Politik

Natt på akuten– Här är alkovåldet vardag

Fredagskväll på Södersjukhusets akutmottagning.  En stund efter midnatt börjar misshandelsoffren dyka upp. I drygt 70 procent av fallen kan man se en tydlig koppling till alkohol.

Text: Maria Zaitzewsky Foto: Moa Karlberg

Det ser till en början ut att bli en stillsam natt på Södersjukhusets akutmottagning, trots att det är lönehelg och förmodligen fullt med folk ute på stan. En ensam man med en bula i pannan snurrar runt i korridoren och velar; ska jag låta mig undersökas eller inte? Personalen tar det med ro och låter honom känna efter. Skadan verkar inte allvarlig, men mannen är kontaktsökande.

Övrig tid ägnar man åt journalföring, kontroll av inskrivna patienter och småprat. Men en amulansförare som tittar in för en kopp kaffe är tvärsäker på att det snart brakar loss.

– Klockan är bara barnet. Efter ett börjar dom slåss, vänta bara, konstaterar han med en nick mot vägguret.

Och mycket riktigt. Strax efter ett förbyts lugnet mot tjutande larm och springande vårdpersonal i korridorerna. Ett par ambulanser är på ingång. Larm innebär potentiell fara för patientens liv, varför ett vårdteam omedelbart måste stå redo. Patienten förs in i ett fullt utrustad akutrum där han eller hon undersöks. I allvarligare fall tillkallas läkare.

Den förste som kommer in är en kraftigt berusad man med ett igenmurat blått öga och ett stort blodigt jack i huvudet. Han ligger på en bår, knappt kontaktbar, medan hans lätt överförfriskade flickvän, festklädd och med vitblonderat hår, ruskar om pojkvännen och oroligt ropar hans namn tätt intill hans bloddränkta öra.

– John. John! Hör du mig? Vakna nu, du får inte somna, hör du det.

Hennes ansikte är strimmigt av tårar och för sjuksköterskan Madeleine Ringqvist berättar hon med darrig röst att John varit på kryssning och därefter fortsatt att festa. Så föll han olyckligt i en trappa. Och nu är han här. Madeleine frågar John om han förstår var han är och om han minns vad som hänt. Han skakar förvirrat på huvudet och låter häpen när han får höra att han befinner sig på SÖS. Så småningom flyttas paret till ett avskilt bås i korridoren för observation och vidare bedömning. Troligen behöver såren i huvudet sys. Kanske måste han röntgas. Vilket som kommer att ske först beror på röntgenavdelningen.

John är en typisk patient en fredagskväll på SÖS akut. Majoriteten av de skadade patienter som kommer in på småtimmarna är i olika grad alkoholpåverkade, enligt statistiken drygt 70 procent. De vanligaste skadorna är huvudskador som kommer sig av att personen ramlat och slagit sig. Misshandel är vanligt; handgemäng, stickskador med kniv eller skador åsamkade av batonger eller andra tillhyggen.

Relationsmisshandel är också frekvent förekommande. De flesta som kommer in är unga män. Men även kvinnor och äldre drabbas, som vi snart ska få se. Under ett dygn passerar 300 personer SÖS akut och en helgnatt kan det utan vidare ramla in ett 20-tal personer med alkoholrelaterade skador.

Problemet är att många dessutom har med sig kompisar och anhöriga som gör att det stundtals kan bli väldigt rörigt och ibland aggressivt. En sköterska berättar om skottlossning inne på akuten. Lyckligtvis sköt förövaren inifrån och ut och inte tvärtom. Av den anledningen strävar man efter att sära på offer och förövare så att de hamnar på olika sjukhus.

Madeleine, som har arbetat natt här i sju år, upplever att våldet har blivit grövre och de oprovocerade attackerna på ”oskyldiga” ökar. Man sparkar på den som ligger och sparkar mot huvudet. Skadorna blir svårare. De som är allra värst däran, de med allvarliga skottskador till exempel, förs till Karolinska sjukhuset för vård. Övriga hamnar här. Samtliga alkoholtestas och i snitt ligger promillehalten på 1,30. De som utsatts för misshandel får sina skador dokumenterade, vilket är viktigt om det blir aktuellt med en polisanmälan.

Känner hon aldrig en frustration och en irritation över att alkoholen tar så mycket kraft och resurser på akuten?

– Man kan ju ha en svår skada eller ha underliggande sjukdomar även om man har druckit och det är inte mitt jobb att moralisera, utan att hjälpa. Men visst känns det otroligt onödigt när unga människor kommer in svårt skadade bara för att de har druckit. För egen del har jag fått en förändrad syn på alkohol. Jag ser ju partyts baksida, personlighetsförändringen hos folk som dricker. Jag har blivit mycket räddare att gå hem själv sent till exempel, för jag ser ju här på akuten vad som faktiskt kan hända. Och jag är inte särskilt sugen på att dricka själv heller.

Sjuksköterskan Eddie Edvardsson är av samma uppfattning, i likhet med de flesta som jobbar här på akuten.

– Efter ett nattpass är man så jäkla less på alla fulla människor. Själv går jag knappt ut på krogen längre. Jag får direkt associationer till jobbet och brukar kunna se att ”nu börjas det”. Då vet jag att snart kommer den eller den att hamna i slagsmål och sedan på akuten. Jag dricker väldigt lite och föredrar att göra det i hemmiljö tillsammans med nära vänner, säger han och tillägger att något han har noterat är mängden ungdomar som kommer in med oerhört höga promillehalter i blodet.

– Utan att se särskilt påverkade ut. Då inser man hur mycket de är vana att dricka. Det känns skrämmande.

