Sri Lanka har ungefär 4 miljoner barn i skolåldern. Utbildning är gratis och det är också skoluniformen och skolfrukosten. Men barnen behöver utöver det också förses med skor, anteckningsböcker och skolväska.
– Det kan kosta runt 500 kronor per år och barn. För en familj med låg inkomst kan det vara ett problem, säger Hasini Siyambalapitiya, kommunikationsansvarig, på Adic, IOGT-NTO-rörelsens samarbetspartner i Sri Lanka.
Att kunna gå i skolan spelar roll. Sri Lanka har lågt BNP, en svår arbetsmarknad och enorma klassklyftor.
– Har man ett kvalificerat jobb i den privata sektorn kan man tjäna uppåt 30 000 kronor i månaden. Men har man ett statligt jobb är det troligare att man tjänar en tiondel av det och på landsbygden är inkomsterna ännu lägre.

I byn Ranna i distriktet Hambantota på Sri Lankas sydkust jobbar de flesta männen som fiskare. Det betyder dels att de är borta från sin familj flera dagar i sträck, men också att deras inkomst är väldigt varierande och osäker. Här finns också en av Adics modellskolor, där man experimenterar med olika metoder för att skjuta upp ungas alkoholdebut.
– Skoltiden är viktig period för att förebygga att unga börjar använda alkohol, säger Ruchira Mudushan, programansvarig på Adic.
Metoder med bra resultat kan sedan föras vidare till andra skolor i landet.
– Vi har en kunskapsdatabas som vem som helst kan ta del av för gratis utbildningsmaterial. Där finns exempelvis videos, affischer och lekar man kan använda sig av i utbildningen.

Skolan har 110 elever upp till årskurs 11, då eleverna är 16 år gamla. Efter det kan man få börja på gymnasiet i tätorten en knapp mil bort. Får man tillräckligt bra betyg kan därifrån man gå vidare till universitetsstudier. Det gratis att gå på universitetet också, men konkurrensen om platserna är hård.
– Framförallt för den som vill bli läkare, där krävs högsta betyg i nästan alla ämnen, säger Ruchira Mudushan.
För att barnen från Ranna ska ha en chans till högre utbildning investerar många föräldrar i extraundervisning. Men även det kostar pengar och är inte tillgängligt för alla.
– Fiskarnas inkomst är väldigt osäker, får de ingen fisk så tjänar de heller inte några pengar. Ibland har de redan druckit upp pengarna de tjänat innan de hinner komma övriga familjen till godo. En del mammor tar daglönearbeten, men det är långt ifrån alla som har råd med extralektioner, säger Hasini Siyambalapitiya.

Att själv börja dricka alkohol i tidig ålder kan också bli ett hinder för att lyckas med utbildningen.
– Det är inte vanligt bland barnen att dricka, men det finns en norm att det är normalt att använda alkohol, säger skolans vicerektor Laal Premajith.
Att ha en förälder, för det mesta en pappa, som dricker kan också göra det svårare.
– 60 procent av barnen har problem med alkohol hemma och tror att det är normalt. Vårt jobb är att bryta den normen.
Adic har jobbat i just den här skolan under de senaste månaderna.
– Vi jobbar med eleverna som går i årskurs 8 till 11 och försöker bygga upp en bra relation med dem. Vi pratar om enkla saker, som att känna igen om någon är påverkad av alkohol, säger Ruchira Mudushan.

Att förstå vad som händer hemma och att man har rätt att säga ifrån när man far illa av att en vuxen dricker kan spela stor roll. Ruchira Mudushan menar att man redan kan se framsteg av arbetet.
– Problemen hemma minskar och de presterar bättre i skolan.
– Vi var oroliga för en av eleverna vars pappa drack och som själv också börjat testa alkohol. Men nu ser man på honom att han mår bättre och att det går bättre i skolan, säger Laal Premajith.
Han upplever att eleverna inte längre håller sina problem för sig själva.
– De har blivit mer bekväma med att prata med sina lärare eller mig.

Eleverna har samlats i ett av skolans klassrum. Det är en envåningsbyggnad i betong med galler för fönstren och tre fläktar som går för fullt i det höga taket. Trots hettan utanför lyckas skuggan och fläktarna att hålla temperaturen på rimlig nivå.
På ena sidan av salen sitter pojkarna i vita skjortor och mörka kortbyxor. På andra sidan sitter flickor i vita skoluniformsklänningar.
– Vi har fått lära oss om problemen med alkohol. Sen har vi gjort affischer och pratat med folk i byn om vad vi lärt oss, säger Jeshmi.
– Sen hade vi ett läger där vi fick lära oss mer om alkohol och hälsa.
Visel säger att det blivit mycket vanligare att hans skolkamrater kommer till skolan varje dag nu och de flesta av elevernas pappor dricker mindre.
– Vi har också fått lära oss hur vi kan prata med våra pappor om hur vi påverkas av att de dricker.

Adic har även startat en ungdomsgrupp i Hambantota för att nå unga i gymnasieåldern. Det är främst i den åldern som pojkar börjar intressera sig för att testa alkohol.
– Först möttes vi av oförstående från våra vänner, men med tiden har vissa tagit till sig budskapet, men det är också en del som fortfarande dricker, säger Maneesha Nethmina.
Ungdomsgruppens arbete är främst utåtriktat och går ut på att sprida preventiva budskap om alkohol via affischer och klistermärken. Totalt engagerar man 20 unga i Hambantota som tidigare varit en del av skolprogrammet.
– I gruppen diskuterar vi teamwork, ledarskap, utbildning och vänskap, säger Ashan Madushanka.

När man bor tätt inpå sina föräldrar är det inte lätt att hemlighålla att man testat alkohol, berättar de.
– Många gör det när de egentligen ska vara på extraundervisning. Några stycken går samman och sparar till en flaska som man delar på, säger Ashan Madushanka.
– Men problemet är att om man blir full så kan man inte gå hem sen, säger Thuwindu Bimsara.
Enligt Ruchira Mudushan är det troligare att bli framgångsrik utan alkoholen. Flera elever har redan insett det även fast projektet fortfarande är relativt nytt.
– När den här förståelsen finns om hur alkoholen påverkar deras framtid så har de större chanser att lyckas i livet utan att dras ner av alkohol. Det är fint se.