– Jag har inget behov av att bo i stan. På landet får jag vara i fred och odla min trädgård, säger Heinrich Wieker, koordinator på BCAv, en paraplyorganisation för cannabisodlande klubbar som han var med och startade för några månader sedan.
Han tänder sin andra cigarett och släpper hunden när vi kommit några kvarter från Hannovers tågstation. Freddie lufsar vant längs trottoaren även om det är inte är lika harmlös trafik som hemma i byn där de bor.
Heinrich Wieker har flera järn i sin eld som har med cannabis att göra. Förutom att driva intresseföreningar för personer som använder cannabis säljer han även skördemaskiner för cannabisodlare. Han är med och organiserar på lokal- delstats- och nationell nivå. Denna torsdag är helt fulltecknad av möten med olika konstellationer, den nya lagen har många frågetecken som behöver rätas ut.
– Mycket av det vi gör just nu handlar om kommunikation och att få ut korrekt information om legaliseringen.
Han var 15 år när han först kom i kontakt med cannabis och har rökt sedan dess. Han säger att han drogs till att det var mystiskt och förbjudet. Idag använder han cannabis dagligen.
– Men jag skulle aldrig röka på jobbet. Det gör mig för slö. Jag röker när jag kommer hem för att slappna av.
2015 besökte han en vän i Tjeckien och blev inspirerad av att se hennes cannabisodling, som var mer professionell än något han hade föreställt sig. Men när han såg hur cannabisblommorna skördades för hand så slogs han av hur primitivt det verkade.
– Så jag uppfann ett system som gör att man kan skörda mycket effektivare. Mina främsta kunder idag är CBD-företag som behöver skörda mellan 500 och 1000 kilo blomma under ett skift. Men CBD-branschen är på väg att dö så jag håller på att utveckla en handhållen skördare för mindre odlare.
Efter att han sagt upp sig från sitt tidigare jobb för att satsa på sin cannabisskördare så blev han också mer aktiv inom cannabiskulturen och startade en klubb för cannabisintresserade i Hannover.
Heinrich Wiekers arbetsplats idag är ett skrivbord vid ett co-working space som ligger på en innegård i Hannover och som även används av yogagrupper och HBTQ-aktivister. Förra helgen stod han som utställare på festivalen Hanfparade i Berlin. Men trots att en stor del av Berlins befolkning regelbundet använder cannabis beskriver han arrangemanget främst som något för de närmast sörjande inom cannabiskulturen.
– Det var de vanliga misstänkta med dreadlocks som var där, och sen vi som ingår i cannabisfamiljen och jobbar med det här proffesionellt.
Några politiska krav kopplade till legaliseringen handlade det verkligen inte om.
– Legaliseringen är helt körd. Men vi har det vi har och det tjänar inget till att klaga över att det är en dålig lag. Det här är så bra det kan bli just nu, säger han.
Han är ändå nöjd med att verka i Niedersachsen, en av Tyskands mest cannabisliberala delstater. I Bayern har legaliseringen motarbetats med höga böter för den som bryter mot reglerna om var cannabis får användas.
– Och de förbjöd cannabis på Oktoberfest, den största drogorgien i världen!
Det är Tysklands federala delstater som ansvarar för att dela ut licenserna till de nya cannabisklubbarna och i Niedersachsen föll ansvaret på Miriam Staudte från Gröna partiet som omgående godkände flera licenser. Delstaten blev först i landet med att godkänna en cannabisklubb i Ganderkesee.
– Det var inte licenser som uppfyllde kraven, de ville bara visa att de ställer sig bakom legaliseringen. Vår klubb har inte ens skickat in sin ansökan än, säger Heinrich Wieker.
Han menar att det fortfarande finns många missförstånd kring hur legaliseringen gått till rent praktiskt.
– Folk förväntade sig att det skulle finnas cannabis ute i klubbarna redan första juli. Men jag räknar med att vi inte kommer att ha något att erbjuda förrän någon gång nästa år, och då handlar det inte om att vara uppe i full kapacitet heller.
Det är fortfarande mycket som behöver förtydligas i lagen enligt honom, och vissa regler upplever han som motsägelsefulla.
– Jag skulle mycket väl kunna hamna i fängelse för det jag gör, i vissa avseenden är det väldigt oklart var gränserna går. Och om man odlar cannabis för en klubb så kommer man handskas med så stora mängder att det skulle kunna åtalas som brott. Och då pratar vi inte om någon liten förseelse.
På halsen har han tatuerat in datumet för legaliseringen.
– Folk trodde att det skulle vara civilisationens undergång att cannabis legaliserades i våras, men det har egentligen varit väldigt odramatiskt.
Men han är krass inför legaliseringens framtid. Han besökte nyligen Uruguay där han upplevde att legaliseringen av cannabis stagnerat efter ett regimskifte. I Tyskland har de konservativa lovat att riva upp legaliseringen om de får möjlighet.
– Därför måste vi göra vad vi kan nu för att etablera cannabisklubbarna så att det blir svårt att rulla tillbaka legaliseringen.
Han förväntar sig inte att resten av Europa ska följa Tysklands exempel i närtid.
– Det vore bra om Storbritannien kunde följa efter men det tror jag inte kommer hända. Politiken rör sig åt höger i flera europeiska länder. Att ta ställning för legalisering som politiker gör dig politiskt sårbar.
Maltas legalisering tycker han verkar ha misslyckats genom att cannabisklubbarna regleras för hårt.
– Trots att klubbarna förväntas drivas utan vinstintresse så kostar licenserna tiotusentals euro årligen. Det är klart att de kommer be staten dra åt helvete och gå tillbaka till den svarta marknaden då.
