Håret är sprakande rött, och leendet måste vara det bredaste i Köpenhamn. Maria har också den varmaste kramen på hela Vesterbro. Den ger hon till Miriam Björklund när de råkar springa på varandra på Cafe Dugnad, en samlingsplats för drogbrukare i Köpenhamn.
– Jag kan alltid lita på Miriam. Hon är som en riktigt god vän!
Miriam Björklund arbetar uppsökande som sjuksköterska i ett mångprofessionellt team från Köpenhamns kommun. Trots att hon går omkring med substitutionsläkemedel (metadon och buprenorfin) i ryggsäcken är hon aldrig rädd. Hon känner sig skyddad av sitt nätverk.
Just den här tisdagen har hon sällskap av Peter Juhlin, diakon i Lunds stift. Hans jobb är att stötta svenskar som använder droger i Danmark och i bästa fall hjälpa dem hem igen. Miriam Björklund berättar att en del svenskar hon träffar i Köpenhamn har flytt från LVM (lagen om vård av missbrukare), en lag som hon menar inte är till användarnas fördel.
– Hjälp fungerar bara om den bygger på jämbördighet. Vi behöver mötas i ögonhöjd, säger hon.
Café Dugnad är relativt folktomt denna dag. Kaféets servering är centralpunkten på en stenlagd gård fylld med enkla bänkar och bord. Men det finns mer än bara mat här – en hälsoklinik med vilorum och möjligheter till enklare sjukvård, samt rena kanyler, ligger strax intill. Personalen på caféet agerar vid tillfälle brobyggare, och kan hjälpa till med kontakter. Men man tränger sig inte på.
Peter Juhlin hittar snart ett par av sina svenska kontakter på kaféet. Hans uppgift är att motivera svenska narkotikaanvändare, som lever i Köpenhamn, till att återvända till Sverige, exempelvis för att avgiftas och gå in i behandling.
– Det kan vara svårt, en hel del av dessa personer har flytt från Sverige av olika anledningar och har ingen större önskan om att återvända.
Enligt siffror från Köpenhamns kommun har man registrerat att 358 svenska medborgare under de senaste fem åren använt sig av brukarrummet H17. Under samma period har 294 svenskar registrerats på brukarrummet Skyen i Köpenhamn.
Det är lättare för svenskar att använda droger i Danmark – de skadereducerande insatserna är välutbyggda. Den mest uppenbara kontrasten ligger i förekomsten av brukarrum där det finns sjukvårdspersonal. I närheten av dem får man också ha narkotika för eget bruk utan att behöva vara rädd för polisen.
– Men många far illa. De lever i en miljö där våld är vardagsmat. Det är vanligt att förlora sina id-handlingar, telefoner och bankomatkort, vilket försvårar det mesta i vardagen, säger Peter Juhlin.
I Danmark har svenskarna inte möjlighet att få lika omfattande hjälp som danska droganvändare. Svenskar har tillgång till akut sjukvård, men inte behandling med substitutionsläkemedel. Det kan också vara svårt att få en mer stadigvarande härbärgesplats för svenskar, eftersom boendena är subventionerade av kommunen.
– Fem svenskar dog förra året, under en period av åtta månader. Flera av dem bodde på ett härbärge som även tar in svenskar. Men vi kan inte hjälpa dem med något annat. Inte med substitutionsbehandling, och inte inom vården – vi har ingen historik på dem vare sig i psykiatrin eller inom den somatiska vården, säger Miriam Björklund.
En orsak till dödsfallen tror hon kan vara att svenska droganvändare ofta har ett kraftigt alkoholmissbruk, vilket i kombination med heroin och metadon är dödligt.
– Det är på ett sätt bra att härbärgen väljer att ta in dem, de får tak över huvudet. Samtidigt blir det ännu svårare för oss att brobygga hem till Sverige där de kan få ordentlig hjälp. Det är ett svårt dilemma.
Men mycket behöver också förändras hemmavid, poängterar Peter Juhlin.
– Man måste agera snabbt när någon vill hem. Tyvärr är svenska myndigheter som regel för långsamma, de är inte vana vid problematiken. Risken är alltid hög att den som ville tillbaka ger upp när det tar för lång tid.
Om än centrala i den danska skademinimeringen, finns fortfarande inga brukarrum i Sverige. Den stora frågan i den svenska debatten är vilka fördelar som finns med brukarrummen. Personalen i de danska brukarrummen har räddat liv; ingen som tagit en överdos där har avlidit. Men forskning visar också att brukarrummen hittills inte har varit ett sätt att minska droganvändningen.
– Brukarrummen handlar primärt om att rädda liv, inte om att minska droganvändningen. Det förebyggande arbetet står andra aktörer för, primärt socialtjänsten, säger Miriam Björklund.
Hon anser att det lätt uppstår missförstånd om hur skademinimering fungerar.
– Det är inte som att vi säger: ”Åh, du har börjat med heroin, vad mysigt! Kom, härinne kan du injicera.” Men alla över 18 år som har ett skadligt drogbruk ska bemötas med en skadereducerande inställning.
Det betyder att behandling ska ske med respekt och acceptans för den enskilde individens autonomi och livsval, även om det innebär ett liv med drogbruk, förklarar hon.
– Det betyder också att vi inte ger upp. Om det så ska till tio försök innan brukaren kommer iväg till den önskade behandlingen, så försöker vi tio gånger!