Alkoholindustrin satsar enorma resurser på att påverka politiken. Det visar kartläggningen Uncorking Big Alcohol In The EU. Mellan 2014 till 2022 lyckades alkoholindustrin få träffa EU-kommissionen 270 gånger. Vilket ska jämföras med att civilsamhället fick möjlighet att träffa kommissionen sammanlagt 14 gånger.
– Uppgifterna kommer från EU:s transparensregister. Där registreras alla möten som EU-kommissionärerna och deras kabinett har, säger Emil Juslin, politisk sekreterare i EU-frågor på IOGT-NTO.
Han tycker att obalansen är bekymmersam.
– Diskrepansen visar att man ser okritiskt på att träffa alkoholindustrin. Det är allvarligt. De ser alkohol som en näringspolitisk fråga och alkohol som en vara bland andra.
Att beslutsfattare så okritiskt lyssnar till industrin får konsekvenser.
– Det förklarar varför förslag blir fördröjda och urvattnade under resans gång. Vi ser konsekvenserna hela tiden.
Han tar EU:s cancerplan som ett exempel.
– En tidig version som läckte ut innehöll väldigt skarpa formuleringar, men när det slutliga förslaget kom var det betydligt mer urvattnat.
Effektivt lobbyarbete kräver stora resurser. Sammanlagt uppskattar branschen själv att de spenderar nio miljoner euro (cirka 90 miljoner svenska kronor) årligen på lobbyarbete bara i EU. Enligt rapporten är det därför främst de stora företagen; som Pernod Ricard, Heineken, Diageo och Carlsberg, som har möjlighet att vara på plats och påverka. Pernod Ricard har till exempel tre anställda som på heltid arbetar med att påverka EU.
Mindre företag är hänvisade till att påverka via gemensamma handelsorganisationer, som the Brewers of Europe, SpiritsEurope ,och Committee of Wine producers, CEEV. Enligt rapporten är de mer synliga än företagen. Spirits Europe hade till exempel 65 möten med EU-kommissionen under en åttaårsperiod, vilket är betydligt fler än de enskilda företagen haft.
Den lurigaste formen av lobbying är den som drivs av organisationer som bildats för att arbeta med företagens samhällsansvar.
Den lurigaste formen av lobbying är den som drivs av organisationer som bildats för att arbeta med företagens samhällsansvar, CSR (Corporate Social Responsibility).
De lobbar inte för alkohol direkt, utan verkar indirekt. Det kan ske antingen genom att de producerar forskning som bekräftar industrins argument eller genom olika insatser för att stärka varumärket. Exempel på sådana organisationer är Wine in moderation, som är grundat av Committee for Wine Producers, och Beer and Health, som är grundat av Brewers of Europe.
Som exempel på hur industrin jobbar tar rapporten upp Irlands försök att införa varningstexter på alkoholförpackningar.
Redan 2016 informerade Irland EU-kommissionen att landet ville införa varningstexter, till exempel om risken att få cancer av alkohol. Det irländska förslaget har sedan diskuterats vid tre tillfällen, 2016, 2018 och 2022. Varje gång har det mötts av en omfattande kampanj från alkoholindustrin. Irland väntar fortfarande på slutgiltigt besked.
Viktigast för industrin är att undvika att deras produkter ses som skadliga eller farliga. Hälsovarningar ses därför som ett stort hot. Alkoholindustrin är också rädda för att hamna i samma situation som tobaksindustrin, vars produkter numera allmänt ses som ett hot mot folkhälsan och därför hindras branschen från politiskt inflytande.
Rapporten beskriver de strategier alkoholindustrin använder sig av för att underminera varje försök att införa effektiv och evidensbaserad alkoholpolitik.
En annan strategi är att försöka hindra att kunskap om alkoholens skadeverkningar blir allmänt erkända.
En strategi är att ta så mycket utrymme som möjligt i debatten och försöka påverka agendan. Alkoholindustrins företrädare kan till exempel styra bort diskussionen från hälsoområdet och i stället flytta fokus till handels- eller jordbruksfrågor, eller börja diskutera det kulturella värdet av alkohol.
En annan strategi är att försöka hindra att kunskap om alkoholens skadeverkningar blir allmänt erkända:
- Det kan innebära att förneka samband, till exempel mellan alkohol och cancer.
- De kan erkänna att de finns ett samband, men hävda att det är mindre eller ser annorlunda ut.
- De kan relativisera genom att peka på andra riskfaktorer och hävda att de är mycket större.
– De försöker komplicera samband för att skjuta upp beslut, säger Emil Juslin.
Så vad kan man göra åt alkoholindustrins inflytande över EU-politiken?
– All politik som syftar till att minska alkoholskador innebär ju en intressekonflikt för alkoholindustrin. Därför jag tycker att man borde titta över hur man ska hantera dem. Vad gäller det irländska exemplet så tilläts Diageo att träffa jordbrukskommissionärens kabinett för att diskutera förslaget om varningstexter, trots att frågan inte alls rör jordbruk.
Emil Juslin skulle gärna se att alkoholindustrin behandlas på samma sätt som tobaksindustrin.
– När de ska konsulteras så ska det alltid balanseras av en organisation från civilsamhället. I hela EU-systemet får företagen för mycket utrymme. Man måste hitta forum för att träffa medborgare och civilsamhället i större utsträckning. Nu gynnas de som har mest pengar och störst resurser, säger han.
Läs även Accents serie om hur alkoholindustrin arbetar globalt och lokalt – Alkoholindustrin.