Veerappan Rengamma plockar teblad i Tinsin estate på det lankesiska höglandet. Foto: Jens Wingren.

Plantagesamhällen med alkoholproblem

Sri Lankas teplantagearbetare lever ett hårt liv och har dessutom en alkoholkonsumtion som sticker ut i landet. Adic jobbar för att förändra normerna i grunden.

Silambaram Darmaraj har just kommit hem från ett extrapass med gödselsprutan på tefälten. Tar han extrapass, utöver att plocka de 20 kilo teblad som han behöver lämna in dagligen för att få sin månadslön, så kan han tjäna ytterligare 270 kronor i månaden. Tidigare har mycket av både tid och pengar gått till alkohol. Nu försöker han sluta.

– Jag dricker inte dagligen. Jag försöker fokusera mer på familjen nu, säger han.

Familjens Darmarajs hem består av tre rum i ett gammalt radhus i ett samhälle omgivet av teplantager på det lankesiska höglandet. Sluttningarna är nästan täckta en av enda växt: tebusken, en hörnsten i Sri Lankas ekonomi.

Silambaram Darmaraj på väg hem från ett extrapass med gödselspridaren. Foto: Jens Wingren.

Det var britterna som tog teodlingen till Sri Lanka i mitten av 1800-talet, efter att ha misslyckats med ett försök att odla kaffe på ön. Stora landområden på öns högland avskogades och tungt maskineri släpades upp i bergen med hjälp av elefanter. Men lankeserna var inte intresserade av att jobba på britternas plantager och därför hämtades tamilska arbetare från södra Indien för att utföra jobbet. Än idag görs det skillnad i folkbokföringen på indiska tamiler och lankesiska tamiler.

Men bland de indiska tamilerna är alkoholkonsumtionen avsevärt högre än genomsnittet. Distriktet Nuwara Eliya där många teplantager ligger har den högsta alkoholkonsumtionen i landet med ganska stor marginal. 2015 var alkoholförsäljningen i Nuwara Eliya, omräknad till ren alkohol motsvarande 4,5 liter alkohol per person och år. I huvudstaden Colombo var motsvarande siffra inte ens 3,5 liter. Det är inte ovanligt att en manlig plantagearbetare lägger två tredjedelar av sin lön på alkohol.

– Alkoholen används som en ursäkt för våld, och normerna kring drickande är väldigt starka. Alkoholen integreras i familjelivet, säger Nidarshana Selladurai, som själv är indisk tamil och projektansvarig på IOGT-NTO-rörelsens lankesiska sammarbetspartner Adic.

Nidarshana Selladurai, projektansvarig på Adic. Foto: Jens Wingren.

När Sri Lanka frigjorde sig från det brittiska imperiet 1948 arrenderades teplantagernas mark ut på hundraåriga kontrakt till teföretagen. Plantagerna utgår idag från så kallade förläningar, som i sin tur delas upp i divisioner. Här bor indiska tamiler än idag, många, som familjen Silambaram Darmaraj, i små radhus från tidigt 1900-tal. Men det är långt ifrån alla som jobbar på plantagen. Många unga väljer att söka andra jobb istället för att plocka och gödsla i de branta backarna som sina föräldrar.

Förläningen Stockholm ligger en bit söder om tätorten Hutton på det lankesiska höglandet. I divisionen Lower Cruden har Adic jobbat de senaste åren för att påverka alkoholnormen bland de som bor där med hjälp av informationsinsatser och barngrupper.

– Vi har lyckats minska alkoholkonsumtionen på de plantager där vi är närvarande vilket även minskat det alkoholrelaterade våldet, säger Nidarshana Selladurai.

Teplockarna är mest aktiva under morgonen och förmiddagen. Foto: Jens Wingren.

Arbetet riktar in sig på att stärka kvinnor och barn, det vill säga de som drabbas av mäns drickande.

– De som bor här behöver mer kunskap om hur de sköter sin ekonomi, hygien och många andra saker som behöver bli bättre. Och allt detta leder på olika sätt tillbaka till alkoholfrågan, säger Nidarshana Selladurai.

