I 86 procent av landets kommuner har lärare använt Prata om alkohol, ett skolmaterial som ges ut av Sprit och vinleverantörsföreningen (SVL) som drivs i samverkan med Sveriges Bryggerier. Materialet är framtaget för att användas i det förebyggande och hälsofrämjande arbetet i skolan och kan användas i flera olika ämnen.
Så varför vill en intresseorganisation för alkoholtillverkare nå ut till elever?
Enligt Joel Furvik, näringspolitiskt ansvarig på SVL, handlar det om att skapa en ”nyanserad och faktabaserad dialog om alkohol” och ge ungdomar ”verktyg för att stå emot grupptryck”.
– Forskning visar att samtal i skolan kan senarelägga ungdomars alkoholdebut, och det är vårt huvudsakliga mål, säger han.
Vad vinner alkoholproducenterna på det här?
– Vi vill att alkohol ska konsumeras på ett måttfullt och ansvarsfullt sätt, och vara en del av en hälsosam livsstil. Förutom att skjuta fram debutåldern – så att den sker så sent som möjligt, om ens alls – vill vi att de som väljer att konsumera ska göra det på ett måttfullt sätt, med sunda attityder och värderingar vad gäller alkohol.
Emil Juslin, drogpolitisk chef på Movendi Sverige, har en annan tolkning.
– Industrin har såklart ett vinstintresse i grunden. De här företagen gör ingenting utan att det finns någon form av långsiktig vinstpotential. I det här fallet handlar det om att upprätthålla alkoholnormen.
Prata om alkohol uppmanar inte unga att dricka – tvärtom. Så hur upprätthåller programmet då alkoholnormen? Enligt Emil Juslin genom att aldrig ifrågasätta eller problematisera själva substansen i sig, utan i stället framställa alkohol som något naturligt i samhället – så länge man hanterar den ”måttfullt” och ”ansvarsfullt”.
– Perspektivet är väldigt begränsat och okritiskt, med stort fokus på individuellt ansvarstagande. I stället för att diskutera alkoholens skadeverkningar, industrins ansvar och reklamens roll handlar det om att som ung fatta kloka beslut och stå emot grupptryck.
Han tar ett exempel ur ett av avsnitten, där en ungdom berättar om gårdagens festkväll:
”Många svåra beslut… och alla blev kanske inte helt hundra. Men. Bara jag hinner stanna upp och
tänka lite före, så brukar jag ändå ha en klok inre röst som hjälper mig att göra rätt val. En röst som
tar kloka beslut även om pressen utifrån är hård.”
– För mig exemplifierar det här problemet på ett tydligt sätt: det är upp till individen att fatta rätt beslut – medan industrin slipper ta ansvar för konsekvenserna, säger Emil Juslin.
Joel Furvik på SVL vänder sig emot den bilden och menar att ”Prata om alkohol” inte normaliserar alkohol. Strukturella och politiska perspektiv är ”absolut viktiga”, säger han, men inte i fokus här.
– Vi har valt ett annat specifikt fokus, nämligen att ge ungdomar verktyg att hantera egna val och grupptryck. Och vad gäller risker och sociala konsekvenser så belyser vi dem, men på ett sådant sätt att ungdomar kan relatera till det.
Han framhåller att det finns andra aktörer, som Systembolaget och IQ, som gör ”ett otroligt bra jobb” med att informera om alkoholens risker och skadeverkningar.
Skulle deras material kunna komplettera ert?
– Ja, precis. Det är naturligtvis upp till lärarna att använda vårt program på det sätt de anser passar bäst, och därmed också komplettera det med annan information, till exempel alkoholpolitisk. Vi ser inget motsatsförhållande där.
Att alkoholindustrin ligger bakom skolprojekt är inget ovanligt – det är tvärtom en välkänd strategi internationellt. I en forskningsstudie från 2022 granskar forskare tre internationella, branschfinansierade utbildningsprogram, och kommer fram till samma slutsatser som Emil Juslin gör om ”Prata om alkohol”: utbildningsprogrammen tonar ned riskerna, utelämnar industrins roll och lägger ansvaret på individen.
Forskarna menar samtidigt att programmen fungerar som en form av ”corporate social responsibility” (CSR) – ett sätt för industrin att visa att den tar samhällsansvar och därigenom undvika hårdare reglering.
– Industrin vill gärna prata om självreglering. Skolprojekten kan ses som ett sätt att bygga legitimitet: ”Vi har redan egna åtgärder på plats, så vi behöver ingen annan reglering”, säger Emil Juslin.
Varför vill industrin nå just skolorna, tror du?
– Skolan formar många, och vill du långsiktigt nå hela befolkningen gör du det bäst där.
Forskarna bakom den nämnda studien uppmanar skolor och myndigheter att endast använda oberoende, vetenskapligt baserat undervisningsmaterial när barn och unga ska undervisas om alkohol. I Sverige har det dock länge saknats oberoende alternativ, berättar Emil Juslin.
– Det tror jag är en förklaring till att så många lärare valt att använda just det här programmet. Det har funnits ett vakuum.
