I Sverige har många svårt att skilja mellan legalisering och avkriminalisering. Ännu färre har nog klart för sig att varken det ena eller det andra är något entydigt begrepp. Men det har Staffan Hübinette fått erfara när han för Narkotikapolitiskt centers, NPC, räkning sammanställde en ny rapport om effekterna av legalisering av cannabis i Kanada, Uruguay och USA.
– Begreppet legalisering är inte entydigt. Det finns så många varianter. Förutom tre grundmodeller är det dessutom ett gytter av lokala detaljer och regler. Det finns fler nyanser än jag trodde, säger han.
De tre grundmodellerna han syftar på är statlig, kommersiell och hybrid. Den statliga innebär statligt monopol i alla led, från odling till försäljning. Den tillämpas i Uruguay. Den kommersiella innebär att företag kan söka licens att odla, tillverka och sälja på kommersiella grunder. Den tillämpas i USA, medan Kanada och dess olika provinser tillämpar en kombination av statlig och kommersiell modell.
Legaliseringen innebär en grundläggande förändring i narkotikapolitiken, men effekterna på konsumtionen har inte varit dramatisk, utan skett gradvis, enligt Staffan Hübinette.
– Legaliseringen var bara ytterligare ett steg på en väg de redan slagit in på. Processen tar dessutom lång tid. Först ska man folkomrösta, sedan ska det till lagstiftning och så småningom implementering. Den avgörande förändringen är att en legal cannabisindustri vuxit fram med ökad konsumtion och vinst som mål.
Ett argument för legalisering är att man ska slå ut den illegala marknaden.
– Och till viss del stämmer det, men det kvarstår en betydande illegal marknad som konkurrerar med den legala, med pris och tillgänglighet. Det driver ner priserna och ökar konsumtionen.
Vilka är det som handlar på den svarta marknaden?
– Alla som inte uppfyller ålderskraven, och så storkonsumenterna som behöver handla så billigt som möjligt. Men även en del andra föredrar att handla illegalt.
Staffan Hübinette har främst fokuserat på de amerikanska staterna Colorado, Washington, Alaska, Oregon och Washington DC som var först att legalisera. Men att kunna visa effekter var ändå inte helt enkelt.
– Självbestämmandet är väldigt stort i USA. Även om en delstat fattat beslut om legalisering så kan städer och counties i delstaten besluta att förbjuda försäljning. I Kalifornien till exempel tillät bara hälften av städerna försäljning fram till 2020. Ska man mäta effekter av legaliseringen blir det ju svårt.
Vissa förändringar märks dock, menar han.
– Fördelarna är att det blir en del skatt till staten, det skapar jobb och det minskar den svarta cannabismarknaden. Vissa brott försvinner ju helt eftersom de inte är brott längre. Men alla stater har ju lagstiftning och regleringar så det är inte så att alla narkotikabrott försvinner. En betydande cannabisrelaterad kriminalitet kvarstår. I vissa fall flyttar de kriminella över till andra droger så att den marknaden ökar.
Skatteintäkterna har inte heller blivit så stora som man hoppats.
– Det beror på att det är förespråkarna som gjort kalkyler och modeller. De var glädjekalkyler från början.
Inte heller de nya jobben, inom produktion, transport och försäljning uppväger nackdelarna, enligt Staffan Hübinette.
– Det är precis som för alkoholindustrin. Den genererar också både jobb och skatteintäkter, men kostnaderna för samhället överstiger vida intäkterna.
Konsumtionen ökar i hela USA, men mest i de stater som legaliserat.
– Ökningstakten är högre i de staterna, och nivån är högre.
Å andra sidan var konsumtionsnivån hög i de staterna redan innan cannabis legaliserades.
– Det var ju ingen tillfällighet att det blev just de staterna som legaliseringsrörelsen riktade in sig på. De har alla en liten befolkning, en liberal tradition, svagt kyrkligt inflytande, hög konsumtion av cannabis och hade redan tillåtit medicinsk marijuana. Lagstiftningen är ju en följd av vad folk tycker.
Mer spännande blir att se vad som händer i South Dakota, säger Staffan Hübinette.
– I samband med presidentvalet hade de en folkomröstning för att legalisera. Där är konsumtionen låg, näst sist i ligan. Det blir intressant att se vad som händer där.
Den 1 juli i år införs den nya lagstiftningen.
Hur kommer det sig att en stat där invånarna inte använder cannabis i någon större utsträckning ändå väljer att legalisera?
– Cannabisindustrin är väldigt resursstark. De driver omfattande lobbyverksamhet och köper politiker. Att många andra stater legaliserat kan också bidra.
Även om det är svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget så är det skillnad på stater som legaliserat och stater som inte gjort det, menar Staffan Hübinette.
– Konsumtionen är högre och ökningstakten högre där de legaliserat. För den yngsta åldersgruppen, 12–17 år, minskade konsumtionen till en början, sedan planade den ut och har därefter ökat en aning igen, men inte särskilt mycket. Bland invånare över 18 är det fler som använder och de använder oftare. Det finns också betydligt fler produkter än tidigare, som godis och mat och sådana saker.
Precis som för alkohol ökar alltså konsumtionen när tillgången ökar.
– Och precis som för alkohol är det storkonsumenterna som står för merparten av konsumtionen. Mest oroande är att ganska många använder dagligen.
En annan risk är att barn får i sig cannabis.
– När fler vuxna använder är det också fler som förvarar det hemma, ibland på osäkert sätt. De lagar mat med cannabis, bakar med cannabis och har godis med cannabis liggande framme. Sådant kan barn lockas att äta av. Det har lett till fler samtal till giftinformationen, fler besök på akuten och fler inlagda barn.
Det verkar också ha skett en attitydförändring för gravida.
– Fler gravida röker. Man kan konstatera att när cannabis blir mer normaliserat så ökar exponeringen för barn.
Även i trafiken märks den ökade konsumtionen, enligt Staffan Hübinette.
– Såväl antalet trafikolyckor som dödsfall där föraren varit påverkad av cannabis har ökat. Undersökningar visar också att fler kör efter att ha rökt på efter legaliseringen.