– Jag hade svårt att avsluta saker och påbörja saker med för den delen. Men nu har jag kommit tillrätta med problemen, säger hon.
Hon har inte gått på gymnasiet, det fungerade inte. Det är därför hon är här nu. På Tollare har hon äntligen fått chansen att genomföra drömmen, även om den än så länge hägrar ganska långt borta.
– Jag skulle vilja plugga till socionom så småningom. Men först måste jag bli färdig med de här två åren och få gymnasiekompetens. Sedan får vi se vad som händer, säger Alexandra.
Men hon tycker att det känns bra att ha fått börja på Tollare. Här får hon vara precis den hon är: bisexuell, lite osäker ibland, ombytlig och med en del i bagaget från skoltiden.
– Här är alla lite annorlunda, det är bra! Ingen behöver känna sig konstig och alla får vara med, oavsett bakgrund och erfarenheter.
Alexandra stortrivs med sin klass och lärarna. Skolarbetet bygger mycket på diskussioner – i alla fall hittills.
– Jag tror det passar många av oss bra att inte fokusera så mycket på böcker och råplugg. I stället delar vi med oss av våra erfarenheter på lektionerna och har väldigt intressanta diskussioner. Men visst, när vi börjar med engelska till exempel så blir det nog böcker och en del läxor, det går ju inte att komma ifrån, funderar Alexandra.
Det bästa med skolan tycker hon är de softa lektionerna och att det inte är någon betygshets. Här får eleverna omdömen. Stämningen på skolan är ett annat plus.
– Det känns avslappnat, alla är trevliga och glada och alla är motiverade att plugga. Så är det ju inte alltid i gymnasiet. Att folk är i olika åldrar är också positivt. Vi är alla vuxna människor, men med helt olika erfarenheter. Det känns kul!
Alexandra kommer inte från Stockholm och därför har hon valt att bo på elevhemmet under studietiden.
– Jag trivs jättebra med att bo på skolan. Det är lugnt och skönt, folk städar och diskar efter sig i köket, det är aldrig något tjafs eller bråk. Det är ju en av fördelarna med att skolan har en nykter profil. Man slipper stökiga fyllefester och andra problem kopplade till alkohol, säger Alexandra, som dock själv inte är nykterist.
Vilka förväntningar har hon på de kommande åren på Tollare?
– Att jag ska klara kurserna förstås och få möjlighet att söka vidare till högskola. Men också att lära mig mer om mig själv och utvecklas som människa. Jag vet att jag är Alexandra. Jag vet att jag är envis och tjurskallig. Men vem är jag mer?
När Alexandra får frågan vad hon tror att hon kommer att göra om tio år fnissar hon lite. Det är svårt att svara på. Hon funderar en stund.
– Då jobbar jag med barn och ungdomar och har en kille eller en tjej i mitt liv. Kanske har jag barn, men det är inte säkert. Jag tycker om barn och har praktiserat på dagis. Barn är så raka och direkta. Och alltid glada, även om de är ledsna en kort stund. Men egna barn? Det får framtiden utvisa.