Gabriel Romanus tar emot Accent hemma i lägenheten på Djurgården. Egentligen har han och hustrun flyttat ut till sommarstället, men han har åkt in till stan för att äta lunch med tidigare kollegor och för att ”döstäda”.
– Jag har ett förråd fyllt av papper och böcker. Jag måste ta reda på dem så de inte åker ut i någon container när jag har dött, förklarar han.
Han har nyss fyllt 85, men engagemanget är lika starkt som tidigare. Det märks när han börjar prata om alkoholpolitik, sin hjärtefråga, eller i varje fall en av dem.
– Jag blev invald i riksdagen 1968. Då var det tvåkammarriksdag och fanns inget socialutskott, men jag satt i andra lagutskottet som ansvarade för sociallagstiftningen. Där väcktes mitt intresse för socialpolitik.
På den tiden låg alkoholpolitiken under skatteutskottet, som under tvåkammarriksdagen kallades bevillningsutskottet.
– Det ansågs vara en ekonomisk fråga.
Redan 1970 hölls val igen då Riksdagen gick över till en kammare.
– Då hamnade jag i socialutskottet.
Jämställdhetsfrågor låg Gabriel Romanus varmt om hjärtat.
– Det var en av mina huvudfrågor. Vi fick fyra barn på fem år och jag och min dåvarande fru jobbade båda halvtid för att kunna ta hand om dem. Det var ovanligt på den tiden. Men sedan kom valen tätt och jag var tvungen att resa runt i landet. Min yngsta är född 1968, så under den perioden var jag nog en ganska frånvarande far.
I politiken fick han större och större ansvar och 1978–1979 var han socialminister i Ola Ullstens folkpartiregering. Under regeringstiden antogs en ”avkrånglingsproposition”.
– Alla departement skulle hitta onödiga regler. Björn Rydberg (senare informationschef på Systembolaget) var politiskt sakkunnig hos mig och vi jobbade verkligen med att hitta krångel att avskaffa, men det visade sig vara svårt. Det mesta krånglet fyllde faktiskt en funktion.
I brist på regler att ta bort beslöt de att genomföra en antilangningskampanj.
– Regeringen avgick 1979 så jag hann inte vara med och genomföra den, men Björn Rydberg blev kvar på departementet. Karin Söder, som blev socialminister efter mig, var vänlig och bjöd in mig till kampanjstarten.
Under tiden som socialminister växte Gabriel Romanus engagemang för alkoholfrågan. Det fanns också ett brett stöd för alkoholpolitiken i partiet.
– Per Ahlmark, som var partiledare före Ola Ullsten, var väldigt engagerad i alla frågor, även i alkoholfrågan. Redan under tiden som ordförande för ungdomsförbundet skrev han debattartiklar i ämnet.
Tillbaka i riksdagen blev Gabriel Romanus vice ordförande i socialutskottet, 1979–1982.
– Men har man varit statsråd är det ”öken” att gå tillbaka till riksdagen så jag började fundera över om det inte var dags att göra något annat. En av mina sista voteringar i riksdagen gällde att stänga Systembolaget på lördagar. Jag röstade för. Rune Hermansson, som då var chef för Systembolaget var emot och avgick efter beslutet. Då anmälde jag mitt intresse för jobbet och fick det efter en jämn omröstning i Systembolagets styrelse, 4 mot 4, med ordförandens utslagsröst. Min motkandidat var vice vd, och hade varit tillförordnad vd under flera månader. Han blev kvar och blev en mycket nära medarbetare och vän till mig.
Den 3:e maj 1982 tillträdde Gabriel Romanus tjänsten som vd för Systembolaget. Ett jobb som han hade i 17 år.
– Den första veckan var mycket dramatisk för min del. Första dagen ringde min svägerska från Göteborg och meddelade att min pappa blivit sjuk. Jag åkte ner, men hann tyvärr inte fram i tid. Han avled samma dag. På torsdagen hade jag min sista riksdagsdebatt och över helgen hade Riksförbundet Hem och skola stämma där jag valdes om som ordförande.
Mellanölet var en fråga som starkt bidrog till hans engagemang för alkoholpolitiken.
