I tjugo år har Junis frågat Sveriges kommuner vilket stöd de erbjuder barn som växer upp i en familj där det finns vuxna med beroende. Resultatet av årets enkät redovisas i en rapport som släpps i dag.
Andelen kommuner som erbjuder stöd har ända sedan den första undersökningen genomfördes varit i majoritet. Andelen förefaller också öka för varje undersökning. Samtidigt har svarsfrekvensen minskat något, så hur stor ökningen är går inte att säga säkert.
Av de 201 av landets 290 kommuner som svarat säger hela 98 procent att de erbjöd stöd under 2023. Men samtidigt är det få barn som nås av stödet. Totalt nåddes 3 574 barn av kommunernas stöd. Det är mindre än en procent av de upp till 430 000 barn eller 20 procent av alla barn som, enligt en rapport från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, någon gång under uppväxten har haft minst en förälder med alkoholproblem. Cirka 15 procent, eller 320 000, har påverkats negativt av sina föräldrars alkoholproblem och cirka 10 procent, eller 215 000, har påverkats mycket negativt av att växa upp i en familj där en förälder har alkoholproblem.
– Andelen barn som nåtts av stödet har knappt ökat alls, säger Mona Örjes, ordförande i Junis, vid ett webbinarium där rapporten presenteras.
Hon påpekar också att 3,5 procent, eller cirka 75 000, av alla barn har en förälder som har fått sjukhusvård eller avlidit på grund av alkohol. Hon säger samtidigt att samhället ofta bara inkluderar barn som stadigvarande lever med föräldern som har problem.
– Det kan ofta vara de barn som inte bor med föräldern som mår sämst. De har ingen koll på hur föräldern mår, de oroar sig och tycker synd om föräldern och har ständigt dåligt samvete för att de inte är där, säger hon.
För de drabbade barnen blir konsekvenserna stora.
– Det får konsekvenser både på kort och lång sikt. De drabbas av oro, osäkerhet och försummelse, känner sig ensamma och lär sig tidigt att tränga undan sina egna känslor. De får ta stort ansvar hemma och har sämre fysiskt och psykiskt mående. På längre sikt får det konsekvenser för skolresultat, framtida fysisk och psykisk hälsa och stor risk för eget framtida beroende.
Men hon vill också lyfta upp att alla barn inte påverkas på samma sätt.
– Varje barn är unikt och upplever situationen på sitt sätt. Vi ska absolut inte förmedla till barnen att det kommer att gå dåligt för dem, men gärna berätta hur vanligt problemet är så att de inte behöver känna sig så ensamma. Sedan gäller det att finnas där för barnen. Det finns barn som mår bra trots sin uppväxt, dem vi kallar för maskrosbarn. Gemensamt för dem är att de haft någon klok vuxen i sin närhet som de fått stöd av.
Att barnen i en och samma familj kan uppleva situationen olika påverkar förstås behoven.
– Familjeinsatser är nu den vanligaste insatsen. Det är förstås bra att se till hela familjen, men det som är bra för en i familjen behöver inte vara det för någon annan. Därför är det viktigt att också se till individens behov och även erbjuda individuellt stöd.
De barn som får stöd av kommunen kommer dit på lite olika vägar. Vanligast är via socialtjänstens verksamhet för barn vilket 157 av kommunerna svarar. Därefter kommer skolan, som 143 kommuner uppger, och socialtjänstens verksamhet för vuxna, 122 kommuner.
– Annars kan jag ju tycka att socialtjänstens verksamhet för vuxna borde vara det lättaste sättet att hitta barnen. Man har ju föräldrarna där, säger Mona Örjes.
Övriga kontaktvägar var i fallande ordning polisen (66), regionens verksamheter (59), förskola (46), genom att barnen själva söker stöd (30), sociala medier (13) och föreningar (2).
Trots de ganska dystra siffrorna är Mona Örjes optimistisk.
– Jag är hoppfull. Jag tycker att det händer så mycket bra och kommer nya metoder. Visst kan det kännas lite hopplöst ibland, när vi ser att bra verksamheter läggs ner. Ibland av ekonomiska skäl, ibland för att en eldsjäl slutat. Därför är jag så förtjust i satsningarna som inte kostar så mycket, som i Region Jönköping, där tre personer utgör ett barnskyddsteam, och lägger sammanlagt mindre tid än en tjänst på jobbet samtidigt som de gör stor nytta genom att vara en resurs för andra.
I rapporten presenteras också andra exempel på väl fungerande insatser, som till exempel metoden Backa barnet som sedan i höstas används av Ystad, Degerfors och Lidingö.
– Det är ett spännande arbetssätt som handlar om att ta fram gemensamma verktyg som ska fungera för alla yrkesgrupper som kommer i kontakt med barn, till exempel barnmorskor, fritidsledare och poliser för att tidigt upptäcka barn som är i behov av stöd. Trots att de nyligen startat märks redan resultat.
Ett annat exempel är Child check, en metod som akutsjukhusen i Skåne använder.
– Alla vuxna som kommer till akuten får frågan om det finns barn under 18 år i hushållet.
Om den vuxna bedöms ha en av tre riskfaktorer, våld i nära relationer, förgiftning, missbruk eller svår psykisk ohälsa, ska vårdpersonalen rutinmässigt informera socialtjänsten.
– I Nederländerna, där metoden utvecklats, har man goda erfarenheter och har hittat många barn som inte tidigare var kända av socialtjänsten, säger Mona Örjes.