Kongress 2021

Kandiderar inte för omval: Dags för ett nytt kapitel

Efter snart sex år som förbundsordförande i IOGT-NTO står det nu klart att Johnny Mostacero inte kandiderar för en ny period: ”Det är dags för ett nytt kapitel.”

Johnny Mostacero valdes till ordförande i IOGT-NTO vid kongressen i Lund 2015, och blev därefter omvald för nya perioder 2017 i Karlstad, och 2019 i Örnsköldsvik. I juni 2021 är det åter dags för kongressombuden att välja förbundsstyrelse, inklusive ny förbundsordförande.

Varför väljer du att inte kandidera?

– Jag känner att vi nu är i ett läge i vår utveckling där det kan ske ett byte på ordförandeposten som inte gör att vi tappar fart. Dessutom är det så att jag vid tillträdandet hade målbilden att sitta en strategiperiod, det vill säga sex år. Nu har de åren gått och vi har under den tiden genomfört den största organisatoriska förändringen sedan sammanslagningen av IOGT och NTO, som skedde 1970. Ett arbete som inneburit ett väldigt internt fokus. Nu behöver organisationen gå in i en ny fas där fokus läggs på att göra IOGT-NTO ännu mer relevant och viktigt även i omgivningens ögon. 

”Nu behöver organisationen gå in i en ny fas där fokus läggs på att göra IOGT-NTO ännu mer relevant och viktigt även i omgivningens ögon.” 

Johnny Mostacero

– På det personliga planet känner jag att det efter 25 år i rörelsen, då jag först varit anställd och sedan förtroendevald, är dags för ett nytt kapitel i mitt liv. 

Det är fortfarande ett halvår tills du lämnar ordförandeskapet, men kan du säga vad som i dina ögon är det viktigaste som hänt inom IOGT-NTO under din tid som ordförande?

– Att vi har vågat se de problem och utmaningar som finns i organisationen, och haft modet att lyfta fram dem i ljuset. Att identifiera problem och belysa dem löser dom inte problemen, men när vi tillsammans står bakom en problembild och genomför en process för att hitta hållbara lösningar så når vi framgångar. Hela arbetet med Expedition 50 är ett konkret resultat av detta.

”Jag är mest nöjd med att vi vågade ge oss ut på den utvecklingsresa som vi döpte till Expedition 50.”

Johnny Mostacero

Vad är du mest nöjd med? 

– Jag anser att man behöver lite distans till uppdraget för att kunna göra en korrekt bedömning. Men för att ändå svara på frågan är jag mest nöjd med att vi vågade ge oss ut på den utvecklingsresa som vi döpte till Expedition 50. Inte bara att vi tog viktiga beslut för framtiden som vi gemensamt kunde stå bakom, utan också för alla samtal och dialoger som resan medförde. Jag har svårt att tänka mig att det i modern tid varit så många samtal på alla nivåer i organisation kring en fråga som under åren 2017–2019. 

”Första året åkte jag runt och besökte alla distrikt och mötte deras företrädare”. Foto: Nathalie C. Andersson

Vad är du missnöjd med, vad är ogjort?

– Mest missnöjd är jag med medlemsutvecklingen, som varit vikande sedan de sista åren på 00-talet. Jag var helt övertygad om att vi tillsammans kunde vända den, men trots att vi provat flera olika strategier så håller trenden dessvärre i sig. 

”Mest missnöjd är jag med medlemsutvecklingen, som varit vikande sedan de sista åren på 00-talet.”

Johnny Mostacero

– Det finns en diskrepans i att engagemanget i befolkningen ökar, samtidigt som medlemskapen i politiska partier och andra organisationer minskar, något som drabbar även oss. Vi kräver dessutom så mycket mer av våra medlemmar än vad andra organisationer gör – där nykterheten i medlemslöftet är det som sticker ut allra mest.

– Samtidigt är nykterheten det som kan dra medlemmar till oss. Nyckeln är att motivera varför alla som är nyktra ska bli medlemmar, och vad vi kan ge tillbaka som de kan ha personlig nytta av, eller känna stolthet över att vi som organisation uträttar. 

”Nyckeln är att motivera varför alla som är nyktra ska bli medlemmar i IOGT-NTO.”

Johnny Mostacero

Åsa Hagelstedt, som var ledamot i valberedningen när du presenterades som ordförandekandidat 2015, sa då följande om dig i Accent: ”Han vill stärka folkrörelsetanken och få med alla på tåget. Vi tror att han kan bli en bra brygga mellan förbundsorganisationen och landet, något som vi uppfattat behövs och är efterfrågat.” 

Hur väl har du lyckats med det?

– Jag anser nog att jag lyckats väldigt väl. Första året åkte jag runt och besökte alla distrikt och mötte deras företrädare, samtidigt som jag besökte olika lokala verksamheter. Det var oerhört givande att få ta del av deras verklighet, möjligheter och utmaningar.

– Jag besökte också de flesta av våra så kallade noder, som Miljonlotteriet, behandlingshemmet Dagöholm, våra folkhögskolor Tollare och Wendelsberg, studieförbundet NBV och Våra Gårdar. Allt för att skapa en känsla av att vi alla är en del av IOGT-NTO. 

”Jag tycker att relationen mellan alla nivåer inom vår organisation utvecklats och att vi känner tillit och förtroende till varandra.”

Johnny Mostacero

– Jag tycker att relationen mellan alla nivåer inom vår organisation utvecklats och att vi känner tillit och förtroende till varandra. Och att vi konkret inser att vi alla är beroende av varandra för att lyckas med vårt ändamål.

Johnny Mostacero talar som nyvald ordförande i IOGT-NTO 2015. Foto: Pierre Andersson

Har du något medskick till den/de som kandiderar till ordförandeposten 2021?

– Jag tycker att man ska vara väldigt försiktig med att ge några medskick, eftersom det till stor del handlar om personliga egenskaper och ens egen bild av vad som är viktigt för organisationens framtid. Men jag kan dela med mig av några personliga reflektioner om vad som överraskat mig som ordförande.

– Uppdraget är väldigt mycket större än vad man ser utifrån, och i en stor och komplex organisation som IOGT-NTO tar saker väldigt mycket längre tid än vad man tror och önskar. Glädjeämnen och framgångar tenderar att skölja förbi, medan problem och sånt som inte fungerar blir som en fors i bakvatten. Det ligger där och virvlar runt och tar din energi ända tills det är löst eller hanterat. Uppdraget får man när man väljs och det är ständigt pågående, utan avbrott, fram till att man avgår.

Vad ska du göra i framtiden?

– Just nu är det ett helt oskrivet kapitel i mitt liv. Det finns så mycket som jag vill göra, utveckla och uppleva, men jag känner också att jag inte kan tänka på det på allvar förrän har avgått och ersatts av någon annan.

– I dessa tider får man också andra prioriteringar där hälsa, relationer och upplevelser inte längre tas för givet, utan kommer att värderas ännu högre än innan pandemin. Jag känner ingen som helst stress över det, utan snarare en tillförsikt i att dörrar jag inte ens visste fanns kommer öppna sig. 

Mer från Accent