Kamratstöd

Kiosk med möjligheter

I den gamla pressbyråkiosken vid järnvägen i Vännäs träffas kamratstödet ett par dagar i veckan. Minst en gång i månaden bjuds en gästtalare in. Den här onsdagskvällen är det den lokala profilen Rolf Syversén som berättar om sitt liv.

Trots att klockan snart är sju på kvällen och det bara är minuter kvar innan Rolf Syversén, före detta missbrukare som sedan många år driver ett behandlingshem, ska börja sitt föredrag, är det inte särskilt många på plats. Björn Hansson, ordförande i IOGT-NTO Lantärnan i Vännäs och ansvarig för Kioskens verksamhet, kastar en orolig blick på klockan. Nog för att vädret är gråtrist och kallt, men några borde väl ändå dyka upp?

På plats, förutom Björn Hansson själv, är bara Willy Pettersson och Patric Åström. Willy Pettersson är ansvarig för Möjliggörarna, ett projekt som stödjer utsatta familjer i Litauen och som sida vid sida med IOGT-NTO håller till i Kiosken. Möjliggörarna är IOGT-NTO-föreningens bidrag till den internationella hjälpverksamheten.

Så plötsligt väller alla in på en gång: Rolf Syversén, Jan Samuelsson, Birgitta Häggström, Maj-Britt Ström, Manne Jervik och Johanna Johansson. Den förhållandevis lilla kiosken fylls snabbt. Åhörarna slår sig ner på stolar och i den beige manchestersoffan. Några tar sig en kopp kaffe i väntan på att föredraget ska börja, småpratar och ser sig omkring. Den lite luggslitna lokalen skulle kanske inte platsa i en inredningstidning, men den är mysig och behagligt opretentiös.

Kioskens storlek gör att gränsen mellan publik och föredragshållare utraderas. Rolf Syversén ställer sig mitt bland deltagarna och börjar berätta. Han är storvuxen och har en medfödd pondus, och tystnaden snabbt sänker sig bland åhörarna.

Han krånglar inte till det, utan börjar från början: berättar kronologiskt och med känslosam, djup röst. Det är en berättelse om ett litet barn som växer upp med en far som tittar för djupt i flaskan. Det är också en berättelse om ett barn som utsätts för upprepade övergrepp och som själv börjar dricka som pojkspoling. Drygt tjugo år gammal är han redan alkoholist. Först 1988 tog han sig ur missbruket och blev nykter. Sedan 1991 driver han ett framgångsrikt behandlingshem, Stennäs, här i Vännäs.

Man kan höra en knappnål falla. Publiken lyssnar trollbunden på Syverséns gripande historia. Någon hummar och nickar instämmande och ögon fuktas. Många här känner igen sig. De har liknande erfarenheter i bagaget.

För Kiosken i Vännäs är en träffpunkt för kamratstödet, för människor i alla åldrar som på olika sätt har hamnat utanför samhället, kanske på grund av missbruk, och som söker en nykter gemenskap. Man måste inte vara nykterist för att komma hit. Men man får inte vara påverkad när man är här.

Träffpunkt Kiosken öppnade i mitt­en av april. Tanken är att den ska fungera enligt samma modell som Bakfickan i Umeå, alltså med kamratstöd­et i fokus. Hit kan den som känner sig ensam, är långtidssjukskriven, arbetslös, missbruk­are eller medberoende komma och bara vara en stund.

– Vi har sedan tidigare en stuga vid Marahällan, men eftersom vi också har behov av en central träffpunkt så fick vi möjlighet att hyra den gamla pressbyrå­kiosken inne i Vännäs, säger Björn Hansson och berättar att den nya möteslokalen ska vara en träffpunkt för föreningsaktiviteter med tonvikt på kamratstöd, som är en viktig del av den sociala verksamheten.

Dessutom planerar man också att arrangera olika alkoholpolitiska aktiviteter.

I nuläget håller Kiosken öppet måndags- och tisdagsförmiddagar – alla som vill komma förbi för ett kopp kaffe och trevlig samvaro är välkomna. Kyrkan kommer eventuellt att hyra lokalen onsdagar, torsdagar och fredagar, och då finns det också möjlighet att titta in.

– Och så är Möjliggörarna ofta här, vilket är roligt. Vi tycker att det har blivit ett berikande utbyte mellan dem och IOGT-NTO, konstaterar Björn Hansson.

Efter en dryg timme har Rolf Syversén berättat färdigt om sitt fängslande liv. Han hade säkert kunnat hålla på längre, men avrundar när stämningen är på topp. Det finns ändå en gräns för hur länge man orkar lyssna uppmärksamt, oavsett hur skicklig berättaren är.

Publiken är märkbart berörd.

Maj-Britt Ström tar sig för bröstet i en dramatisk gest.

– Det var mycket igenkänning för min del. Väldigt spännande att lyssna på honom, säger hon.

Johanna Johansson håller med. Med sina 26 år är hon yngst i kväll. Hon har nyligen flyttat hem till Vännäs, efter många år i Stockholm. Här ska hon försöka leva nyktert och ta tag i sitt liv. Om några månader flyttar hon till sina systrar i Umeå.

– Jag gillar att lyssna på andras berättelser och det här var väldigt intressant och bra. Jag kommer säkert att komma tillbaka till Kiosken fler gånger. Det behövs verkligen en träffpunkt i centrala Vännäs, så det är jättebra att den här verksamheten har kommit igång, säger hon och försvinner ut i den bleknande kvällen.

Mer från Accent

Accent använder cookies i syfte att förbättra sajtens innehåll och funktionalitet. Läs mer om hur vi använder cookies och hanterar personuppgifter.

Läs mer