När Sida nu säger upp avtalen med sina strategiska partnerorganisationer får det till följd att cirka 2000 avtal med organisationer runt om i världen påverkas.
– Det är ironiskt att regeringen, som pratar om att biståndet måste vara transparent, effektivt och resultatinriktat, agerar på ett sätt som varken är det ena eller det andra, säger Anna Stenvinkel, generalsekreterare på ForumCiv, en av de strategiska partnerorganisationer som fördelar medel från Sida.
Så sent som den 29 februari fick Sida i uppdrag av regeringen att utreda tre olika alternativ för det framtida biståndet.
– Ett av alternativen var att Sida skulle ta över ansvaret för vidareförmedling av biståndsmedel som de strategiska partnerorganisationerna hittills stått för. Nu väljer Sida att ta fasta på det och säga upp alla avtal, trots att regeringen inte bestämt hur de ska ställa sig till alternativen. Samtidigt fortsätter Sida att utreda även de två andra alternativen.
Precis som Johanna Davén, generalsekreterare för IOGT-NTO-rörelsens internationella arbete, anser Anna Stenvinkel att 2024 kommer att bli ett förlorat år för civilsamhällets biståndsarbete.
– Vi får ägna oss åt byråkrati och administration när vi måste säga upp avtalen med våra medlemmar. Det riktigt hemska är att det är medlemsorganisationernas arbete på plats som drabbas.
De flesta avtal med Sida har löpt över fem år, men de senast tecknade avtalen gäller bara för ett år.
– Det är inte mycket man hinner göra på ett år. Relationer ska byggas och processer ska uppdateras. Det tar tid att åstadkomma förändring. Många organisationer har just påbörjat sin femårsperiod, men får avsluta i förtid.
I maj kommer organisationer, och eventuellt privata aktörer, att kunna lämna in intresseanmälan till Sida för kommande samarbete. I bästa fall kan nya avtal tecknas med några aktörer i december. Vilka de privata aktörerna skulle kunna vara känner inte Anna Stenvinkel till.
– Men de har pratat om att de vill få in mer handel. De verkar tro att svenska företag är lösningen på allt. Vi är helt överens om att jobbskapande är jätteviktigt för att få människor ur fattigdom, och det är en bra tanke att involvera företagen, men det verkar finnas en övertro på vad de kan åstadkomma.
Hon är också fundersam kring syftet med att dra in privata aktörer.
– Biståndets syfte kan inte vara att gynna svenska intressen.
Hon är orolig för vad som kommer att hända med demokrati och mänskliga rättigheter om biståndet bara ses som ekonomiskt stöd.
– Utan ett livskraftigt civilsamhälle tystnar demokratin. Det är ingen tillfällighet att Belarus president Lukasjenko är livrädd för organisationer som har folkligt stöd. Drar man in biståndet till civilsamhällesorganisationer slår man undan benen för demokratin.
Vad hoppas du ska hända nu?
– Jag hoppas att de behåller grunden i civilsamhällesstödet och inte ruckar för mycket på det som är. Men man måste ha perspektiv på saker och ting. Långt mycket viktigare är att det blir fred i Palestina och att kriget i Ukraina får ett slut. Men just för att världen ser ut som den gör känns det som helt fel tid att börja skära i stödet för demokratin, säger Anna Stenvinkel.