De flesta av oss har en avig relation till alla de försäljare som på gator och torg kommer fram med ett forcerat leende och en pärm i högsta hugg. ”Ursäkta, har du tid en stund?”. Nej, jag har sällan tid eller lust och väljer att rusa förbi med blicken i marken.
Ungefär likadant beter sig många av kunderna på ICA Maxi på Cypressvägen i Malmö. Skillnaden är att den här gången är jag inte en av dem, utan den som står bakom IOGT-NTO:s bås med vidhängande banderoll och försöker sälja in ett medlemskap i nykterhetsrörelsen.
Hur det går? Sådär.
Rustad med blå tröja med logga, muggar fyllda med Godtemplaredricka och ett vinnande leende sätter jag igång.
– Hej! Får det lov att vara lite dricka? Nehej, inte det.
– Hej! Får det lov att vara lite dricka? Kom och smaka, var inte blyga. Det är gott.
Man känner sig lite som en papegoja. Upprepar samma fraser om och om igen och får sällan respons. Folk ilar förbi i en gles ström. Blickarna riktade rakt fram eller ner i golvet. En kvinna babblar högljutt i mobilen och markerar på så vis att det inte är läge för något säljarsamtal. Andra ler ett vänligt men avvisande nej-tack-jag-är-inte-intresserad-leende. Någon stannar till och tar ett glas Godtemplaredricka, kanske mest för att släcka törsten. Eller på grund av nyfikenhet.
– Vad är det här? Vad innehåller det? Kan man köpa det inne på ICA? undrar en undersätsig kvinna i för tajta kläder och får då veta att nej, drycken säljs inte på ICA just nu. Däremot går det bra att bli medlem i IOGT-NTO. Känner du till oss?
Hon lyssnar, nickar, konstaterar att drycken var okej, lite söt kanske, tar informationsbladet om nykterhetsrörelsen som Robert överlämnar, lovar att läsa och hastar vidare mot utgången.
Men så händer det något. När jag för femtioelfte gången drar min entusiastiska lockfras för att fånga in den orakade mannen som lufsar förbi vårt stånd, reagerar han faktiskt. Först ser han ut att vilja gå förbi, men blicken dröjer sig kvar på vårt stånd och de små glasen. Hans nyfikenhet är väckt. Han heter Robin och kommer ursprungligen från Kroatien.
– Nej, jag kan inte tänka mig att bli medlem. Inte för att jag dricker särskilt mycket. Starksprit finns inte för mig. Men ett glas vin till maten ibland är gott, det vill jag inte avstå ifrån. Jag dricker enligt läkarnas rekommendationer, max ett par glas i veckan. Att vara absolutist känns väldigt svenskt. I Sydeuropa finns inga absolutister, säger han och sveper ännu ett glas Godtemplaredricka.
Det blir ett trevligt samtal om vin och vatten, kulturella skillnader, absolutister och nykterhetsrörelsen. Men något medlemskap blir det inte.
– Tanken är att värva offensivt. Vi finns här och informerar. Visst går vi på och frågar förbipasserande om de vill ha dricka eller en folder och om de skulle kunna tänka sig att bli medlemmar, men det är viktigt att inte vara för ”på”. IOGT-NTO ska förknippas med något positivt, inte med aggressiva påhopp. Människor som känner sig tvingade att skriva på blir knappast betalande medlemmar och det är ju sådana vi vill ha, säger Robert Lindh som den här dagen värvar tillsammans med mig och Niklas Gustavsson från Lysekil.
Det är egentligen för få. Idealet är att vara fyra. Då kan man avlösa varandra och ändå hinna fånga upp intresserade. Han beklagar att det inte finns några lokala värvare på plats.
– Jag vet inte varför. Det är svårt att engagera föreningarna. Det är ett av våra största problem när det gäller värvning. Kanske känns det lite läskigt att värva där man känner folk. Å andra sidan kan det ju vara en fördel. Känner man folk borde det vara enklare att värva. Fler lokalföreningar måste ut värva lokalt, det är jätteviktigt!
Robert medger lite skamset att han inte har värvat en enda ny medlem under dagarna i Malmö, trots att han verkligen försöker. Han bjuder på en positiv approach, goda kunskaper om IOGT-NTO och en vilja att diskutera och lyssna. Något recept på hur man gör har han uppenbarligen inte, men tipsar om att vara hel och ren, påläst, proffsig, trevlig och inte för ”på”. Lyhördhet är nyckelordet. Robert nämner Kristin Eriksson och Anders Karlman som imponerande duktiga värvare. De har hittills plockat in 56 respektive 78 medlemmar.
– Det finns inget standardiserat sätt att värva. Man får ta det från person till person och utgå från sina egna kunskaper och erfarenheter. Den som själv har missbrukarbakgrund kan använda sig av det. Min egen ingång i rörelsen är mitt engagemang för ungdomar. Man kan inte allt och vet man inte är det bättre att säga det.
