– Det var det här vi önskade och utgick från att det skulle bli efter Erik Wagners remissrunda. Det blir mer hanterbart och känns mer praktiskt genomförbart med två distrikt i Norrland, säger Annika Nilsson, vice ordförande för Jämtlands distriktsstyrelse.
IOGT-NTO:s kongress i Karlstad 2017 satte som mål att skapa färre och starkare distrikt. Uppdraget att utreda hur många distrikt och vilken sammansättning de skulle ha gick till Erik Wagner. Hans förslag, som lämnades i juni förra året, innebar att landet skulle delas in i åtta distrikt, varav Norrlands fyra distrikt slogs ihop till två.
I november förra året kom förbundsstyrelsens förslag som endast innehöll sju distrikt. Skillnaderna jämfört med Erik Wagners förslag var att Norrland skulle bli ett distrikt samt att Halland skulle tillhöra Syd (Skåne och Blekinge) istället för Väst (Göteborg och Bohus, Älvsborg, Skaraborg). I onsdags kunde dock Accent rapportera om att förbundsstyrelsen nu beslutat att ändra sitt förslag till distriktsindelning.
Annika Nilsson ser fram emot att återuppta diskussionerna med Västernorrland.
– Vi hade ju börjat jobba med Västernorrland, men när förbundsstyrelsens förslag kom upp fick vi lägga det arbetet åt sidan och fokusera på det nya förslaget. Nu känns det skönt att kunna gå vidare i den påbörjade processen, säger hon.
Börje Tjärnström, ordförande i Västernorrland, är också nöjd.
– Det är glädjande att de lyssnar på oss i verksamheten. Vi är positiva till en organisationsförändring, men tycker att vi som jobbar i distrikten ska få ta ansvar för hur det ska gå till, säger han.
Han tror inte att det är någon stor fråga för medlemmarna, men anser att ett för stort distrikt är en fara för demokratin.
– Jag tror inte det är jätteviktigt för de enskilda medlemmarna hur vi drar de geografiska gränserna, men för alla som är aktiva i distriktet har det ju stor betydelse. Då blir det en demokratifråga. Även om den moderna tekniken gått framåt så blir det en annan nivå på diskussionerna runt ett bord med fika. På distansmöten är det färre som kommer till tals och fler som sitter tysta, säger Börje Tjärnström.
Även Maria Gripenhoftner, ordförande i Västerbotten, är nöjd och tacksam över att förbundsstyrelsen varit lyhörda för de norrländska argumenten.
– Det känns stort att vi lyckades ändra det här. Jag är glad att det inte gått prestige i förslagen. Det visar på mod och lyhördhet från förbundsstyrelsen. Det ska de ha en eloge för. Sedan finns det en del att ta tag i nu. Våra diskussioner med Norrbotten har ju stannat av, säger hon.
Västerbotten har inte lyckats få några kandidater till distriktsstyrelsen.
– Det var oklart vilket uppdraget var, om vi skulle jobba mot ett eller två distrikt, eller omfattningen på uppdraget. Det senaste året har varit så tufft att ingen var beredd att fortsätta arbetet. Nu är ju förutsättningarna andra så vi får se hur det löser sig på distriktsårsmötet. Men några har redan tackat ja till andra uppdrag, så det är inte säkert att de finns tillgängliga när vi ska välja ny styrelse.
Hon är optimistisk vad gäller engagemanget.
– Det var väldigt stort intresse för att bli utsedd till ombud på kongressen. Engagemanget finns under rätt omständigheter. Jag är övertygad om att vi alla kommer att fortsätta vara engagerade på något sätt, även om det kanske inte är i en styrelse.
Peter Bergström, ordförande i Norrbotten, delar de övrigas åsikter.
– Det är glädjande att förbundsstyrelsen tog sitt förnuft till fånga. Det blir ju svårt att genomföra en förändring som ingen av oss som är verksamma här är intresserade av. Vi måste ju vilja göra jobbet, säger han.
Om det är viktigt att alla distrikt har lika många medlemmar så förstår han att man vill se Norrland som ett distrikt. Men han tycker också att det är orättvist att jämföra Norrland med andra delar av landet.
– Vi har faktiskt inte haft någon utvecklingskonsulent här de senaste tre åren, och i Västernorrland har de inte ens en distriktskonsulent. Under de förutsättningarna är det orättvist att jämföra oss. Och även om vi inte är så många till antalet så har vi en rätt stor procentuell andel av befolkningen som medlemmar.
Han tycker ändå att det kommit något gott ur processen.
– Norrlandsdistrikten har svetsats samman. Även om vi tappat värdefull tid genom att vi fått ägna flera månader åt det här senaste förslaget så har vi ju fått igång en ordentlig dialog som jag tror att vi kommer att ha nytta av i det svåra arbete vi har framför oss.
Från Halland, som placerats i Syd i det ena och Väst i det andra förslaget, har det inte hörts just någonting alls. Förklaringen är att meningarna där går isär.
– Vi har ingen enhetlig åsikt i frågan. De som bor i norra delen vill tillhöra Väst och de som bor i södra delarna tycker att Syd är det naturliga att höra till, förklarar distriktets ordförande Totte Ljunggren.
Sedan beror det också på vilket område man är engagerad inom.
– Vi har ju Kuggavik tillsammans med Väst och i NBV hör vi till Syd. Brukar man samarbeta med Väst tycker man förstås att det är dit vi borde höra.
För Totte Ljunggrens egen del spelar det ingen större roll, men han tror dock mest på Syd.
– Jag tycker att det varit alldeles för mycket diskussioner om hur distrikten ska se ut, och för lite diskussion om vilken verksamhet vi ska bedriva. Men ska distrikten vara ungefär jämnstora, så är det ju naturligt att vi hör till Syd. Det blir ju ett väldigt litet distrikt annars.