Bulldoften sprider sig från köket, ut till hallen, in i den stora salen. Vidare till rummet med namnet ”Demokraten”. Liksom alla andra torsdagar klockan fem är det dags för gruppen Vildhjärta på Gamla Elverket. Hit kommer de barn som har nappat på erbjudandet om att få måla, spela musik och leka – helt enkelt göra roliga saker för sin egen skull.
– Hej, jag heter Tommy. Välkomna till Vildhjärta!
Tommy Johansson är ledare tillsammans med Marika Mikkelsen, som har lagt ut tunna madrasser i en ring på golvet. Alla vi som sitter där får säga vårt namn i tur och ordning, och sedan något man längtar efter att få göra i helgen. Den som inte vill säga något kan vara tyst. Här är det okej att vara som man är. Glad, ledsen, arg, tyst.
Vildhjärta är en del av IOGT-NTO:s sociala verksamhet på Gamla Elverket mitt i Falun. Just idag är det fler vuxna än barn som är med på träffen.
– Så är det ibland, berättar Marika och kollar några sms från föräldrar som berättar att barnen inte kommer. Det kan finnas många anledningar till att man inte kan delta. Växelvis boende, status för dagen. Är det få barn är det inga problem – även de vuxna som är här på Gamla Elverket gillar att leka.
– Ska vi gå och äta, undrar Therese Hammar. Hon har lagat spaghetti och köttfärssås, en maträtt som går hem.
Vid grytorna finns helt plötsligt många vuxna och ungdomar som hör till Gamla Elverket. Jag försöker klura ut vem som är vem, vem som gör vad. Men så ger jag upp.
– Vissa som kommer hit kan nog uppleva det som ganska kaotiskt, skrattar Tommy och förklarar att allting som sker här inte ryms i rutor i scheman.
– Många av dem som kommer hit klassas som ”utstötta” i samhället. Men här på Elverket fungerar de, och trivs. Undrar vad det beror på… funderar Marika med ett tonläge som avslöjar att hon egentligen vet svaret.
Marika vänder sig till Therese:
– Visst blev det bra med morötter i. Där lärde du dig något nytt!
Vuxna som kan förändra
Marika och Tommy har gjort middagen till en självklar del av Vildhjärta. Emilie och Jamila väljer att sätta sig en bit bort – på ett viss avstånd men ändå som en del av gruppen.
– Många barn som kommer till oss har det ganska ensamt, säger Tommy. Här återskapar vi en större form av familj. Det är lika viktigt för de vuxna.
På Gamla Elverket möter barnen vuxna som visar att det är möjligt att förändra – exempelvis att lämna ett missbruk. I de fall där barnens föräldrar inte kommer klara av att göra samma förändring får Vildhjärta-barnen chansen att ”samla” på andra vuxna.
Efter middagen går Tommy ut en sväng och kommer tillbaka med en stor och lurvig schäfer. Ett ljus tänds i Jamilas ögon och hon och Emilie sätter sig genast och klappar hunden Shiva. Tommy, Marika och några av de andra sitter och bara snackar en stund, medan barnens uppmärksamhet riktas mot Shiva.
Jamila sätter sig på golvet, tätt intill hunden. En lång stund ser Jamila och Shiva varandra djupt i ögonen. Schäfern Shiva ger flickan en lång blöt puss, rakt i ansiktet. Jamila ler.
Ingen terapi
Vildhjärta är till för att stötta barn, men det är ingen terapi. Vill någon berätta om hur det är hemma så är det ingen som blir chockerad, men det är inte Vildhjärtas syfte att få barnen att prata. Den ideella verksamheten på Gamla Elverket är ett komplement till exempelvis Falu kommuns stödgruppsverksamhet Dialogen.
– Dialogen brukade komma till Gamla Elverket på studiebesök där vi snackade runt temat ”frihet och skapande”, berättar Tommy. Utifrån det föddes idén om att kunna göra något mer och bjuda in barnen till den här miljön som många upplever som spännande.
Vissa av barnen som kommer till Vildhjärta har varit med i stödgrupper hos just Dialogen och har fått tips om Elverkets verksamhet. Vissa från Vildhjärta går i sin tur vidare till Dialogen.
Marika tänder ljuset på scenen. Trumsetet står redo, flera elgitarrer hänger på väggen – bara att börja spela på. Emilie slår några slag på congan och Tommy sätter sig vid synthen, tar några ackord och börjar sjunga. Jamila som har bänkat sig vid trumsetet tittar uppmärksamt på Tommy och följer rytmen helt perfekt. Robin Hagman, en av dessa unga vuxna som rör sig på Elverket, blir nyfiken på det som sker på scenen.
– Musik är alltid roligt, säger Tommy. Ta en gitarr!
Musiken drar iväg åt olika håll. Tommy skrattar och försöker samla ihop det hela.
– Hör ni Vildhjärtan! Ska vi försöka hitta samma låt?
Jammandet fortsätter. Plötsligt skapas en melodi när Robin och Jamila hittar en egen slinga och rytm.
– Det är magiskt, utbrister Robin. Det låter som Nirvana!
Till sist är det dags att sluta. Något motvilligt lämnar vi instrumenten på scenen och går tillbaka till Demokraten. Men varje Vildhjärta-träff måste knytas ihop. En ny runda – vad var bäst idag? Musiken. Maten.
– Ni vet vad som gäller, säger Tommy. Nu måste vi väcka Elverksmonstret. Ta i nu då!
Vi gör som vi blivit tillsagda. Ett skrik så att trumhinnorna buktar sig. Och så skratt. Ibland behöver man helt enkelt göra ett sådant skrik, bara för sin egen skull.
Helena Wannberg
Fotnot: Artikeln är en bearbetad version av en text i rapporten ”Fokus på barnen” från IOGT-NTOs Juniorförbund.
Fakta: Socialt företag för dem som behöver växa
• Gamla Elverket drivs av IOGT-NTO och NBV (Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet) i Falun och startade 1998 utifrån en idé om att starta en nykter alternativ kulturscen i IOGT-NTO:s lokaler – De förtappades café.
• Idag består Gamla Elverket av tre konferenslokaler, fullt utrustad musik- och teaterscen, inspelningsstudio, målarverkstad, café med mera.
• Gamla Elverket drivs som socialt företag och tar emot ungdomar och vuxna som på olika sätt behöver växa och ta makten över sina liv. Man samverkar med skola, socialtjänst, arbetsförmedling, försäkringskassa, kriminalvård med flera. Se www.gamlaelverket.se