I slutet av 1800-talet, innan biograferna fanns var det just i IOGT-loger som många fick sin första kontakt med den vita filmduken.
ー Filmen var väldigt närvarande i hela IOGT:s organisation, säger Laura Thulin som har skrivit en kandidatuppsats under sina filmstudier på Stockholms Universitet. Hennes studie undersöker filmverksamheten inom Godtemplarorden från åren 1896 till 1939.
Efter storlogemötet 1920 startade IOGT en filmkommitté som ansvarade för hela organisationens filmverksamhet. Till en början handlade det om att systematiskt visa film via filmturnéer, bland annat Victor Sjöströms ikoniska film Körkarlen som bär kopplingar till nykterhetsrörelsen och som beskrevs som en “mäktig nykterhetspredikant” av recensenter under 1920-talet.
Filmmediet visade sig bestående inom rörelsen och användes ofta i bildnings- eller underhållningssyfte. Godtemplarorden såg filmen, och dess dragningskraft, som en tillgång för organisationen och loger i landet använde även film för att dokumentera och arkivera mötena.
Senare började filmkommittén även producera egna filmer, däribland flera journalfilmer och 1939 kom den enda spelfilmen, Kärlek och sunt förnuft (1939), som beskrivs som en stor succé. Trots detta fick filmkommittén till slut läggas ner efter att filmerna inte varit så vinstdrivande som organisationen hade hoppats på. Det ansågs vara ett stort ekonomiskt misslyckande från storlogens håll samtidigt som flera personer tyckte att filmverksamheten hade varit mycket framgångsrik reklam för IOGT.
ー Det är anmärkningsvärt hur höga ambitioner som fanns i början, att starta ett produktionsbolag som skulle konkurrera med SF, säger Laura Thulin. Men i slutändan blev det bara en spelfilm.
Under tiden hon skrev sin uppsats fick Laura Thulin tillgång till IOGT-NTO:s arkiv i kanslihuset på Stora essingen i Stockholm
ー Det är ett oerhört outforskat ämne men samtidigt finns det väldigt mycket arkiverat material, säger hon.