Till en början var tanken att Tysklands legalisering som ett andra steg även skulle tillåta kommersiell försäljning av cannabis. I nuläget finns ett sådant andra steg inte uppe för diskussion även om Heinrich Wieker gärna skulle se en kommersiell cannabissektor.
– Det vi skapar nu har inte en chans att konkurrera med den svarta marknaden. För det behövs en kommersiell marknad.
Heinrich Wieker menar att den svarta marknaden i Tyskland består av två delar; gatumarknaden och hemleveransmarknaden.
– På gatan får du kontaminerad cannabis som säljs av invandrare som inte har något annat sätt att försörja sig. Det är en marknad som styrs av organiserade kriminella. Hemleveransmarknaden däremot består av personer som själva odlar cannabis och sen levererar den direkt till kunden.
Han menar att de senare inte har någon annan koppling till kriminalitet och att de skulle passa på cannabisklubbarna.
– De skulle kunna bli budtenders, det är människor som kan oerhört mycket om cannabis.
Men även om man inte kan konkurrera ut de kriminella så menar Heinrich Wieker att cannabisklubbarna kan spela en stor roll för synen på cannabis i Tyskland.
– Det handlar om att visa upp vilka de som använder cannabis är, att de inte är några kriminella.
Legaliseringen skulle kunna bidra till att cannabis blir mer normaliserat i landet. Ungefär sju miljoner av Tysklands 83 miljoner invånare beräknades använda cannabis regelbundet redan innan legaliseringen, det är en större andel än i Sverige, men fortfarande mindre än 10 procent.
Heinrich Wieker räknar med att det skulle krävas 30 000 cannabisklubbar för att förse Tyskland med den mängd cannabis som man beräknar att landet idag konsumerar. Från andra hållet räknar han på mängden cannabis som varje klubb kommer att behöva handskas med ifall de fyller sin kvot på 500 medlemmar och varje medlem hämtar ut sitt månatliga max på 50 gram.
– Det är inte ett arbete för ideella att ta tag i, det kommer krävas enormt mycket jobb. Självklart hade jag velat kunna tjäna pengar på det här istället för att göra det ideellt.
Det finns i nuläget inga regler för hur många plantor en cannabisklubb får ha per medlem, eller totalt.
– Men man behöver ju göra en beräkning när man gör sin ansökan. Så om du söker tillstånd för 100 000 plantor när du har 10 medlemmar så kommer det se konstigt ut. Sen kommer det alltid finnas dåliga aktörer som bryter mot reglerna. Men det handlar om att myndigheterna behöver göra tillsyn av klubbarna, på samma sätt som man kontrollerar att elen håller standard.
Sedan flera år tillbaka driver han en social klubb för cannabisentusiaster. Det är först nu som han startat en andra klubb för odling som kommer att kunna tillhandahålla cannabis till medlemmarna. För att vara med i odlingsklubben måste man vara med i den sociala klubben. Men att ha två klubbar har många fördelar. Odlingsklubbarna omfattas av många regler som de sociala klubbarna inte behöver förhålla sig till. En social klubb kan tillåta att man använder cannabis på plats och även marknadsföra sig till allmänheten.
– Men de behöver inte separeras fysiskt, odlingsklubben kan ha en liten utlämningsplats i anslutning till den sociala klubben.
När säger man nej till någon som vill bli medlem?
– Det skulle väl vara om någon är psykotisk, utåtagerande eller allmänt otrevlig och snackar skit. Vi har såklart rutiner för att titta på medlemmarnas lämplighet. Men vi funderar också på hur vi ska ställa oss till att ta emot medlemmar som befinner sig i behandling för ett substansberoende.
En av målsättningarna med legaliseringen är att skydda unga från cannabis. Heinrich Wieker tycker att legalisering är bättre för unga än kriminalisering.
– Förbudet är en katastrof för alla, inklusive de unga. Att röka cannabis blir attraktivt för att det är förbjudet. Sen testar man och upptäcker att det inte är så farligt som alla vuxna sagt.
Hans främsta farhåga med legaliseringen är att den ska regleras till oigenkännlighet. Över lag så tar han avstånd från att lagen begränsar personligt innehav.
– Vad spelar det för roll om jag har 50 gram eller 100 gram hemma? Det är ju om jag skulle sälja till minderåriga som är det verkliga problemet. Innehav i sig själv skadar ingen, så hur kan det vara olagligt?
Skulle du känna dig orolig för att bli ertappad om du hade mer än 50 gram hemma?
– Jag har åtta eller nio plantor hemma. Så jag har nästan alltid mer än 50 gram, men jag gör inget med det och ingen bryr sig. Mina grannar vet vad jag gör men de accepterar det.
– Den som odlar hemma får ha tre plantor enligt lagen, varje planta kan ge ett kilo cannabis om du gör det rätt. Då sitter du där med tre kilo. Vad har du gjort fel då?
Skulle du vara orolig ifall du gick runt med mer än 25 gram på fickan?
– Jag oroar mig aldrig längre, för polisen har ingen anledning att stoppa mig. Tidigare kunde du bli kollad om du såg suspekt ut men det gör inte de längre.
– Idag kan jag gå fram till en polis och fråga var han tycker att det är mest lämpligt att jag röker min cannabis.
Dagens tredje möte handlar om preventionsarbete och hur man ska utbilda personer ansvariga för cannabisklubbarnas skademinimerande arbete. Men det är fortfarande oklart vilka krav som myndigheterna ställer för att någon ska officiellt godkännas som ansvarig.
– I värsta fall får vi gå till domstol och tvinga staten berätta för oss vilka kraven är. Allt är fortfarande väldigt oklart.