2020 drabbades Anders Malm av en stroke då han jobbade i sin frus hemland Ukraina. Efter ett år av rehabilitering skickades han hem till Sverige, men hustrun och den nu 17-åriga dottern Astrid blev kvar i Dnipro.
– De väcktes i torsdags av att ryssarna bombade flygplatsen. Sedan dess har flyglarmen gått och de har fått gömma sig i skyddsrum från och till, säger han.
Senast han hörde av sin dotter befann hon sig under mark i ett parkeringshus som fungerar som skyddsrum. Invånare har blivit ombedda att evakuera från staden.
– Det kommer offensiver från olika håll. Men det är 150 mil till polska gränsen och jag vet inte om det finns någon egentlig plan för evakueringen.
Han har kontaktat Utrikesdepartementet, UD, för att ta reda på om de kan hjälpa till på något sätt, och inväntar fortfarande svar.
– Att ta sig genom landet vore minst sagt ett äventyr, och att ta sig in i Polen verkar också komplicerat, säger Anders Malm.
Än så länge finns det fungerande internet i Dnipro och han kan hålla kontakten med fru och dotter via datorn. Han följer utvecklingen noga, men sedan stroken 2020 är han förlamad på vänster sida av kroppen.
– Så det är inte läge att åka ner och kriga direkt.
Anders Malm har arbetat utomlands i flera år, bland annat i Kina och Ukraina. Under året som han återhämtade sig från sin stroke bodde han i västra delen av landet och upplevde stora skillnader mellan öst och väst.
– I väst fick jag den bästa rehab man kan tänka sig, i öst var vården mer spartansk. Västra Ukraina känns väldigt likt västeuropa eller Polen.
De flesta han mötte där såg ryssar och ukrainare som ett broderfolk.
– I nästan varje familj jag mötte fanns det ryssar och ukrainare som var ingifta med varandra. Men jag märkte att det fanns mycket åsikter just om Putin. Den relationen har varit en tickande bomb, säger han.