Trettonåriga Patmanaden Saranyas pappa är en av fäderna i byn som brukade dricka mycket alkohol.

– Han verkade inte bry sig om oss och frågade aldrig hur det gick i skolan, säger hon.

Patmanaden Saranya. Foto: Jens Wingren.

Pappan brukade dricka upp hela sin lön och Patmanaden Saranyas farfar fick försörja familjen istället. Men efter att ha gått med i Adics barngrupp i Lower Cruden började hon räkna ihop pappans utgifter för alkohol i en kalender.

– Det var för svårt att prata direkt med pappa. Jag brukade se till att komma hem sent och var rädd för honom.

Kalendern med utgifter blev ett sätt att visa på problemet – att pengarna dracks upp trots att familjen behövde dem till skolmaterial och mat.

– Han började gråta när jag till slut vågade visa honom kalendern.

Nadeera Gunaesekare är förman för teplantagen i förläningen Stockholm. Foto: Jens Wingren.

Nadeera Gunaesekare är förman för teplantagen i förläningen Stockholm, anställd av teföretaget som leasar marken. Ur bröstfickan på hans mattgröna väst sticker två telefoner upp varav den ena ringer med några minuters mellanrum.

– Det är dyrt att dricka alkohol på Sri Lanka. Det tar en stor del av en plantagearbetares lön om de vill dricka, säger han.

De centrala delarna av landet har också oproportionerligt många ställen som säljer alkohol. Antalet försäljningsställen för alkohol är mer än dubbelt så många per invånare i Nuwara Eliya jämfört med Colombo.

– I det här lilla samhället har vi kanske 20 butiker och av dem säljer 3 alkohol, säger Nadeera Gunaesekare och pekar ut genom bilfönstret.

– Jag tror att många här saknar kunskap om alkoholens skador och många tror att alkoholen ska lösa deras problem. Det är ett hårt liv som de lever, säger han.

Foto: Jens Wingren.

Arbetarna jobbar i branta backar och drabbas av iglar som lever ute på odlingarna. Bland arbetarna finns många föreställningar om att alkohol kan fungera som ett sätt att lösa sina problem. Kvinnor kan dricka alkohol inför en förlossning för att förebygga smärta och män som jobbar hårt dövar också sin smärta med alkohol. När det blir kallt i bergen använder vissa alkohol för att känna sig varmare, vissa använder det för att kunna sova eller för att kunna slappna av och vara glad.

– Jag hade många problem. Jag hade lån och kunde inte sova, så jag drack för att bli av med problemen, säger Saminaden Rajesekar som bor i Lower Cruden.

Han bär en sarong över sina rastlösa ben. Grått brösthår sticker upp ur öppningen på en vinröd pikétröja. Stora armar och händer hjälper till att föra meningarna framåt när han pratar.

– Jag brukade dricka dagligen. Om jag tjänade 300 kronor på en dag så skulle jag dricka för alltihop.

Han dricker fortfarande ibland vid högtider och sammankomster, men har dragit ner rejält.

– När vi startade barngrupperna var det 55 procent av fäderna som drack alkohol. Barnen är motiverade att prata om alkoholfrågor eftersom de faktiskt själva drabbas, säger Nidarshana Selladurai.

Silambaram Darmaraj med familj. Foto: Jens Wingren.

Även om många fäder slutat med alkoholen gäller det långt ifrån alla. Silambaram Darmaraj får något skamset i blicken när alkoholen kommer på tal.

– Vi försöker hitta ett sätt för honom att sluta som fungerar, säger hans fru Hemamalini Darmaraj.

Genom barnen har de fått nya perspektiv på alkoholen.

– Jag vet inte varför det är så svårt, jag ser ju att det gör skada. Men det händer fortfarande att jag dricker efter en hård arbetsdag, säger Silambaram Darmaraj.

Han säger att han inte minns när eller varför han började dricka alkohol.

– De dagar som jag lyckas att inte tänka på alkoholen överhuvudtaget är lättare. Men någon dag skulle jag vilja sluta helt.

Mer från Accent