Som alltid på torsdagar är det stort tryck utanför Möjligheterna Hus i Skarpnäck söder om Stockholm. Kön ringlar sig lång av fyndsugna second hand-shoppare, handlare och mindre bemedlade som kommer hit eftersom det är billigt. Second hand-butiken, som är öppen torsdagar, fredagar och lördagar, ger inte bara kunderna möjligheter till prisvärda loppisfynd, utan ger framför allt dem som jobbar här en möjlighet till ett bättre liv.
Här arbetar tre heltidsanställda och ett trettiotal personer med lönebidrag eller osa (skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare). Samtliga står långt ifrån arbetsmarknaden av olika anledningar – det kan handla om missbruk eller långvarig arbetslöshet – och får här en möjlighet att ta ett steg närmare ett riktigt arbete. Stockholms stad är beställare och betalar för dem som skickas ut i arbetsträning. Möjligheternas Hus är anordnare, vilket innebär att de kan ställa vissa krav på vem som får jobba i verksamheten.
– Vi får förslag från Stockholm stad och sedan gör jag en bedömning om personen passar hos oss. Vi vill att de ska fylla en funktion och ha saker att göra när de är här, annars är det meningslöst. Tanken är att de ska få chansen att växa och mogna. Detta är inte förvaring, säger Jane Henriksson, verksamhetsansvarig.
Hon berättar att ungefär 60 medarbetare kommer och går under ett år. Några är här ett par månader på arbetsträning, andra längre tid. De som har en osa-anställning är på plats på heltid, medan de som arbetstränar har mer flexibla tider. Men det gemensamma fikat klockan 10 är alla med på. Tanken är inte att jobbet ska leda till anställning, utan ska vara en språngbräda och ett sätt att komma in i rutiner, ta ansvar, komma i tid och utföra ett arbete. På så vis får fler personer i utanförskap chansen. Att ha en särskild talang eller intresse är ingen nackdel, även om det är högt i tak och alla tillåts prestera utifrån förmåga och dagsform.
– Just nu har vi en ung kille här som är duktig på att reparera cyklar. Tidigare hade vi folk som var litteraturintresserade och gjorde underverk på vår bokavdelning. Vi har en man, Hannu, som är skicklig på finmekanik, som gamla ur och kameror. Tyvärr går han i pension nu. Verksamheten blir vad den blir utifrån dem som för tillfället är här, och det är väl det som är charmen, säger Jane Henriksson med ett leende.
Hennes jobb handlar inte bara om att organisera, administrera och se till att all logistik fungerar, utan också om att vara ett slags ”mamma” och mentor åt dem som arbetar i verksamheten. Det är ofta si och så med att komma i tid. Många behöver stöd och uppmuntran. Det händer också att folk kommer hit påverkade. Då skickas de hem, men får chansen att komma tillbaka efter ett par dagar.
Möjligheternas Hus har funnits i Skarpnäck i tre år. Dessförinnan huserade man i söderförorten Farsta. Anledningen till att Möjligheternas Hus en gång startade var att Stockholmsdistriktet bedömde att det fanns ett behov av att vara mer synligt i Stockholm.
– Vi hade IOGT-NTO-gården på då Klara Södra kyrkogata, men behövde fler ”flaggor”, och tog chansen att starta ett arbetsträningscenter när lokalen i Farsta blev ledig. Huvudsyftet var alltså att starta en arbetsplats, som i detta fall blev en second hand-verksamhet. Det drivs som ett socialt företag, säger Kjell-Ove Oscarsson, ledamot i förbundsstyrelsen och ordförande i kommittén för Möjligheternas Hus.
De nuvarande lokalerna är på 1500 kvadrat och rymmer avdelningar med kläder, textilier, husgeråd, elektronik, böcker, möbler och mycket annat. Varje torsdag är det i stort sett nya prylar som har kommit in under veckan. Två skåpbilar åker flera turer per dag och hämtar saker som folk vill bli av med. På måndagar är det leverans till kunder och på onsdagar körs skräp och svårsålda saker till soptippen.
Att trivseln är hög råder det ingen tvekan om. Många önskar sig tillbaka, gång på gång. Håkan, som har ett missbruk med sig i bagaget, har fått arbetsträningen att övergå i en osa-anställning.
– Det är jättekul att jobba här, jag stortrivs med arbetskompisarna, stämningen och alla möten med kunder. Det är väldigt speciellt att jobba med gamla prylar. Mycket nostalgi, säger Håkan och berättar att han har möblerat sitt eget hem med billiga loppisfynd från Möjligheternas hus. För när möbler och andra varor inte blir sålda inom några dagar får de som jobbar här rejäl rabatt.
De får även andra ”bonusar”. Som 500 kronor i matcheckar på födelsedagen. Överskottet från verksamheten går till gemensamma utflykter, en trevlig middag ute eller något annat skoj.
– Vi driver inte detta för att tjäna pengar i första hand, utan för att ge människor möjlighet till personlig utveckling och ett socialt sammanhang. Det uppskattas, inte bara av dem som arbetar här utan också av våra kunder, som ser ett mervärde av att handla hos oss. Eftersom vi inte drivs av profithunger kan vi hålla ganska låga priser, utan att för den skull vara alltför billiga. Vi kollar av marknaden och sätter våra priser utifrån det, säger Jane Henriksson.