Covid 19

”Sista branschen som inte fått krisstöd”

Efter ett ekonomiskt dystert år kämpar IOGT-NTO:s folkhögskolor Tollare och Wendelsberg för sin överlevnad. Men trots stora besparingar ser skolornas rektorer ljust på framtiden.

– En del folkhögskolor har gått bättre – andra har lidit svårt. Vi tillhör den senare gruppen, säger Sören Eriksson, rektor på Wendelsberg i Mölnlycke.

Pandemin fick stora delar av samhället att tvärbromsa i fjol – effekterna är ödesdigra för många folkhögskolor. Särskilt de som likt Wendelsberg har internat och kursgårdar.

– Vi brukar framförallt finansiera vår verksamhet genom kurser och vandrarhem, året runt. Där har vi tappat enormt mycket pengar. Det handlar om miljoner, säger Sören Eriksson.

Året dessförinnan, 2019, tjänade de 4,5 miljoner kronor mer jämfört med 2020. Men bland annat tack vare att de sålde mark till kommunen, och fick bidrag från Våra Gårdar, handlar det snarare om en nettoförlust på 400 000 kronor.

”Vi klarar väl något år eller två till – men inte mycket mer. Vi är i princip den sista branschen som inte har fått något krisstöd i Sverige.”

Sören Eriksson, Wendelsbergs folkhögskola

– Så, vi klarar väl något år eller två till – men inte mycket mer. Vi är i princip den sista branschen som inte har fått något krisstöd i Sverige, säger Sören Eriksson.

Wendelsberg är inte bortskämda med stora överskott, utan är vana vid att navigera i ekonomiskt besvärlig terräng. Men nu säger de sig ha gjort allt de kan: sagt upp personal, korttidspermitterat, och skjutit alla investeringar på framtiden.

Men Sören Eriksson menar att något av det värsta har varit att se hur hårt restriktionerna och omställningen av undervisningen har slitit på både personal och elever.

Sören Eriksson på Wendelsbergs folkhögskola. Foto: Nathalie C. Andersson

– Nu återgår vi till fysisk undervisning, efter att ha hållit tre veckor på distans. Hela vår verksamhet bygger ju på att ha deltagarna här, en folkhögskola handlar om så mycket mer än teoretiska saker. Jag blir nästan upprörd när folk talar om hur bra det gått med distansundervisning, säger han och fortsätter:

– Jag tror mest det var nyhetens behag. Men man ser hur den ena efter den andra eleven har tappat, lärarna slits mellan pedagogiska metoder. Och det har varit stor skillnad i oro – vissa bryr sig inte, andra kommer med munskydd och darriga ben. Oavsett beslut gällande undervisningen, så har det alltid varit fel för några.

Anna Eriksson, rektor på Tollare, i Nacka, berömmer alla lärare som kvickt fått ställa om till distansundervisning. Både de och elever har varit flexibla. Men ekonomiskt, framförallt på grund av att ingen bokat kursverksamhet, har det varit riktigt dystert för både skolan och aktiebolaget.

– Det har i stort sett varit stopp. Vi fick bland annat stänga vår restaurang tills vidare. Bolaget har tillsvidare räddats av en kapitalstark förening.

Tollare har även sålt fonder för att rädda den haltande ekonomin, och gör nu en kraftig översyn av hur de ska kunna möta ett lika dåligt bokningsläge som i fjol genom besparingar på personal och drift, men också arbetat målmedvetet kring hur de ska öka intäkterna.

”Vi har strukturerat om så att korttidspermitterad personal arbetar i arbetslag med gemensamma uppgifter. Det har sparat mycket pengar.”

Anna Eriksson, Tollare folkhögskola

– Något vi infört, som är ett tips till andra, är att strukturera om så att korttidspermitterad personal istället arbetar i arbetslag med gemensamma uppgifter. Till exempel kökspersonal, vaktmästare och lokalvård. På så sätt kan köket hjälpa till i administration om det behövs, och lokalvården kan hjälpa till i parken. Det har sparat mycket pengar och dämpat effekten, säger hon.

Anna Eriksson. Foto: Lotta Stjernfeldt

Tack vare omstruktureringen, med en form av gemensam serviceorganisation, har de kunnat ha sin personal permitterad till 80 procent.

Hur de anställda har hanterat omställningen har varit individuellt. Den pedagogiska personalen har kämpat med distansundervisning, och en del medarbetare har varit oroliga för sina jobb.

– Men vi hoppas ändå på lite bokningar till hösten, och det har faktiskt börjat så smått. Vi är oerhört glada över att folk verkar positiva. Just nu håller vi på med en charmoffensiv till alla som tar kontakt med oss, säger hon.

Även Sören Eriksson ser med tillförsikt på framtiden.

– Vi hyser gott hopp! Vårt bekymmer är ekonomiskt, och vi tar gärna emot krisstöd. Men nu kan det bara bli bättre – någon gång måste det vända, säger han.

Det kan till och med bli så att det blir ketchupeffekt, tror han.

– Lågkonjunktur brukar på sätt och vis vara bra för folkhögskolorna. Det brukar innebära att fler har behov av att studera och exempelvis vill läsa in sin gymnasiekompetens. Därför tror jag vi kommer ha många sökande framöver, vilket är positivt, men kanske tråkigt ur ett samhällsperspektiv.

Mer från Accent

Accent använder cookies i syfte att förbättra sajtens innehåll och funktionalitet. Läs mer om hur vi använder cookies och hanterar personuppgifter.

Läs mer