Värvardagen börjar lida mot sitt slut, klockan är snart fyra. Under timmarna som gått har ett antal människor stannat till vid vårt bås. Det har varit korta samtal och några längre. Många tar upp det här med att vin ska vara bra för hjärtat. Jag argumenterar vänligt emot. Man kan ju lika gärna dricka blåbärsdricka och druvjuice för samma goda effekt, eller hur?
Jag börjar komma till insikt om att jag troligen inte kommer att värva någon ny medlem i dag. Just då kommer en bastant dam i rullstol åkande. Jag frågar glatt om hon vill ha lite dricka.
– Nej tack, jag tar inget med alkohol i. Jag hatar alkohol, det är äckligt, fnyser hon.
Jag förklarar att Godtemplaredrickan innehåller noll procent alkohol. Hon accepterar utan krusiduller. Nu ser jag min chans till öppet mål och frågar om hon känner till IOGT-NTO. Jodå, det gör hon. Och visst kan hon tänka sig att bli medlem. Här och nu. Men först vill hon ställa några frågor.
– Vad kan jag göra som medlem? Och vad får jag?
Jag förklarar att hon får Accent och möjlighet att vara aktiv i en förening om hon vill.
– Rullstolen då? Klarar föreningslokalen att ta emot en rullstol och får jag hjälp att komma in?
Här griper Niklas in och berättar att just den lokalförening som skulle bli aktuell för Elisabeth absolut är handikappanpassad.
Saken är biff. Elisabeth Pedersen skriver på i värvarblocket och jag har värvat min första medlem. Sista timmen ska visa sig bli den bästa, för Robert och Niklas värvar också varsin medlem. Totalt värvades 21 nya medlemmar under fem dagar i Malmö.
Några veckor efter värvningen i Malmö storsatsar IOGT-NTO på att värva en hel vecka på Stockholms Central. Den blå färgen lyser upp hela centralstationen. Hela veckan, måndag till fredag 07–19 finns minst fyra blåklädda värvare i taget på plats. Värvarna går omlott och står i tretimmarspass innan det är dags för paus och avlösning.
När jag besöker värvar bland andra Inger Andersson, Rosmarie Arnviken, Anders Almgren och Karl-Erik Råström. De är taggade och stolta över att redan ha fått tolv personer att skriva på för nykterhet, trots att klockan bara är strax efter lunch. Dagen innan värvades 28 nya medlemmar.
– Folk är nyfikna och stannar till. Många vill smaka av Godtemplaredrickan. Men jag tycker nog ändå att går ganska trögt, säger Anders och får medhåll av Karl-Erik.
Men det håller inte Inger Andersson med om. Hon tycker att folk är ganska lättflörtade. De flesta kommer fram själva och frågar. Och minsann; medan vi pratar åker värvarblocket fram. En ny medlem har sett dagens ljus.
– Det är roligt att få diskutera våra frågor med människor. Vissa tar ställning, medan andra inte vill förändra sin livsstil. Några samtal blir långa, andra korta. Jag berättar om allt vi gör, om alltifrån barnverksamhet och kamratstöd. Man hoppas att några ska bli intresserade, säger Rosmarie.
Värvarna är överens om att den svåraste tiden att värva är i morgonrusningen. Senare brukar det gå bättre. Kvällen innan värvades 14 nya medlemmar.
– Se glad ut, var trevlig och bemöt kritik på ett konstruktivt sätt. Är man påläst klarar man de flesta situationer, konstaterar Rosmarie.
Hallå där, supervärvaren Anders Karlman, som hittills i år värvat ett 80-tal medlemmar.
Vilken är din hemlighet?
– Jag vet faktiskt inte. Det finns ingen hemlighet. Men jag är en god människokännare och har glimten i ögat, det är viktigt. Humor går alltid hem. Jag har ett trevligt sätt och försöker aldrig att övertala någon. Vill man behålla sitt lördagsvin så är väl det okej. Folk är som de är. Min roll är att värva medlemmar bland dem som är nyktra eller bland dem som kan tänka sig att bli och som vill stödja vårt arbete.
Vad ska man inte göra när man värvar?
– Inte övertala, inte gå på för hårt. Inte stå och hänga bakom disken utan vara på bettet med Godtemplaredrickan och en inbjudande fras. Inte gå in i debatter och segdragna diskussioner. Det har vi inte tid med. Vill folk inte bli medlemmar så är det bara att tacka för sig och ta nästa. Hellre beta av tusen personer och få napp på fem, tio, än att diskutera med hundra och få noll nya medlemmar.
Fler tips?
– Att vara tydlig med vilka vi är, är viktigt. Tydligheten visar vi bland annat genom att vi syns med roll-ups, enhetliga kläder och en disk med informationsfoldrar.
Vad är det svåraste med att värva?
– Det är faktiskt inte så enkelt som man kan tro att värva nya medlemmar. Det är jädra jobbigt att stå på benen från 10 till 18 och upprepa samma fraser gång på gång och ändå sällan få napp. Det är slitsamt och svårjobbat. Men det är ändå värt det!
Text: Maria Zaitzewsky Rundgren Foto: Pierre Andersson