Förebyggande

Kvinnor stöttas för att ta plats i Valsta

I förorten Valsta i Sigtuna driver KSAN ett projekt för att stärka unga kvinnor. Som ett led i arbetet har olika samhällsaktörer bjudits in till nätverksträff.

Det är en fin oktoberdag när KSAN bjuder in till nätverksträff i Hyresgästföreningens lokal i Valsta, i Sigtuna kommun. Deltagare ansluter en efter en, tar en kopp kaffe eller te och genast sätter samtal i gång. Totalt är det tio personer som sluter upp. De kommer från polisen, kommunen i form av en tjänsteman, en ”stadsdelsmamma” och två politiker, Svenska kyrkan, Kulturskolan samt nuvarande och tidigare deltagare i KSAN:s ledarutbildning. Stadsdelen är en så kallat utsatt förort

Jenny Andersson, verksamhetsutvecklare på KSAN, hälsar oss välkomna och ber om ursäkt för att hon avbryter de intensiva samtalen, men att det är dags att börja diskutera dagens teman som är inkludering och alkohol och narkotika.

Därefter tar KSAN:s kanslichef Maria Ljuslin över och berättar om projektet Ta plats Valsta, en verksamhet för tjejer som syftar till att få dem att våga ta plats och organisera sig. I verksamheten ingår en ledarskapsutbildning för unga tjejer och kvinnor som de senare får stöd att använda för att själva starta studiecirklar.

Diskussionen sätter igång och fokuserar på hur svårt det är att få tjejer att delta i blandade grupper.

– Vi skulle behöva mixade aktiviteter där vi kan mötas över alla gränser, men än så länge ser världen inte ut så utan vi behöver fortfarande avskilda arenor för att tjejerna ska komma med, säger områdespolisen Frank.

Jenny Andersson inleder diskussionen under nätverksträffen. Foto: Eva Ekeroth.

My, från Kulturskolan, berättar hur de arbetar och om Valsta drömmar, en öppen kulturskola.

– Vi ger lektioner, men vi går även ut i området och berättar vad som finns. Vi åker runt med en cykelvagn som vi fått låna. Valsta drömmar startade i början av året med att ge kurser i självförsvar för flickor mellan 11 och 16 år, och avslutade med att göra en musikal.

Oppositionspolitikern Marie är tjänstledig från sitt arbete som lärare i idrott och svenska och har en bakgrund i idrottsrörelsen. Hon tycker att det varit dåligt med möjligheter för tjejer att idrotta, men att det har blivit bättre.

– För några år sedan fanns inte ett enda flicklag i kommunen. Nu finns det flera fotbollslag och ett hockeylag är på väg att bildas.

Jeanette, från kommunens socialförvaltning, tycker att man också måste arbeta med killarna.

– Maskulinitetsnormen och machokulturen måste ändras. Tjejerna mår sämre än killarna, men vi borde också fundera över hur vi tar hand om killarna och ger dem goda förebilder, säger hon.

Zelal kommer från Syrien. Hon är kock och mamma till fem barn och har gått ledarutbildningen. Hon vill lyfta fram det som finns och görs bra.

– Det finns jättebra kurser för kvinnor. Mamma United har till exempel simkurser och cykelkurser för kvinnor. När min simkurs var slut fortsatte jag att simma själv. Cykelkursen har jag inte fortsatt med. Nu när jag fått jobb är jag så rädd att ramla och bryta armen så att jag inte kan jobba.

Här får alla tala till punkt. Politikerna Pernilla och Marie lyssnar. I bakgrunden My från Kulturskolan och Suhaila från Stadsdelsmammor. Foto: Eva Ekeroth.

Soheila, som är anställd som ”stadsdelsmamma”, nämner särskilt ett evenemang.

– Höstmarknaden vi hade i Valsta är det bästa som hänt här. Där möttes verkligen alla.

Pernilla, som även hon är politiker i opposition, påminns om något liknande som fanns tidigare och uppskattades.

– Vi hade en mångkulturell festival här under flera år, som var väldigt uppskattad. Sedan försvann den. Det krävs eldsjälar för att hålla liv i den här typen av evenemang.

Salma, som är nyexaminerad folkhälsovetare och just har påbörjat ledarutbildningen, tycker ändå att utbudet borde breddas.

– Det finns utbildningar för dem som inte kan cykla, simma eller inte kan språket, men det finns inget för oss som kan allt det där.

När diskussionen övergår till dagens andra tema inleder Jeanette:

– Vi får höra att alkoholkonsumtionen minskar och det är ju bra, men jag blir orolig för att politikerna tar det som intäkt för att inget göra. Problemen ökar fortfarande i vissa grupper. Enligt Mini-Maria är det vanligt med hasch, tramadol och lustgas i kommunen.

Max, fritidsledare från Svenska kyrkan, anser att man måste arbeta med attityder.

– Det blir mer och mer normaliserat med cannabis och lustgas. Men lagstiftning är också viktigt. Man märker att attityden ändras när lagen ändras.

Hassna, som kom till Sverige för fyra år sedan och deltar i ledarutbildningen, vill se ökade satsningar på förebyggande åtgärder.

– Det behövs mer aktiviteter för barn så att de har meningsfull sysselsättning. Och så är det viktigt med information till föräldrar.

Pernilla berättar att de har börjat med föräldrakurser i kommunen och använder uppsökande verksamhet för att få deltagare.

– Jag har gått föräldrakursen ABC. Den var jättebra, säger Salma.

Efter mötet byter flera av deltagarna kontaktuppgifter.

– Det är ju precis det här vi vill med de här nätverksträffarna, säger Jenny Andersson nöjt.

Det blir ett kärt återseende när den tidigare kursdeltagaren Zelal kommer till träffen. Foto: Eva Ekeroth.

KSAN bjuder in till två sådana här nätverksträffar per år.

– Då diskuterar vi vad som görs och vad som skulle behöva göras. Det börjar likna en metod där olika grupper får mötas i mindre sammanhang. Jag tycker att det har börjat märkas att vi har bidragit till en ökad dialog, säger Maria Ljuslin.

Målgruppen för ledarskapsutbildningen var från början tänkt att vara kvinnor mellan 16 och 26, men även äldre har kommit. Från början var också tanken ett större fokus på alkohol.

– Men många som dök upp var muslimer och tyckte inte att alkohol var något problem. Tanken vi hade fick ändras efter vilka som kom. Tjejerna sätter ord på sina behov och sedan lyfter vi in det i utbildningen. Vi pratar mycket om vad man kan göra för att påverka. Att samla samhällets olika sektorer och låta tjejerna möta dem är viktigt.

Hon menar att civilsamhället har en viktig roll att fylla.

– Vi ska inte göra socialtjänstens jobb, men vi kan kliva fram och visa på de behov som finns. Samhället kan inte vara överallt, men många kvinnor kommer aldrig in i samhället. Vi försöker lära dem att ta plats, att kliva fram, och förklarar att de behövs i samhället och har något att bidra med.

Mer från Accent