Alkohol

Spriten i politiken – en känslig fråga

Så gott som varje år skriver media om framstående politiker som berusar sig och gör bort sig. Många menar att alkoholkulturen i politiken spär på problematiken. Ändå skrivs det väldigt lite om denna kultur.

Läs också Per Svedberg: ”Det blev lätt för mycket”

Ett folkpartistiskt kommunalråd hittas naken i kommunhuset. Ungdomsförbundsordföranden hämtas av polis. Riksdagsledamöter som blir för fulla. Så gott som varje år kan man läsa om ett eller flera fall där alkoholen ritar om kartan i ett politiskt parti. I slutet av förra året byttes delar av Sverigedemokraternas ledning ut i svallvågorna av en sen natt på krogen. Komprometterande uttalanden och järnrörsbeväpning filmades och läckte ut via medierna. Partiets ekonomisk-politiske talesman Erik Almqvist fick avgå och skyllde delvis på alkoholen.

Är politiken en högriskmiljö? Då och då yppas att allt inte står rätt till. I Bert Karlssons självbiografi räknar den förre nydemokraten upp en rad ledamöter som smygsöp eller var berusade till och med vid röstningstillfällen under 90-talet. När förre ordföranden i riksdagens nykterhetsgrupp Egon Frid (v) kom in i riksdagen 2006 kunde han med sin socionombakgrund konstatera tecken på missbruksbeteende redan vid riksdagens öppnande.

– Det fanns ledamöter som drack lika många glas vin som jag åt snittar. Min bild var att den stora exponeringen av alkohol gjorde att den som hade alkoholproblem fick möjlighet att förvärra problematiken, eftersom det fanns så god tillgång till speciellt vin. Även vid vissa luncher, säger Egon Frid.

Efter ett par år i riskdagen kunde han konstatera att det fanns goda möjligheter att studera alkoholens avigsidor i riksdagen.  Men hur är det i dag?

Förra generalsekreteraren på UNF, Elin Lundgren, har varit riksdagsledamot för S sedan 2010. Hon tar emot på riksdagsrummet, lätt belamrat med dokument om vapenlagar och urdruckna ramlösaflaskor.

– Jag tror inte det är skillnad på politiker och andra när det gäller attityder till alkohol. Skillnaden är att vi exponeras väldigt ofta för alkohol. I princip varje kväll är det ett arrangemang, ett seminarium eller liknande med tillhörande middag där det erbjuds alkohol, ofta gratis. Det är verkligen mycket av dessa aktiviteter. Och ja, om man har ett riskabelt drickande och erbjuds gratis drickande, då blir en ökad risk för vissa personer, tror jag.

Det är få yrken i Sverige där det är ok att dricka ett par glas vin och sedan fortsätta jobba. Men det kan till exempel ske vid sena röstnings- och debattillfällen i riksdagens kammare. Ett måttligt drickande behöver såklart inte innebära problem, enligt Elin Lundgren.

– Men jag kan tycka att det är problematiskt att stöta på politiker som är uppenbart bakfulla på möten. Det händer nu och då, kan man säga. Jag har ingen åsikt om de kan jobba lika bra trots att de är bakfulla, men jag tänker mig de inte bara träffar politiker utan även andra människor, och jag tror att medborgarna förväntar sig att politiker ska vara nyktra.

Dagens ordförande för riksdagens nykterhetsgrupp, Lars-Axel Nordell (KD), har suttit i riksdagen sedan 2009. Han har inte stött på uppenbart bakfulla ledamöter och han tror inte att politiker generellt dricker mer alkohol, även om också han framhåller de många alkoholbjudningarna som riksdagsledamöterna kan gå på.

– Jag har inte upptäckt att det är så väldigt mycket alkoholproblem här, men det kan bero på vilka miljöer man rör sig i. Det varierar nog kolossalt mellan partier och det beror nog också på vilken tradition man är van vid.  En del personer går på väldigt mycket träffar, och då kan det bli en del alkohol.

Moderaternas nyblivne partisekreterare Kent Persson slutade att dricka alkohol i mitten av 90-talet för att han ville leva ett sunt liv. Han tycker att politikers förhållande till alkohol i stort sett är som i samhället i övrigt, fast med ett undantag: representationen.

– Man ska dock inte överdriva. Det är klart att det är mer representation än för till exempel lärare, men det är inte representation varje kväll, och jag har aldrig haft problem att få alkoholfria alternativ. Det är också ytterst sällan det är representation med fri sprit. Det har hänt mycket på tio år och speciellt i kommuner och landsting har man i hög grad slutat att bjuda på vin och alkohol. Man får betala själv.

Det kanske inte är så konstigt att han har upplevt denna förändring. Länge var Kent Persson lokalpolitiker i Örebro län och regionen drabbades på 90-talet av en representationsskandal. Det berättar Lars-Axel Nordell som även han var aktiv i Örebro läns lokalpolitiken på den tiden.  Den socialdemokratiska landstingsledningen beskrevs i lokalmedia som mycket frikostiga under restaurang och barbesök.