Eddie förklarar att ungdomar som enbart är berusade eller påverkade av andra droger förs till Maria Pol för avgiftning. Hit kommer de som är påverkade och skadade. Är man under 15 år hamnar man på barnakuten.

Vid nästa akutlarm kommer en engelsktalande medelålders kvinna med bruten fot in. Ett team av sjukvårdspersonal och en läkare samlas snabbt i ett av de välutrustade akutrummen. Kvinnan stönar av smärta och ambulanspersonalen informerar om hennes sjukdomshistoria; reumatism. Hon får lustgas mot smärtorna. Den brutna foten är en konsekvens av alltför många öl på krogen Engelen – och ett olyckligt fall då hon fick en man över sig. Hon kommer att gipsas och röntgas och få tillbringa resten av semestern på kryckor.

Nästa patient är en melankolisk, tunn man med ett blodfläckigt bandage runt skallen och intorkade blodstrimmor på kinderna. Han blir väntande en stund på en bår i korridoren och försjunker oavbrutet in ett dvalalikt tillstånd. Han undersöks senare i ett av triage-rummen, de lite enklare undersökningsrum där patienterna förs in och där deras vidare behandling avgörs; ska de till ortopeden eller kirurgen?

Mannens tryck är stabilt, men han har hunnit förlora några deciliter blod efter fallet mot pannan.
Sköterskorna Daniel och Henrik frågar ut mannen om tidigare sjukdomar och om vad som har hänt. Han hittades livlös av några förbipasserande, men kan inte redogöra för om han varit medvetslös. Han tonlösa svar är:

– Jag har alkoholism.

Han ser bedrövad ut och pillar nervöst på de blå och gröna landstingsfiltar som Henrik varsamt svept om honom så att han inte ska frysa. När han uppmanas ta av sig sina blodiga och fuktiga kläder hittar man en fjäderbatong i byxfickan.

– Jag är i en bransch där man måste vara beväpnad. Jag måste försvara mig, påstår mannen.
Henrik ser tveksam ut. Beslagta eller inte? Vapnet är ju illegalt. Men det visar sig att sjukhuset inte får konfiskera vapen och Henrik förklarar för patienten att han får tillbaka sin batong när han skrivs ut, vilket han accepterar utan knot.

Vårdpersonalen kommer inte vidare i sina frågor. Mannens entydiga svar är att han är alkoholist, men inte sjuk i övrigt. Hur mycket han har druckit vet han inte men svarar jakande på frågan om han har druckit hela dagen. Ett blås i en alkomätare visar 2,44 promille. Mannen rullas ut i korridoren i väntan på vidare hjälp. Hans sår behöver sys.

I samma korridor sitter en småväxt och gapig man, uppenbart ”full som en kastrull”, som personalen lakoniskt uttrycker det. Han vrålar ”fuck you” efter sköterskorna, kräver tillgång till ett rökrum, men lugnar sig tillfälligt när han tas in i ett av triage-rummen. Han har varit i slagsmål och har en sprucken överläpp. Han kommer också att skickas på skallröntgen, men tvingas vänta några timmar på sin tur, vilken gör att han mellan varven kommer fram till disken där personalen är samlad och gapar och skriker. Han ropar efter Sofia, den förmodade flickvännen, och beter sig allmänt förvirrat, vilket kan indikera en blödning på hjärnan.

Under natten passerar också en ung grabb med sönderslagen, blodig käke. Han grinar oroligt och vill att Eddie kollar honom i munnen eftersom det känns som om ”alla tänder är borta”. Men Eddie ger lugnande besked.

– En flisa av en framtand är borta. Det är allt jag kan se. Det är ingen fara. Du är nog bara lite domnad i munnen.

Bakom ett grönt skynke ligger fortfarande John för observation. Flickvännen duttar och klappar om sin sönderslagne partner, som så sakteliga vaknar till sans. Den stupfulle gaphalsen har insett att han kommer att bli kvar i några timmar och att det därmed hinner bli morgon innan han skrivs ut.

Jag frågar Madeleine om det är några fall som etsat sig fast i hennes minne. Hon skakar sakta på huvudet. Tycker det är svårt att minnas någon särskild; det är ju så många som passerar här. Men sedan drar hon sig till minnes en ung flicka som kom in en nyårsnatt, skadad och påverkad.

– Jag ringde så klart hennes föräldrar. Men de vägrade att komma hit. Det berörde mig väldigt illa. Jag fick bli hennes ställföreträdande mamma en stund, säger Madeleine och tillägger att just sådana situationer känns jobbiga. När man inser att en del unga människor lever under oerhört svåra förhållanden.

Vårdpersonalen, som denna kväll uppgår till sexton personer inklusive två läkare, börjar gäspa och det gula lysrörsljuset gör deras ansikten bleka och trötta. Men ännu är det några timmar kvar innan dagpersonalen tar över klockan sju. Än så länge kan vad som helst hända.

***

Fakta: Södersjukhuset

Södersjukhusets akutmottagning är en av norra Europas största, både till yta, patientantal och ansvarsområde. Varje år behandlas drygt 95 000 patienter på akutmottagningen, 20 000 inkommer med ambulans. Varje dygn söker sig cirka 300 personer till akuten.

Vid helger, och särskilt lönehelg, ökar andelen misshandelsfall med 30 procent. I drygt 70 procent av fallen är alkohol en bidragande orsak till skador och våld. 87 procent av de alkoholpåverkade är män. Storstadsvåldet drabbar oftast yngre personer, 15-24 år. Alkohol är en av de största riskfaktorerna för att utsättas för misshandel.

Mer från Accent