– Jag var med och röstade bort det från matbutikerna. Det hade ju förorsakat förfärliga skador, särskilt på ungdomar. Men det var på Systembolaget som mitt engagemang väcktes på allvar. Jag blev också starkt påverkad av Jakob Lindberg som var anställd på Socialstyrelsen. Han hade varit i Finland och träffat Kettil Bruun, alkoholforskaren som lanserade totalkonsumtionsmodellen, och fick mig att inse hur viktigt det är med en restriktiv alkoholpolitik.
Gabriel Romanus”Små och medelstora producenter har upptäckt att de tjänar på att monopolet finns kvar.”
Folkpartiet, som var ett parti sammanslaget av frisinnade och liberaler, var från början starkt engagerat i alkoholpolitiken. Inget som direkt utmärker partiet idag.
– Det har hela tiden varit en kamp mellan liberaler och socialliberaler. Men jag anser att om man är liberal och tror på marknadskrafterna, dvs konkurrens och privat vinstintresse, då vill man hålla de dynamiska krafterna borta från områden där man inte vill att konsumtionen ska öka.
Han uppfattar inte heller den svenska alkoholindustrin som entydigt alkoholliberal.
– Många små och medelstora producenter har ju upptäckt att de tjänar på att monopolet finns kvar. Och produkter som de inte får in på Systembolaget kan de lansera genom restauranger och via Systembolagets beställningssortiment. Mycket jobb som producenter i andra länder måste göra, i form av distribution och marknadsföring, slipper de i Sverige. Vi har också en ganska utvecklad journalistisk bevakning av produkterna som många andra länder saknar.
Gabriel Romanus var vd för Systembolaget när Sverige förhandlade om EU-medlemskap.
– Jag var hela tiden optimist. Vi såg att monopol förekommer i EU. De får bara inte ha som syfte att skydda inhemska produkter. Vi föreslog regeringen att de skulle bjuda in kommissionen på studiebesök.
EU-representanterna fick först se en butik på Östermalm i Stockholm och sedan butiker i Östersund och Järpen, samt ett utlämningsställe på en mindre ort.
– De var väldigt imponerade över sortimentet. En tysk konstaterade att här fanns tyska öl som han inte kunde få tag på hemma. När sedan Harry Franzén började sälja vin i sin Ica-butik, direkt efter EU-inträdet, vittnade kommissionen till vår fördel i det så kallade Franzén-målet.
Han minns väl dagen då EU-domstolens dom kom.
– Det var väldigt dramatiskt, en riktigt minnesvärd segerdag och höjdpunkten i min karriär, åtminstone under de 17 åren på Systembolaget. Det var 3–0 till oss. De konstaterade att monopolet inte stred mot EG-rätten, att monopolet inte hade bildats av kommersiella skäl utan för folkhälsan och att vårt sätt att köpa in varor inte var diskriminerande.
Gabriel Romanus gick i pension 1999, men 2002 gjorde han come back i riksdagen.
– Jag stod på femte plats och vi hade två mandat så jag räknade inte med att komma in, men så fick vi sex mandat i valet. Jag hamnade i socialutskottet och fick ansvar för alkoholfrågan, men det fanns de i partiet som ville att vi skulle bli mer alkoholliberala och göra spriten billigare.
Under tiden hade han också börjat engagera sig i den nystartade föreningen Alkoholpolitiskt forum.
– Svante Nycander tog kontakt med mig och ville starta ett nätverk för att slå vakt om alkoholpolitiken i samband med EU-inträdet. Nätverket skulle syssla med debatt, men stå för en restriktiv politik. Svante Nycander var ordförande, efter min pension tog jag över.
Och mer ideellt arbete skulle det bli för alkoholpolitiken.
– Kjell-Ove Oscarsson, från IOGT-NTO, tog kontakt med mig efter att Nordiska nykterhetsrådet hade lagts ner i samband med EU-inträdet. Men man upptäckte att behovet av samverkan inte blev mindre. I stället bildade vi NordAN, Nordiska alkohol- och narkotikapolitiska samarbetet, som även bjöd in organisationer utanför den rena nykterhetsrörelsen, och våra meningsfränder i de baltiska länderna. Där var jag ordförande i kanske nio år.
Från att nykterhetsrörelsen tidigare hade sett Systembolaget som motståndare gjorde arbetet för att försvara alkoholpolitiken inför EU-inträdet att de snarare blev bundsförvanter.