Nu existerar dock ett annat material som han rekommenderar: ”ANDTS på schemat”, utgivet av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN). Där möter eleverna en bredare diskussion om sådant som alkoholens roll i samhället, marknadsföring och beroendeproblematik.
Det är inte bara mer djuplodande än alkoholindustrins material, utan enligt Emil Juslin också mer i fas med en tid där ungas alkoholkonsumtion sjunker.
– Bland dagens niondeklassare, där majoriteten inte dricker, blir det märkligt med ett program som säger: ”Nu måste ni lära er ta ansvar för er alkoholkonsumtion.”
”Vi uttalar oss inte om lämpligheten avseende enskilda läromedel”
Vilka regler styr då läromedel? Vi ställer frågan till Anna Medin, jurist på Skolverket.
Vilka regler finns kring vilka material som skolor får använda i undervisningen?
– Skolan själv bestämmer vilka läromedel och andra lärverktyg de vill använda. Rektorn har enligt läroplanen ett särskilt ansvar för att alla elever får de läromedel som behövs för en god kunskapsutveckling i enlighet med utbildningens mål. Att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet är en viktig utgångspunkt för skolans verksamhet, säger hon.
Anser Skolverket att det är rimligt att alkoholindustrin upplyser skolelever om alkohol?
– Vi på Skolverket uttalar oss inte om lämpligheten avseende enskilda läromedel eller andra lärverktyg som används i skolan eller tas fram av olika aktörer för skolan, säger Anna Medin.
Vad ska man göra om man anser att ett skolmaterial, producerat av en lobbyorganisation, är tendentiöst?
– Om man har synpunkter på en skolas val av läromedel eller andra lärverktyg kan man i första hand vända sig till skolans rektor, i andra hand lämna klagomål till huvudmannen för skolan.
*Huvudman för skolan är kommunen, om det är en kommunal skola, eller ett fristående bolag, om det är en friskola.
”Det finns många intresseorganisationer som tar fram skolmaterial”
Per Hazelius, vd på byrån KKM som tagit fram Prata om alkohol, menar att syftet med materialet är att ge unga verktyg att tänka kritiskt och stå emot grupptryck.
– Innehållet i Prata om alkohol har tagits fram i nära dialog med lärare, forskare och pedagoger. Utgångspunkten är skolans styrdokument, forskning om ungdomars attityder och behov i undervisningen. KKM:s roll har varit att översätta detta till ett pedagogiskt material som fungerar i klassrummet, som är relevant, värdeneutralt och enkelt att använda med utgångspunkt från skolans krav och behov, säger han.
Har ni utvärderat materialet?
– Vi har en vetenskaplig studie som visar positiva effekter av Prata om alkohols metod. Studien visar bland annat att metoden generellt minskar sannolikheten till riskbeteende relaterat till alkohol bland unga.
Är det vanligt med lobbyorganisationer som producerar skolmaterial?
– Det finns många intresseorganisationer som tar fram skolmaterial, allt från miljöorganisationer till fackförbund och företag. Det viktiga är vanligtvis inte vem som står bakom, utan hur materialet är utformat, vilket syfte det har och hur transparent man är med avsändaren.
Varför vill en sådan här organisation in i skolan?
– För att skolan är en central arena där man kan ge unga verktyg att tänka kritiskt och fatta egna beslut – exempelvis att träna sig att motstå negativ social press. När det gäller alkohol är skolan också den plats där man kan nå alla, oavoavsett bakgrund. Det handlar inte om att påverka ungas konsumtion i kommersiellt syfte, utan om att stärka deras förmåga att stå emot grupptryck och göra egna val.
Finns det intresseorganisationer som ni av principskäl inte skulle producera material till – även om materialet i sig är bra?
– Ja, vi gör alltid en etisk och pedagogisk bedömning av uppdragen vi tar. Om avsändarens syfte inte går att förena med skolans värdegrund, eller om materialet riskerar att bli kommersiellt eller vinklat, tackar vi nej.
Movendi Sverige menar att materialet upprätthåller alkoholnormen genom att fokusera på individens ansvar och inte ifrågasätta alkoholen i sig. Vad säger du om det?
– Vi har respekt för att det finns olika perspektiv på alkoholfrågan. Prata om alkohol är ett undervisningsmaterial, inte ett kampanjmaterial. Det bygger på att ge unga verktyg att reflektera, förhålla sig källkritiska, diskutera och fatta egna beslut – såsom exempelvis att inte konsumera alkohol. Fokus ligger på att stärka ungdomars kritiska tänkande och självkännedom, snarare än att tala om för dem vad som är rätt eller fel. Det är också det förhållningssätt som skolans läroplan utgår ifrån.
En annan kritik från Movendi Sverige är en brist på kritiska perspektiv på alkoholens medicinska risker. Hur har ni tänkt där?
– Det finns gott om material som tar upp alkoholens medicinska risker – men vårt bidrag handlar om att komplettera det perspektivet med samtal om attityder, grupptryck och ansvar. Det är ofta där nyckeln till förändring ligger. Vi har också tidigare genomfört utvärderingar för att se vilka material som skolan vill ha, då valde lärare bort just material som var mer faktabaserade.