Regeringen och Sverigedemokraterna vill reformera biståndspolitiken. Det gjordes tydligt i reformagendan ”Bistånd för en ny era – frihet, egenmakt och hållbar tillväxt”. För IOGT-NTO-rörelsen medför den stora ekonomiska konsekvenser, framförallt när det gäller hur mycket pengar man själv måste pytsa in i sina biståndsprojekt.
– Egeninsatsen tredubblas på bara två år. Hittills har den varit fem procent, men redan i år blir den tio och nästa år ska det vara femton procent av biståndsmedlen. Du måste alltså ha de här pengarna för att få medel. Det är mycket pengar för små och medelstora organisationer så jag misstänker att många blir tvungna att avsluta sitt arbete, säger Johanna Davén, generalsekreterare för IOGT-NTO-rörelsen ideell förening, INRIF, som ansvarar för rörelsens internationella arbete.
Regeringen har också bett SIDA att utreda om de kan ta över medelsfördelningen till strategiska partnerorganisationer.
– Det känns som en attack på civilsamhället och som att de vill förstatliga vårt arbete, säger Johanna Davén.
En stor del av det svenska biståndet har nu omfördelats till Ukraina.
– Där handlar det främst om humanitärt bistånd, och det behövs ju också, men biståndsarbete handlar inte bara om akuta insatser eller att dela ut pengar. Det handlar minst lika mycket om att följa upp arbetet och ge stöd och hjälp att skapa hållbara lösningar och främja utveckling.
Enligt Johanna Davén har civilsamhällesorganisationer ofta lättare att arbeta i utvecklingsländer.
– Du kommer in i samhället på ett annat sätt. Det finns ibland en misstänksamhet mot myndigheter som gör att det kan vara svårare att bli framsläppt, så jag hoppas verkligen att regeringen fortsätter att samverka med civilsamhället och Gå-nätverket.
Gå-nätverket är arbetsgruppen för regeringens och civilsamhällets nätverk Gemensamma åtaganden, där Johanna Davén blev invald så sent som i december.
Det är också civilsamhället som människor i Sverige har störst förtroende för.
– SIDA gör varje år en undersökning, Sida Opinion 2023 heter den senaste. Resultaten från den visar att svenskarna tycker att det är jätteviktigt med bistånd och att civilsamhället är de som gör det bäst. Det rimmar inte riktigt med regeringens intentioner.
I dagsläget ser det dock ut som om IOGT-NTO-rörelsen klarar kraven.
– Vi gjorde en omorganisation 2022 som innebar en del besparingar och så ökade vi våra intäkter, bland annat från insamling, förra året. Så vi klarar 2024, men måste fundera över hur vi går vidare framöver. Målet är ju inte att vår organisation ska finnas kvar utan att de fantastiska projekt som vi deltar i som åstadkommer förbättringar och gynnar människors liv.
För närvarande stöttar IOGT-NTO-rörelsen 18 projekt i 11 länder.
– För vissa partnerorganisationer är vi ensam finansiär, och för några är vi huvudfinansiär, men vi har medvetet jobbat för att de ska hitta fler intäktskällor. Vi hjälper dem inte bara ekonomiskt utan med utbildning och stöd, när de ska söka pengar till exempel.
Så vad kan ni göra för att klara de framtida kraven?
– Jag tänker att det vi främst kan göra är att fortsätta vara flexibla. Bland annat har vi gjort om vår hemsida så det är enklare att skänka pengar.
Vad kan en enskild medlem göra för att hjälpa till?
– Man kan till exempel bli månadsgivare. Man kan ge så lite som 25 kronor i månaden. Man kan också ge en minnes- eller en födelsedagsgåva. Och gärna hjälpa till att påverka beslutsfattarna.
För det senare ändamålet håller IOGT-NTO-rörelsen på att ta fram underlag som kan vara till hjälp.
– Vi har tagit fram ett öppet brev som man kan skriva under med sitt eget namn och skicka till sina riksdags- eller lokalpolitiker. Man kan också skriva insändare i lokaltidningen. Vill man ha fler tips kan man höra av sig till mig eller mina kollegor, säger Johanna Davén.