Fikat står framdukat och sorlet sträcker sig mot taket. Här, på det nyktra studenthemmet Arken, är alkohol totalförbjudet. Helnykterhet krävs inte av de boende, men ger förtur vid ansökan och ingen alkohol får finnas här inne.
Vincent Bratt, 39, tar en klunk te. Han har alltid varit nykterist och minns hur ifrågasatt han blev i början.
– Folk blev provocerade och ville att jag skulle testa. Men när jag som sextonåring fick en epilepsidiagnos avrådde läkaren starkt från alkohol – och när jag berättade det lät det annorlunda. För mig var det konstigt: som att man behöver en anledning för att inte dricka, när det borde vara tvärtom, säger Vincent Bratt.
Måste bara fråga med tanke på ditt efternamn, är du släkt med Ivan Bratt som införde motboken?
– Haha, jag vet faktiskt inte. Jag brukar skämta om att jag är det, men det vore kul att släktforska och kolla.
Astrid Miller, 20, lever livet på 14 kvadrat. På väggen sitter en tavla med ett bekant emblem. För några år sedan vann hon priset ”Årets eldsjäl” av UNF efter att ha startat upp en ny förening.
– Jag är fortfarande stolt över utmärkelsen, säger hon. Och ni måste kolla in duschen!
I det lilla badrummet trollar hon fram en äkta stockholmsdusch, ett handfat som med lite fix strax förvandlas till en dusch.
– På Arken finns liksom allt man behöver, säger Astrid Miller.
Nykterheten skapar en känsla av samhörighet och många boende känner till varandra sen innan.
– Vi som bor här har ofta gemensamma vänner trots att vi kommer från olika delar av Sverige, och det kan också hända att föräldrar känner varandra eftersom de varit aktiva i UNF eller IOGT-NTO samtidigt. Det är kul och skapar gemenskap, säger Karin Johansson, 23.
– Det är tryggt att bo här. Om någon ramlar in efter en sittning vid midnatt vet man att hen inte är full, säger Astrid Miller.
För ni festar också såklart?
– Om vi gör! Vi går på studentfester som alla andra, men vi dricker inte. När andra shottar starksprit brukar vi serveras citronjuice eller tabasco och det får oss att skrynkla ihop ansiktet lika mycket som de som dricker alkohol. Men vi slipper tappa kontrollen eller bli bakfulla, säger Karin Johansson.
Pianomusiken strömmar genom salen och här, i vad som kallas lastrummet, får var och en utöva sina laster. Åke Klarqvist, 23, älskar musik.
– Alla laster är tillåtna här, utom alkohol och droger. Vi har någon som dansar lindy hop och en annan som älskar att läsa till exempel. Min last är musik, som piano, dragspel, trombon och orgel.
I studentrummet på 20 kvadrat hänger bröllopsklänningen på en galge. Ida Hedkvist, 25, ska gifta sig om en månad och klänningen frasar när hon varsamt lyfter ner den. Hon har bott på Arken i fem år och trivs som fisken i vattnet. Hennes föräldrar har varit aktiva i IOGT-NTO i Piteå och hon är född in i rörelsen.
– Jag har varit aktiv i många år och det är kul att jag fick något för det. Tack vare det fick jag kö-poäng och kunde bo här, säger hon.
Hur ser du på nykterhet idag?
– De svåraste åren att vara nykter sägs vara i tonåren och under studenttiden. Nu när jag har klarat dem så tror jag utan tvekan att jag kommer vara nykter livet ut.
Lillasystern Ebba Hedkvist, 20, kommer in i studentrummet.
– Vi har ju en nykter uppväxt bakom oss, så det var rätt självklart att jag också skulle flytta hit, säger hon och dimper ner i sängen.
Hampus Söderström, 30, kommer just från en bröllopsfest.
– Det är tröttsamt när folk tror att man ska köra bara för att man inte dricker. Alkoholnormen är så förtvivlat stark i vårt samhälle, säger han.
– Men de alkoholfria alternativen blir allt bättre! Man får inte bara läsk till maten längre. På vissa nationer får vi tranbärsdricka och annat som passar till maten, säger Karin Johansson.
Snapsvisor då, sjunger ni med?
– Jag brukar byta ut ordet öl mot mjölk, säger Astrid Miller och skrattar.
– Och snapsvisorna som handlar om hur dåligt man mår av att dricka sjunger jag extra högt, säger Karin Johansson och ler.