Välkommen till djungeln

Snårig ansökningsprocess – Cannabisklubben: ”Vi tar en sak i taget”

Folker Albrecht är en av de sju personer som ligger i startgroparna med cannabisklubben We Love Weed i Berlin.

Det är väldigt mycket att sätta sig in i. Men vi tar det en sak i taget, säger Folker Albrecht.

Cannabisklubbarna har tillåtits lämna in sina ansökningar för att börja odla cannabis sedan första juli. Men det är först nu, i mitten av augusti, som man utsett en asvarig för att ta emot ansökningarna.

I väntan på att kunna komma med sin ansökan har We Love Weed sökt en lokal som passar ändamålet. En cannabisklubb får inte etableras inom 200 meter från en skola, förskola eller lekplats och i en stad som Berlin kan det betyda att stora delar av staden blir otillgänglig för klubbarna.

– Det finns en karta som visar de små bitarna av staden där det är tillåtet att etablera klubben, säger Folker Albrecht.

Klubben har hittat en källare i en gammal industrilokal som man kommer att hyra för ändamålet. Men man kommer inte att utannonsera var odlingen finns, och det är inte bara för att klubbarna är förbjudna att marknadsföra sig själva.

– Vi kommer behöva tänka på säkerheten. Även om klubben i nuläget bara har 150 medlemmar så kommer det bli en hel del cannabis att hantera.

Kan du vara orolig över de juridiska följderna av att hantera så mycket cannabis ifall något skulle gå snett?

– Jo, det är klart. Men det är ytterligare en sak som vi inte vet hur det kommer fungera än.

Foto: Jens Wingren.

I nuläget är klubben registrerad på hans hemadress och det har hänt att folk ringt på för att försöka köpa cannabis.

– Så vi kommer behöva ytterligare en adress att skriva klubben på, en upphämtningsplats där medlemmarna kan hämta ut sin cannabis.

En medlem får som mest plocka ut 25 gram vid ett enskilt tillfälle och inte mer än 50 gram i månaden. Klubbarna får som mest ha 500 medlemmar, och det har inte varit någon anstormning att fylla de platserna ännu.

– Vi får inte marknadsföra oss men har en hemsida och har satt upp lite klistermärken. Kanske är folk som röker gräs lite paranoida och vill inte lämna ut sina namn. Oavsett så är det nog bra att starta smått.

Att starta klubben kommer att kräva investeringar i lokal, odlingsutrustning och utbildningar. En av klubbens medlemmar har varit i kontakt med en riskkapitalist som kunde tänka sig att gå in med pengar. Men eftersom klubbarna måste drivas utan vinstintresse så är det oklart om det skulle gå att få ta ut någon avkastning på en sådan investering.

– Och då finns det ju inte mycket anledning för någon att investera.

”Kanske är folk som röker gräs lite paranoida och vill inte lämna ut sina namn.”

Volker Albrecht

Vi sitter på hans favoritkafé i en korsning i Kreuzberg. Ironiskt nog har kaféet en lapp om att man inte tillåter gästerna att röka cannabis.

– Jag hade faktiskt inte sett den, säger Folker Albrecht, som håller sig till tobak under intervjun.

Cigaretterna avlöser varandra och fingrarna far över mustachen. Till vardags jobbar han med scenografi till filmer, tidigare har en jobbat med tv och som skådespelare. Då och då kommer heroinmissbrukare förbi kaféets uteservering och tigger pengar. Den första får några mynt, när mynten är slut får nästa en cigarett istället.

– Min son är 14. Jag känner att jag kommer behöva ha ett snack med honom snart och säga att ”jag vet att du kommer göra misstag och att du kommer vilja testa allt möjligt i livet. Men snälla, testa aldrig heroin.”

Folker Albrecht. Foto: Jens Wingren.

Under sommaren är sonen så gott som dagligen i Görlitzer park och spelar basket. Men den öppna drogscenen i parken oroar inte Folker Albrecht nämnvärt. Inte heller hur unga kommer att påverkas av legaliseringen av cannabis.

– Jag tror inte att det spelar så stor roll. Vill man testa cannabis så kommer man testa det oavsett om det är lagligt eller inte. Med legaliseringen minskar risken att man får tag på något riktigt dåligt.

Han berättar att gatulangarna brukar bespruta sin cannabis med sockervatten. Sockret gör varan tyngre och drygar därmed ut vinsten, men när det hettas upp gör det röken ännu skadligare för halsen. Han utesluter inte att cannabisklubbarna skulle kunna hamna på kollisionskurs med den organiserade brottsligheten ifall man börjar ta marknadsandelar från gatulangarna.

– Det vet vi inte. Vi tar en sak i taget.

De har räknat på att de antagligen kommer kunna sälja sin cannabis till medlemmarna för hälften av gatupriset, 4,5 euro per gram. Trots det skulle klubben i framtiden kunna omsätta en hel del cannabis och pengar. En i gruppen har odlat cannabis länge och kommer ha det huvudsakliga ansvaret odlingen.

– Jag hade en planta på min balkong som ingen av mina vänner trodde på. Sen fick jag låna lyxlampor och utrustning av honom och var självförsörjande på cannabis i två år på den där plantan, säger han.

En annan i gruppen kommer att vara huvudansvarig för skademinimering och prevention. En sådan person måste finnas inom klubben, men det är inte helt klart vilka krav den personen har på sig.

– Hon har i alla fall gått en utbildning i skademinimering nu, så får vi se om det duger.

”Ifall det går som planerat så bli det nog svårt att inte gå med vinst.”

Volker Albrecht

Det är en blandad samling människor som ligger bakom klubben enligt Folker Albrecht. En av dem använder inte ens cannabis själv men är intresserad av de organisatoriska delarna av projektet.

– Som vi förstått det så kommer de som jobbar med klubben kunna få en viss ersättning för sin tid. Men inte mer än några hundra euro i månaden. Så det är inget vi kommer kunna jobba heltid med.

Folker Albrecht verkar trygg med att det kommer gå vägen. Men även om allt går bra så finns det oklarheter att handskas med.

– Ifall det går som planerat så bli det nog svårt att inte gå med vinst. Men vi vet ännu inte hur man ska handskas med det heller, om man kanske kan använda de pengarna till en fond för skademinimering eller liknande. Vi får se, säger han.

Mer från Accent