För Per Svensson betyder Tollare folkhögskola en nystart i livet. Med ett 30-årigt missbruk bakom sig känner han sig bokstavligen som ett skolbarn på nytt. Han är nyfiken, en smula osäker och mycket vetgirig. Han går 2-åriga ”Allmän kurs med sociala frågor och livskunskap”, som ger gymnasiekompetens och känner sig både taggad och förväntansfull inför framtiden.
– Efter avslutad kurs hoppas jag att jag har fått mer kunskap om det mesta, att jag blivit mer allmänbildad helt enkelt. Att jag fått kunskap om hur samhället och datorer fungerar och en djupare kunskap om mig själv som person. Jag hoppas att jag har lärt känna nya människor, fått ett nytt och brett kontaktnät och att jag vågar gå utanför min egen bekvämlighetszon. Som före detta missbrukare har man missat oerhört många år av sitt liv och har dåliga allmänkunskaper om det mesta som hör ett vanligt liv till. Att vara här är som att börja på nytt, säger Per Svensson och berättar rättframt och i korta ordalag om sin bakgrund.
En knarkkarriär som började i hemstaden Osby i norra Skåne när han var i tidiga tonåren. Hasch, alkohol och amfetamin. Ut och in på behandlingshem. Återfall. Tillfälliga jobb. Boende på härbärgen, i bilen och under broar. Mera behandling och ytterligare återfall.
– Det var ett destruktivt liv. När en tjejkompis dog 2008 fick jag mig en rejäl tankeställare. Ville jag fortsätta så här? För mig gick det bara utför, och det gick snabbt. Jag kom in på behandling för ett och ett halvt år sedan och har varit drogfri sedan dess. Jag har gått i terapi och mår i dag bättre än någonsin. Jag kommer aldrig mer att ta droger.
Han ser på det kommande året på Tollare som dörren till ett nytt liv, en chans han inte vill missa. Han hade hört talas om skolan och tyckte att den verkade passa honom. Den drogfria miljön, som gör att han aldrig riskerar att lockas ta ett glas. De vackra omgivningarna och så kursen som är inriktad på det han vill arbeta med i framtiden, sociala frågor.
– Jag har periodvis jobbat som bilmekaniker och känner att det vill jag inte göra igen. Jag vill syssla med något helt annat. Kanske jobba med ungdomar, eller människor som lever i missbruk. Med mina erfarenheter kan jag tillföra mycket, säger han och berättar att planen är att efter avslutad kurs plugga vidare på skolans socialpedagogiska program.
Men han inser att vägen dit är lång. Först måste han ta sig igenom den här kursen och lära sig ”självklara” saker som hur man hanterar en dator och hur politiken i vårt land är utformad.
– Jag har så många luckor, både känslomässiga och kunskapsmässiga. Jag måste lära mig hur man beter sig och fungerar i olika situationer, som för andra ter sig helt naturliga.
Han trivs med att bo på elevhemmet, han känner sig trygg i den drogfria miljön, han gillar sina klasskompisar, lärarna och upplägget på studierna. Hans bristande allmänbildning känns inte som något ok.
– Visst, jag märker ju att jag har brister. Men å andra sidan kan jag tillföra saker från mitt perspektiv. Jag har inget att skämmas för.
Klasskamraterna är i blandade åldrar, från 18 till 45, och alla har olika erfarenheter i bagaget.
– Det gör att vi har väldigt intressanta diskussioner och grupparbeten. Eftersom många bor på skolan får vi också en speciell gemenskap, även om jag själv inte är typen som hela tiden måste ha folk omkring mig. Men det handlar nog mest om mitt dåliga självförtroende.
En vanlig skoldag kliver Per upp vid sju, duschar och äter frukost i den gemensamma matsalen. Skolan börjar vid halvnio, med lektioner till tre. Därefter brukar han träna, antingen i gymmet eller genom att ta en rask promenad på en timme. Han deltar också i AA-möten två kvällar i veckan, inne i Stockholms centrum. De kvällar han är kvar på Tollare brukar han mest ta det lugnt, kolla igenom eventuella läxor, laga mat och småprata lite med de andra i korridoren.
– Just nu försöker jag få struktur på tillvaron och fundera på hur jag vill forma min framtid. Att meditera och bara vara är ett bra sätt för mig att hitta fokus. Jag behöver ta det lugnt på fritiden.
Maria Zaitzewsky Rundgren