– Det var mycket Jägermeister, och de kunde inte riktigt svara varför de representerat på det viset. Absolut sätter det sina spår. Det blev nog ett uppvaknande, säger Lars Axel Nordell.

En person som funderat en hel del kring alkoholen i politiken är förre Vänsterpartiledaren Gudrun Schyman som 1996 talade ut i SVT:s Morgonsoffa om sina alkoholproblem. Hennes bild är att det blivit bättre.

– Det är ju mycket stress i den här världen och men jag upplever att det dracks mer i politiken förr. En generation tillbaka fanns det en stark spritkultur. Tio procent lider av folksjukdomen alkoholism och så är det nog i politiken också, säger Gudrun Schyman som numera sitter i partiledningen för Feministiskt Initiativ.

Enligt henne har de allra flesta politiker alkoholfri representation i dag. Vad säger hon då om åsikten om att det finns oanade möjligheter att låta sig bjudas på alkohol?

– Det är mest när andra organisationer bjuder in. Under politikerveckan i Almedalen flödar ju spriten till exempel. Jag har varit med på mingel där man bjuder på starköl klockan 11 på dagen. Men vi har tagit upp frågan och det har blivit bättre på så sätt att det numera representeras med alkohol på kvällarna i stället.

Frågan om hur många som stoppas i sin politiska karriär, utan att media skriver om det, är svår att få grepp om. En riksdagsledamot är inte så säker på att på att politiska karriärer stoppas i någon större utsträckning. Elin Lundgren tror tvärtom att det inte att är helt ovanligt att kollegers karriärer eller uppdrag begränsas av alkoholen. I de fall där media får reda på om någon gjort bort sig, ökar förstås risken. Men skriver media för mycket eller för lite om alkoholproblemen inom politiken?

Egon Frid (V) tycker att media borde skriva mer om politikers alkoholvanor. Hans teori till att detta inte sker är att journalisterna tjänar på dagens alkoholkultur. Om de skulle skriva mer kritiskt skulle de inte få tillgång till politikerna på samma sätt.

– Det är alldeles för många journalister som är en del av denna alkoholkultur och som gillar att politiker blir lite berusade. Då säger saker som journalisterna kan använda.

Elin Lundgren har ingen klar uppfattning om media skriver för mycket eller för lite om enskilda politiker. Vad hon efterlyser är analyser om varför människor har ett behov av att berusa sig.

– Man borde granska alkoholens konsekvenser mer rent generellt, och där ingår ju alkoholkulturen i politiken. Man ska förstås skriva om exceptionella händelser, men man måste också sätta in det i ett sammanhang. Ta till exempel SD-politikerna. Det händer väl varje helg att någon i Söderhamn där jag kommer ifrån säger konstiga saker och tar upp ett tillhygge på gatan. Men varför finns det här behovet av att berusningsdricka?  Det borde granskas mer, säger UNF:s förre generalsekreterare.

Gudrun Schyman har beskrivits som den person som har utsatts för mest mediedrev i svensk politik. För hennes del är det klart att medierna ska skriva om alkoholen, men om det skrivs för mycket är inte lätt att svara på.

– Var går gränsen mot det personliga och privata? Det finns en tendens till att kräva att politiker inte ska ha några fel och brister överhuvudtaget, och det är ingen bra utveckling om politikern tvingas att bli felfria maskiner.

Ett av de svåraste mediedreven startade när hon som dåvarande vänsterpartiledare berättade om sina alkoholproblem.

– Jag blev plötsligt ingenting värd i media och väldigt misstänkliggjord. Eftersom jag var kvinna blev det ett extra massivt tryck då det för män finns en traditionell mansroll att luta sig mot, där det hör till att dricka. Jag fick ju behålla partiledarjobbet och en del handlade nog om att jag var öppen med det, men det var ingen lätt sak att återerövra förtroendet, varken i medierna eller bland vissa medlemmar.

Det är svårt att veta om hur stor del av politikernas problem som beror på en kvardröjande vidlyftighet med alkohol i politiska kretsar, och hur stor del som beror på alkoholkulturen i stort. Klart är att många inflytelserika politiker dricker sig fulla, och när medierna skriver sitter karriären löst.

Vissa politiker Accent talat med anser många politiker är för ängsliga inför dessa problem. Kristdemokraternas Lars Axel-Nordell anser att man borde agera tidigare.

– När det blir konsekvenser från partier först när någon beläggs med att köra rattfull tycker jag är lite av ett hyckleri. Att först då säga att någon inte kan sitta kvar, när man vetat om problematiken i flera år och inte gjort något, det är inte bra. Då borde man ha tagit tag i detta innan, säger Kristdemokraternas Lars-Axel Nordell.

Varför gör man inte det då?

– Mycket intressant fråga. Man vill inte lägga sig i kanske. Det handlar nog om civilkurage.

Mer från Accent