Simon Lööfs raska steg saktar in när han kommer in i utställningshallen på Elmia, strax utanför småländska Jönköping:
– Wow.
Det är hans första besök på Dreamhack och framför honom ligger en hel kongresshall i hangarstorlek full av utställare som visar upp det senaste inom dataspelsbranschen. Här finns även montrar från sponsorer och försäljning av mat och dryck. Men ingen alkohol.
Gänget från Sandviken-föreningen UNF Syskonkedjan har kört sedan klockan fyra på fredagsmorgonen. Nu står de vid sina platser i hall B, en lokal stor som en hockeyrink med betonggolv och långa rader av bord. Borden består av spånplattor som tejpats samman och balanserats på lastpallar. Bordsskivorna är täckta med bruna fläckar av kaffe och cola.
– De använder samma bord år efter år, säger Andreas Frank, som är bland de mer erfarna i gänget.
Han har sju Dreamhack bakom sig och pekar ut för de andra var i lokalen de bra stolarna finns. Tillsammans med Robert Höök har han åkt på Dreamhack flera gånger själv, men under senare år har det allt oftare blivit genom UNF-föreningen.
– Det är ju ett bra sätt att underlätta för de som annars inte skulle åka hit, säger han.
De lastar in sina saker via en port i lokalens kortsida. Varje person har bara en meters bordsyta där de ska få plats med sina grejer, och gången mellan borden i hall B är trång.
Simon Lööf har tagit med sig dynor för att palla upp den rätt låga stol han blivit tilldelad. Edi Buhic kommer bärande på två plattor cola och slår sig ned bredvid. Några platser till vänster trängs Camilla Appelgren från IOGT-NTO-föreningen Vänskapsbandet mellan Andreas Frank och Robert Höök.
– Det gäller att packa lätt. Datagrejerna, ombyte och något att sova på, säger hon.
Men LAN-partyn behöver inte betyda stora arrangemang som Dreamhack. Hemma i Sandviken försöker de arrangera LAN åtminstone några dagar per skollov.
– Då kanske det bara handlar om fem eller tio personer, säger hon.
För Erik Järlestrand är det en sådan där dag då det inte går att undvika att skriva sms och gå samtidigt. Han är event manager för Dreamhack och har ett finger med i det mesta. Den senaste veckan har varit full av intensiva förberedelser. Samarbete kring mat, städ och säkerhet ska samordnas. Men tack vare drogfriheten är det inte många fall av fylla som behöver tas om hand.
– Vi har nolltolerans mot alkohol. På ett genomsnittligt Dreamhack är det kanske något hundratal som vi får avvisa på grund av alkoholen. Men då är de allra flesta av dem personer som kommer utifrån och vill komma in trots att de druckit, säger han.
Att tillåta alkohol eller ta in sponsring från alkoholföretag har aldrig kommit på frågan enligt honom.
– Vi vill ju vara ett evenemang som välkomnar alla, både gammal som ung. Det är ytterst få som klagar på att det inte går att köpa alkohol här. Det är möjligtvis den lite äldre generationen. Jag tror att de yngre vill prestera så bra som möjligt i det de spelar, säger han.
Oliver Andersson från Sandviken har spillt läsk på sitt tangentbord och gör sitt bästa för att torka upp. J-tangenten har slutat fungera.
– Jag har j i all mina lösenord, säger han.
Fjortonårige Edi Buhic har bestämt sig för att streama sitt spelande under helgens festival. Han har strax över tusen följare på sin stream, som kan titta på medan han spelar. Streamen visar både Edis skärm och hans ansikte via en kamera som han placerat ovanpå burk energidryck. Han sätter igång en spellista och tar på sig hörlurarna. Streamen har en chattfunktion där Edis följare börjar trilla in och heja på honom.
– Jag tänker köra hela natten, förra året sov jag bara några timmar under festivalen, säger han.
Dennis Greve är till vardags verksamhetsutvecklare på IOGT-NTO. Men två veckor om året är han teamansvarig för Dreamhacks städvolontärer. Det har han varit i snart 15 år. Att Dreamhack är ett helnyktert arrangemang är en viktig anledning till att han blivit kvar.
Han berättar att de LAN-partyn som hölls när han blev aktiv kunde vara rätt blöta tillställningar.
– Men det var en viss del av scenen som stod för det. När Dreamhack blev alkoholfritt försvann de ur bilden.
Förutom att spela bilspel och Counterstrike med vännerna från Sandviken försöker Camilla Appelgren även hinna med att titta på turneringarna i spelet Dota.
– Det är det spel som jag tycker är roligast att titta på.
Camilla Appelgren och Robert Höök har sjunkit ner i varsin fåtölj i en av Elmias lokaler och tittar på en Dotamatch mellan två topplag inom internationell esport. På en storbildsskärm håller lagens hjältar på att slakta varandra för fullt för att nå motståndarlagets bas. Och det är ett blodigt allvar. Vinstsumman för helgens turnering ligger på en miljon dollar.
Klockan är halv två på natten mot lördagen när Oliver Andersson river av sig hörlurarna och reser sig ur stolen.
– Jag orkar inte med det här spelet längre, säger han upprört.
Den trasiga j-knappen löste sig inte heller av sig själv.
– Nej, jag köpte nytt tangentbord i stället, säger Oliver Andersson och pekar på ett nytt tangentbord med inbyggda lysdioder i regnbågsfärger.
Han sätter sig ner och börjar om med spelet. Natten är ännu ung på Dreamhack.