– Jag såg alltid nykterhetsrörelsen som våra bästa vänner. De kan alkoholpolitik och förstår varför vi har den politik vi har. De har alltid varit en väldigt bra supportergrupp
Liberalernas omsvängning i frågan ser han som en följd av att färre politiker har folkrörelsebakgrund.
– Många av de nyare politikerna har ingen folkrörelseförankring. På min tid var majoriteten socialliberaler. Så är det knappast i dag. Sedan början av 2000-talet har inte Liberalerna varit någon riktig banérförare på alkoholpolitikens område. Den frikyrkliga- och nykterhetsrörelsebakgrunden har tunnats ut. Engagemanget för utbildning, bildning och vård är fortfarande starkt och äkta. Men så sent som under Bengt Westerbergs tid fanns ett stort alkoholpolitiskt engagemang i partiet. Och Barbro Westerholm var alltid ett starkt stöd.
En allt för splittrad och omfattande agenda på landsmötena gör också sitt till.
– Det läggs så många förslag att det inte finns tid att debattera dem ordentligt. När alkoholförsäljning i privata butiker skulle diskuteras vid senaste landsmötet hade ett utskott tillstyrkt detta, men när debatten kom hann partistyrelsens ledamot Jan Jönsson, som är emot, inte ens få ordet innan debatten var över.
Gabriel Romanus”Många av dem som talar för gårdsförsäljning vill ha ett redskap för att bli av med alkoholpolitiken.”
Gårdsförsäljningsfrågan ser han som det största hotet mot alkoholpolitiken i dag.
– Två utredningar har ju kommit fram till att det inte går att införa utan att riskera monopolet, och den tredje utredningens förslag, som föreslår en slags ”gårdsförsäljning” retar även dem som vill ha gårdsförsäljning, för att de tycker att den är för restriktiv. I själva verket finns det stor risk att det skulle hota monopolet. Många av dem som talar för gårdsförsäljning vill ha det som ett redskap för att bli av med alkoholpolitiken. Det känns som hyckleri när de påstår att monopolet kan vara kvar. Andra hycklar inte utan säger som det är: att de vill få bort Systembolaget. Det är just nu en ganska nervös tid på det sättet.
Han är besviken på Centerpartiet.
– De har varit ett parti som har slagit vakt om alkoholpolitiken, men så kom den här idén om gårdsförsäljning att kullkasta allt. Nu romantiseras vinbönder och små bryggerier, men dem man säger sig ömma för är ju de som skulle förlora på att monopolet försvann. Att påstå att gårdsförsäljning skulle ge många arbetstillfällen och inkomster till landsbygden är också hyckleri. Det skulle inte ge några större sysselsättningseffekter. En del kanske hoppas att de både kan ha kakan och äta den, men det går ju inte.
Gabriel Romanus”Reklamen borde förbjudas igen, som det var tidigare.”
Han tycker att det är viktigt att staten har möjlighet att driva en aktiv politik.
– Alkoholindustrin har gott om pengar. Det är inte så konstigt när man säljer en beroendeskapande produkt. Varorna säljer sig själva. Då måste staten kunna gå in i och vara en motvikt. Utgifterna för alkoholreklam i Sverige har efter den senaste domen vuxit till en miljard. Det kan ju inte staten matcha med hälsoinformation, de spelar inte i samma liga. Reklamen borde förbjudas igen, som det var tidigare. Den norska högsta domstolen har tolkat EU-rätten helt annorlunda än den svenska marknadsdomstolen. I Norge finns reklamförbudet kvar.
Alkoholpolitiken har försvagats sedan EU-inträdet.
– Det är delvis egenförvållat genom att den svenska riksdagsmajoriteten gick med på att höja införselkvoterna. Det hade man inte behövt. Kommissionen hotade med att dra Sverige inför EU-domstolen. Och det kunde de väl fått göra, man kunde ju ha provat hur det skulle gå. Vi har också backat när det gäller alkoholreklam och skatter. Blir vi av med monopolet kommer vi att få ett litet antal stora produkter i handeln. Det skulle gynna de stora producenterna och missgynna de små. Men till och med moderater borde inse att det inte är någon bra idé att utmana Sveriges mest populära bolag.