När jag jobbade på en kafékedja ställdes det höga krav på oss anställda. Mitt långa hår fick sättas i en knut, piercingar doldes med hudfärgad kirurgtejp och den som kom in med lösnaglar fick skamset bära plasthandskar tills skiftet tog slut. Vi skulle vara presentabla, alerta och alltid bemöta våra kunder med det flashigaste leende vi kunde förmå. Att komma bakfull till jobbet låg inte ens på kartan.
Samma krav ställs däremot inte på våra Europaparlamentariker. Mellan lunchmöten, seminarier och konferenser dricks det kopiöst. Ett av Bryssels mest kända institutioner är den exklusiva ölklubben The European Parliament Beer Club. Klubben ligger bara ett stenkast från parlamentet, och huseras av branschorganisationen The Brewers of Europe, den europeiska ölindustrins lobbyverksamhet.
Här samlas Europas nationella bryggeriföreningar, bland dem svenska Sveriges Bryggerier, för att påverka parlamentet att bedriva så gynnsam politik som möjligt för deras medlemmar. Inför EU-valet har de presenterat en gemensam plattform med politik som känns igen sen tidigare: vektyg för att trycka ner den totala konsumtionen av alkohol väljs bort för att istället lägga ansvaret på individer som inte kan hantera sitt drickande.
Krösus Sork vore imponerad, men inte ens han bjuder Bamse och Lille Skutt på öl.
Situationen är problematisk på flera plan. Hur kan våra folkvalda politiker kunna förväntas reglera en ansvarsfull alkoholpolitik eller sätta nya direktiv om de redan ligger i säng med alkoholindustrin? Det är orimligt att jag som barista ställdes inför högre arbetskrav än några av världens allra mäktigaste och inflytelserika politiker. Det är hög tid att permanent stänga EU-parlamentets ölklubb. För man kan väl ändå förvänta sig den grundläggande servicen av politikerna att de ska kunna se oss nyktert i ögonen när de pratar om unionens folkhälsopolitik?
Kiyana Hakimi
Medlem IOGT-NTO Öst
ledamot och studieledare i HBTQ+Socialdemokraterna i Stockholm