Varenda sittplats är upptagen i Röda rummet i Valsta centrum. På bänkarna längs väggen och på de utställda stolarna sitter kvinnor, av hudfärg och klädsel att döma, från världens alla hörn. Många har en bebis i famnen. På golvet sitter en grupp små barn och bläddrar i bilderböcker. Det är föreningen Mamma United som bjudit in till träff och dagens tema är psykisk ohälsa. Med på mötet är även Sigtuna kommuns tre stadsdelsmammor.
– Att samarbeta så här med andra organisationer och myndigheter är en stor och viktig del av vårt arbete. Vi försöker alltid vara med där det händer något, som på Valstadagen. Vi får också kontakt med kvinnor via SFI (Svenska för invandrare) och Familjecentralen som slussar dem till oss. Vi är väldigt flexibla, både med var och när vi jobbar, säger Suhaila Badami, en av stadsdelsmammorna.
Jobbet har hon haft sedan november 2023. Hon har ett vänligt sätt och nära till leendet – en stor fördel eftersom stadsdelsmammornas jobb till stor del är uppsökande.
– Vi brukar ofta stå utanför Ica. Om vi hör några som talar ett annat språk än svenska, så pratar vi med dem. Vi berättar vilka vi är och vad vi kan hjälpa dem med, säger Suhaila Badami.
Hon kom till Sverige från Tanzania för fyra år sedan. Trots den korta tiden i Sverige talar hon utmärkt svenska. Dessutom talar hon urdu, hindi, swahili och engelska. För jobbet är det en stor merit att kunna många språk. Tillsammans talar de tre stadsdelsmammorna nio olika språk.
Under en paus i mötet hjälper Suhaila Badami och Latifa Djorane, även hon stadsdelsmamma, till med att servera kaffe och te och tolkar för personer som inte riktigt har förstått allt som sagts. För Latifa Djorane är det här bara hennes andra vecka på jobbet.
Hon kommer från Algeriet och har varit i Sverige i sju år. Hon kom först i kontakt med stadsdelsmammorna via Familjecentralen.
– Och sedan träffade jag dem igen i somras när jag arbetade för Mamma United och vi samarbetade med stadsdelsmammorna. Det visade sig att de behövde någon som talade arabiska och franska, och det gör jag.
Den tredje stadsdelsmamman, Soosan Askarzada, kom till Sverige från Afghanistan för sex år sedan och liksom Suhaila Badami har hon varit anställd sedan november 2023. Nu står hon utanför lokalen och pratar i telefon med en kvinna som behöver akut hjälp med att förstå vad personalen på hennes barns förskola vill säga henne.
Förutom att delta på Mamma Uniteds träffar och vägleda hjälpbehövande per telefon så har stadsdelsmammorna många och varierade arbetsuppgifter.
– Vi ordnar träffar varje månad, på olika teman. Då kommer det ofta någon expert och föreläser. I går hade vi till exempel ADHD och autism på schemat. Det var många som var intresserade av det och hade önskat det som tema, säger Suhaila Badami.
Andra uppskattade arrangemang är sim- och cykelkurser.
– Men vi slipper undervisa på kurserna. Det kommer det någon utifrån och gör.
De ordnar också utflykter i närområdet.
– Alla är välkomna, men det kommer oftast bara kvinnor. Jag tror att det kan bero på att de oftare är föräldralediga, säger hon.
– De män som kommer är oftast äldre och kan inte svenska så bra. De vill kanske ha ett brev från någon myndighet översatt för dem, inflikar Soosan Askarzada.
De första stadsdelsmammorna anställdes i början av 2023 som en del av Sigtuna kommuns satsning Samhällsbyggnadslyftet. Syftet är att minska och motverka segregationen i samhället. Sin arbetstid delar stadsdelsmammorna mellan Valsta och Märsta som båda är förorter med integrationsproblem i Sigtuna kommun.
– Det är en stor satsning, men vi tror på att arbeta förebyggande. Stadsdelmammorna når väldigt många, till exempel med information om att SFI
finns. Dem de når hade kanske kommit dit ändå, men om vi kan få dem att börja några månader tidigare så kommer de fortare in i samhället och väldigt mycket är vunnet, säger Sara Odstam, som är chef för stadsdelsmammorna.
