Sri Lanka

Jens Wingren: Mängden är inte alltid det viktigaste

När jag reste till Sri Lanka förväntade jag mig att möta en ganska dominant alkoholkultur. Det måste ju finnas en anledning till att det just är på Sri Lanka som IOGT-NTO-rörelsen haft kontinuerliga projekt sedan 70-talet.

Jag blev snabbt rättad. En majoritet av lankeserna har aldrig druckit alkohol. Många har heller inte druckit i närtid. Mängden alkohol konsumerad per person och år, omräknad till ren alkohol, låg 2016 på 4,3 liter. Jämför det med Sveriges 8,6 liter 2023 så ser det väldigt harmlöst ut. Men om man tittar på alkoholkonsumtionen bland de som faktiskt dricker alkohol så blir siffran istället 14,9 liter per person och år.

Det är stora mängder alkohol som en liten grupp får i sig. Men utöver det så spelar det också roll vem det är som dricker. I distriktet Nuwara Eliya, där många av Sri Lankas teplantage ligger, är konsumtionen och antalet försäljningsställen för alkohol avsevärt större än i övriga landet. Det är inte ovanligt att en arbetare på teplantagen lägger en stor del av sin lön på alkohol. Det påverkar inte bara individen utan också hans (för det är i stort sett enbart män som dricker på Sri Lanka) familj och närstående. Det skapar våld i hemmet och gör det svårare för nya generationer att ta sig fram, skaffa sig en utbildning och bättre förutsättningar än sina föräldrar.

Den öppna alkoholkultur jag mötte på Sri Lanka stod främst turisterna för. Det var först när jag kom till turistorten Mirissa på sydkusten som jag fick se rödbrända britter och ryssar vagga fram längs huvudgatan och inspektera mataffärens hyllor med glasartade blickar. Sri Lanka är ekonomiskt beroende av turismen, och för många västerländska turister är alkohol en självklar del av en avslappnad semester.

Att påstå att turisterna på något sätt blir förebilder för unga lankeser låter kanske lite väl dystopiskt. Men de semestrande västerlänningarna visar tydligt vad de anser är av värde – med sina handlingar och sina plånböcker. Och det går inte att blunda för vad det där plånboken för med sig för påverkanskraft. På så sätt riskerar turismen att föra över idén att alkohol är en nödvändig del av det goda livet till den yngre generationen på Sri Lanka.

Det finns en stor risk att de lankesiska normerna kring alkohol på sikt förskjuts, att alkoholpolitiken anpassas till den inkomstbringande turismen och att insatser för att hjälpa marginaliserade grupper som hamnat i alkoholberoende uteblir. Den tidigare regeringen på Sri Lanka präglades av korruption, var frikostig med att dela ut alkohollicenser och satte gärna turismen före folkhälsan. Den nya regeringen, som tillträdde i höstas, har ännu inte visat vilken väg man tänker ta gällande alkohol. Men hoppet finns.

Mer från Accent