– Det har varit mycket stress, men nu njuter hon av att slippa kriget och alla larm. Det är en stor lättnad för henne, säger han.
Som Accent rapporterade i en tidigare artikel drabbades Anders Malm 2020 av en stroke då han jobbade i sin frus hemland Ukraina. Efter ett år av rehabilitering skickades han hem till Sverige, men hustrun och den nu 17-åriga dottern Astrid blev kvar i Dnipro.
– De väcktes av att ryssarna bombade flygplatsen. Sedan dess har flyglarmen gått och de har fått gömma sig i skyddsrum från och till, berättade han för Accent veckan efter krigsutbrottet.
Stadens invånare hade blivit ombedda att evakuera, och hans dotter befann under mark i ett parkeringshus som fungerade som skyddsrum.
– Det kom offensiver från olika håll. Men det är 150 mil till polska gränsen och jag visste inte om det finns någon egentlig plan för evakueringen.
Anders Malm hade kontaktat Utrikesdepartementet, UD, för att ta reda på om de kan hjälpa till på något sätt, medan han höll kontakt med fru och dotter via datorn. Han följde utvecklingen noga via media, men sedan stroken är han förlamad på vänster sida av kroppen.
– Så det var inte läge att åka ner och kriga direkt.
Till slut lyckades Astrid få plats i en bil som körde den långa och farofyllda resan från Dnipro till den polska gränsen. Anders fru stannade kvar för att ta hand om sin sängliggande mamma, och jobbar också som volontär på plats med att samla in kläder till sjukhus.
Bilen körde i fem dagars genom Ukraina. De övernattade i förskolor och andra lokaler som ställts i ordning för att ta emot flyktingar medan hörde granater slå ner i närheten. Anders Malm fick då och då uppdatering i telefonen.
Slutligen nådde bilen den polska gränsen och de kunde ta sig till Warszawa. Den 11 mars landade Astrid på Landvetter och har nu hunnit börja i svensk skola.
Anders Malm har arbetat utomlands i flera år, bland annat i Kina och Ukraina. Han har bott i olika delar av Ukraina, och upplevde stora skillnader mellan öst och väst.
– I väst fick jag den bästa rehab man kan tänka sig, i öst var vården mer spartansk. Västra Ukraina känns väldigt likt Västeuropa och Polen.
De flesta han mötte där såg ryssar och ukrainare som ett broderfolk.
– I nästan varje familj jag mötte fanns det ryssar och ukrainare som var ingifta i varandras familjer. Men jag märkte att det fanns mycket åsikter just om Putin. Den relationen har varit en tickande bomb, säger han.