Rörelsen

Musiken och engagemanget gör Mariann till Årets trotjänare

Mariann Wasserman är IOGT-NTO:aren som tycker att det sjungs för lite i rörelsen. Själv vurmar hon för sång i de flesta sammanhang – och får nu Junis utmärkelse Årets trotjänare för sina insatser som Junisledare.

Mariann Wasserman kom tillbaka till sin ungdoms IOGT-NTO-förening när hon hade fått barn. Det var ont om engagerade och hon som hade barn i Junisåldern började fundera … Kanske kunde man dra igång en Junisförening? Då borde ju de vuxna följa med också.

– Så det var lite grann med den baktanken jag började engagera mig, berättar Mariann Wasserman.

Sedan dess har engagemanget bara fortsatt, och hon har varit engagerad i studieförbundet NBV, IOGT-NTO och i Junis. Junisledare är hon fortfarande, och att hon fortsätter engagera sig är nästan självklart.

– Ja, men det är ju så kul. Ibland är det jättejobbigt också, men man får väldigt väldigt mycket tillbaka. Dels av ungarna själva och dels av Junis som jag tycker är duktiga på att ordna både utbildningar, ledarvårdsträffar och resor. Som Junisledare känner man att man blir uppskattad även när man inte får högsta utmärkelsen, säger Mariann Wasserman.

Ändå är det precis just det Mariann Wasserman har fått, en fin utmärkelse som Junis delar ut: Årets trotjänare.

– Oh, jag känner mig jättehedrad. Det var en sådan överraskning när jag fick utmärkelsen, så det kommer jag inte glömma, säger Mariann Wasserman.

– Jag har hållit på så länge, så nu när jag har fått den här utmärkelsen kan jag ju lägga av … Jag har inget att sträva mot längre, säger hon.

Och så skrattar hon.

I motiveringen till priset skriver Junis bland annat att Mariann Wasserman vet vad sången betyder i en folkrörelse. Just den formuleringen gör henne extra glad.

– Det gläder mig. Jag sjunger alltid med juniorerna och jag tycker att vi sjunger alldeles för lite inom IOGT-NTO. Det har blivit mindre och mindre sjungande med åren. Vi måste sjunga mer än vad vi gör – för sången förenar. Det blir en väldig gemenskap när man sjunger tillsammans, säger hon.

Hon har många sånger hon tycker om att sjunga inom rörelsen. Men när hon får frågan vilken som är hennes favorit tvekar hon inte, utan börjar direkt att sjunga låten ”Trots allt”. Den brukar de sjunga ibland i hennes IOGT-NTO-förening.

– Den sången säger så mycket. Även om vi säger att vi har medvind så är det mycket motvind också. Den säger att man inte ska ge tapp. Bakom texten finns något som förenar och som gör att man vill gå vidare i samma spår, så den gillar jag, säger Mariann Wasserman.

Lösningen för att få in mer sång inom IOGT-NTO-rörelsen tycker hon är tydligt:

– Ja, vi får väl sjunga mer. Man kan väl ha det som tradition? Vi börjar alltid med att sjunga något när vi träffas i Junisföreningen. Jag har ju klagat ibland när jag har varit på junisledarträffar och sagt ”hallå, ska vi inte sjunga någonting?”. Men det får jag väl ta som min mission – att se till att vi sjunger när vi har sammankomster på riksnivå.

Mer från Accent