För att vara aktuell för jobbet som stadsdelsmamma ska man vara bosatt i kommunen, ha egen erfarenhet av att vara nyanländ i Sverige, stå utanför arbetsmarknaden och tala flera språk, helst inte samma språk som de andra två. Men mamma måste man inte vara.
– Nej, jag har inga barn än, så det är inget krav, men vi hjälper andra och vägleder dem. Det är sådant som mammor gör, säger Suhaila Badami.
Arbetet är på halvtid och tidsbegränsat.
– Som mest tycker vi att de ska stanna ett och ett halvt till två år. Till skillnad från de flesta chefer blir jag glad om mina medarbetare hittar annat jobb. Men inte för snabbt. Helst ska de stanna åtminstone ett år för att hinna bygga upp sitt kontaktnät, säger Sara Odstam.
Suhaila Badami har fått besked att hon får stanna till nästa sommar. Parallellt med jobbet studerar hon på komvux.
– Jag vill börja läsa ortopedteknik med robotik på universitetet. Kommer jag inte in där ska jag nog utbilda mig till lärare. I Tanzania jobbade jag ideellt som lärarassistent. Så det är ett yrke jag provat på tidigare.
Hon är inte ensam om att ha undervisat tidigare. Faktum är att alla tre stadsdelsmammor har pedagogisk erfarenhet. Båda de andra är lärare.
– I mitt hemland undervisade jag högstadieelever. Det är jättebra att kunna få möjlighet att jobba och plugga samtidigt. Jag har läst svenska och engelska och just nu läser jag matte på komvux, säger Soosan Askarzada, som snart hoppas kunna komplettera sin afghanska lärarexamen så att hon blir behörig att undervisa svenska elever.
Även Latifa Djorane är lärare till yrket och studerar på komvux vid sidan av jobbet.
– Jag är klar med engelska 4 och söker praktik inom ekonomi eller HR. I mitt hemland, Algeriet, undervisade jag i makroekonomi och statistik på universitetet och så jobbade jag med HR-frågor där.
När jag kom till Sverige fick jag barn och blev hemmafru. Som småbarnsmamma skulle jag inte klara både studier och arbete om det här jobbet var på heltid, särskilt inte som min man jobbar kvällstid.
Latifa Djorane är väldigt nöjd med sitt nya jobb.
– Det bästa med jobbet är att få träffa nya människor, att få hjälpa andra och se dem gå vidare och integreras. Det märks att vi gör skillnad. Och så lär vi oss massor om samhället och blir väldigt integrerade vi också, skrattar Latifa Djorane.
Suhaila Badami håller med och ger ett exempel på vad hon själv lärt sig om det svenska samhället:
– Jag kände inte alls till Försäkringskassan, men när jag behövde hjälpa någon så blev jag tvungen att lära mig vilka bidrag man kan få, hur man får dem och varför man får bidrag, säger hon.
Soosan Askarzada instämmer.
– Kvinnorna kommer med massor av frågor och vi får lov att ta reda på svaren. Vi får hjälpa dem att söka förskola och skola, SFI och arbete. Vi lär oss väldigt mycket.
Svårast är att hjälpa till att hitta jobb.
– Många tror att om de bara är beredda att ta vilket jobb som helst så löser det sig. Men vi försöker förklara att det är ett jobb att söka jobb. Det är inget som man gör på en dag. Det kan ta flera månader, säger Soosan Askarzada.
Alexandra Tetschet, projekt– och kampanjledare på IOGT-NTO, har lång erfarenhet av att arbeta med föräldrar i utanförskapsområden, bland annat i IOGT-NTO:s föräldrastöd Föräldrar tillsammans 2.0. Hon blir glad när hon får höra talas om Sigtunas satsning.
– Det är jättebra. Jag älskar att de arbetar så här vardagsnära, som att hjälpa till med översättningar eller andra problem som dyker upp. Det liknar väldigt mycket hur vi arbetar med Föräldrar tillsammans 2.0.
En utvärdering som nyligen gjorts av Föräldrar tillsammans 2.0 visade att det är ett arbetssätt som fungerar.
– Att ha personer som har den kulturella och språkliga kompetensen gör att man snabbt kan fånga upp sådant som oroar föräldrar, till exempel ryktet om att socialtjänsten tar muslimska barn. Då kan man bemöta det och klara ut de missförstånd som finns. De blir positiva förebilder och en brygga mellan utrikesfödda föräldrar och samhället.