Birgitta och Lars-Ove Källström lever ett bra, ja, nästan lite lyxigt, liv just nu. Det är båda rörande ense om. Efter trettiofem år tillsammans och fyra utflugna barn vill de nu ta för sig av livets efterrätter. De älskar resor och spännande upplevelser. En sommar båtluffade de i den grekiska övärlden, något man kanske inte väntar sig av ett medelålders par. Men Birgitta och Lars-Ove är fortfarande unga och fräscha till både kropp och själ. Mest sprudlande är Birgitta som utan vidare berättar om hur stolt och glad hon är över att vara gift med sin Lars-Ove.
– Han är snäll och lätt att samarbeta med, vi har alltid dragit åt samma håll. Vi har samma värderingar och tankar. Barnen är otroligt viktiga och binder oss samman, säger Birgitta och får nickande medhåll av Lars-Ove, som dock har svårare att formulera vad han känner för sin hustru. Är hon inte vacker? Och trevlig?
– Jodå, visst är hon det, medger Lars-Ove en smula generat och tillägger efter en stunds eftertanke att de trivs bra ihop och att de är ganska lika.
– Barnen har förstås betytt mycket för vårt äktenskap. De har stärkt vår gemenskap. För deras skull håller man ihop. Man har ju pliktkänsla. Men det är klart att jag tycker att Birgitta är en fin människa, annars skulle detta aldrig ha fungerat.
Birgitta och Lars-Ove träffades på ett IOGT-läger 1969. Lars-Ove var då aktiv som ungdomsledare. Men det sa inte klick med en gång. Åtminstone inte från Birgittas sida.
– Jag tyckte att han var snygg och spännande. Men tänkte inte på honom på det viset. Jag var ju så ung. Fast det blev lite puss och kram på lägret och senare ringde han mig. Vi upptäckte att vi hade mycket gemensamt. Nykterheten kändes viktig för oss båda, ingen av oss kunde tänka sig att vara ihop med en person som drack. Vi var bägge yngst i syskonskaran och vi hade båda mist våra fäder, berättar Birgitta som fick en ring på fingret på sin 21-årsdag. Då hade paret haft ett uppehåll ett år för att ha friheten att umgås med kompisar och leva livet en smula.
Birgitta utbildade sig till förskolelärare medan Lars-Ove arbetade som lärare. Ett efter ett föddes barnen Johan, Emil, Rasmus och Linus som i dag är 33, 29, 24 och 23 år gamla. Familjen byggde hus utanför Alingsås och tillbringade nästan all ledig tid tillsammans. Med fyra barn att mätta fanns inget stort ekonomiskt utrymme, så i stället för utlandsresor valde familjen att tälta på sin semester. Familjesammanhållningen gav utdelning. Det har gått bra för sönerna och banden är starka.
– Pojkarna är självständiga och mår bra. De umgås mycket med varandra och gärna även med oss. Det känns fantastiskt bra. Vi är lyckligt lottade som haft sådan tur med våra barn, säger Birgitta.
Hur gör ni för att hålla äktenskapet levande efter att barnen flyttat hemifrån?
– Åh, vi har så mycket gemensamt. Bland annat har vi återupptagit vårt intresse för folkdans. Och så reser vi ett par gånger per år, det är så roligt! Och så gillar vi båda att pyssla med hus och trädgård, vi har alltid små projekt på gång!
– Vi har ju inte haft några värre kriser heller i vårt liv. Men om det är något så finns vi alltid där för varandra. Vi har faktiskt blivit bättre på att prata med varandra genom åren, konstaterar Lars-Ove.
– Ja, vi har haft ett tryggt och lugnt liv och vi är nöjda med det vi har. Jag har aldrig tänkt tanken att skilja mig, säker Birgitta och tillägger att de självfallet ger varandra frihet att göra egna saker emellanåt. Alla pengar de tjänar är gemensamma och ingen behöver redovisa för den andra om man gjort ett inköp.
– Mellan oss finns ingen svartsjuka eller avundsjuka. Vi vill varandra det allra bästa och är bra på att samarbeta. Då fungerar det!
Maria Zaitzewsky Rundgren