Narkotika och missbruk är ett problem på många svenska byggarbetsplatser enligt en ny rapport från maskinuthyrningsföretaget Ramirent. Rapporten är baserad på en enkät besvarad av 500 personer inom byggarbetsbranschen och var fjärde deltagare svarar att det förekommer droger och missbruk på deras arbetsplats.
– Det låter inte orimligt. Det är väl ungefär 400 000 ssvenskar som har problem med alkohol och de finns på alla typer av arbetsplatser, att man träffar på dem är inte förvånande, säger Johan Torstensson Aas, arbetsmiljöombudsman på fackförbundet Byggnads.
Men enligt honom så finns även faktorer som gör framförallt alkoholen mer vanligt förekommande på arbetsplatsen i byggnadsbranschen.
– Många i branschen arbetar på traktamente, där de bor och arbetar på samma ställe, istället för att utgå hemifrån. Det är en riskfaktor, sen har vi också många utländska arbetstagare och som kanske kommer från en kultur där det är mer acceptabelt dricka i samband med arbete.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning släppte förra året rapporten Yrke och alkohol som tittade på alkoholvanorna i olika arbetskategorier. Sett till den genomsnittliga mängden alkohol konsumerad under en vecka rankades då snickare, murare och anläggningsarbetare näst högst (efter verkställande direktörer) med ett snitt på 24 standardglas alkohol i veckan.
Ungefär 16 procent av de deltagande snickarna, murarna och anläggningsarbetarna i undersökningen uppvisade milda symtom på alkoholberoende. 2022 beräknades 11 procent av den svenska befolkningen ha milt alkoholbrukssyndrom enligt definitionen i DSM-5.
Att komma till rätta med alkohol och andra droger på arbetsplatsen kräver framförallt förebyggande insatser och arbete enligt Johan Torstensson Aas.
– Man behöver höja kunskapen på arbetsplatserna och i företagen. Arbetsledande personal och skyddsombud behöver utbildas i hur man upptäcker missbruk och hur man ska agera när någon är påverkad.
Att en fjärdedel skulle märkt att en kollega är påverkad på jobbet motsvarar inte de anmälningar som facket får in enligt Johan Torstensson Aas, vilket skulle betyda att många ser en påverkad kollega utan att agera.
– Sen behöver man utbilda alla arbetstagare i den policy och de rutiner man har. Det är otroligt viktigt att vara tydlig med att man erbjuder hjälp när man upptäcker missbruk eller riskbruk, så att man vågar berätta om en arbetskamrat eller att man själv har problem.
På alla arbetsplatser är det inte självklart att en person med alkohol- eller narkotikaproblem erbjuds hjälp.
– Tyvärr så har många företag gått motsatt väg, speciellt när det gäller narkotika, men även alkohol. Om en anställd drabbas av sjukdom så har arbetsgivaren ett ansvar att anpassa arbetet och erbjuda rehabilitering. Men i de här frågorna ser vi att många företag valt en annan väg de senaste åren.
Drygt hälften av deltagarna i Ramirents undersökning uppger att deras arbetsplatser aldrig utför alkohol- eller narkotikatester och ytterligare 38 procent svarar att att drogtester sker sällan eller slumpmässigt.
– Det är mycket vanligare med slumpvisa tester än misstanketester, vilket tyder på att man inte bedriver det förebyggande arbete som vi vet har faktisk effekt. Trots en stor ökning av slumpvisa drogtester har andelen av positiva tester ökat, vilket tyder på att det inte har någon större förebyggande eller avskräckande effekt.
Johan Torstensson Aas menar att vissa arbetsgivare snarare använder drogtester som ett sätt att göra sig av med personal.
– Ett positivt resultat måste leda till att man tar in externa resurser som vet vilka åtgärder som får bäst effekt. Vi önskar att man använde sig mer av företagshälsan och annan experthjälp.