002 lägerchef. Men rollen ser han inte som särskilt hierarkisk.
– ”Chef” är nästan mer en ceremoniell titel. Vi delar upp uppgifterna efter vad folk är bra på. Någon gillar att prata, någon annan håller koll på ekonomin. Det är så vi får det att fungera.
Utmaningarna finns, men är ofta välkända. Vädret är en av de största.
– Skiner solen går mycket av sig självt. Är det kallt och regnigt krävs det mer av oss ledare för att hålla energin uppe.
Även hemlängtan kan vara en prövning, särskilt för yngre deltagare. Där har lägret rutiner och erfarenhet att luta sig mot.
– Vi vet vilka fallgropar som finns – som trötthet eller att någon känner sig ensam i ett tält. Våra ledare är väldigt duktiga på att fånga upp det.
Ett mål med lägret är att barn ska få en chans att växa, berättar han – som att sova borta för första gången, och att som ledare ta ansvar för en grupp barn, hantera väckning till läggning och en massa där emellan.
– Vi är noga med att förstagångsledare alltid ska ha med sig en erfaren ledare i sin grupp.
