Ledare nr 6/12

Bjud in mig för tusan!

För snart nio månader sedan flyttade jag från Stockholm, tillbaka till min hembygd. I samband med att jag anmälde adressändring till medlemsregistret skrev jag också över mitt medlemskap till IOGT-NTO-föreningen på orten. Ungefär som det är tänkt att fungera antar jag. Sedan dess har det hänt... ingenting.

Varken föreningen (som jag ärligt talat inte vet om den ens är verksam längre) eller distriktet har hört av sig. Inte ett brev. Ingen information om arrangemang som är på gång.

Nu går det för all del ingen nöd på mig – jag var engagerad i verksamheten här för 20 år sedan och känner fortfarande många medlemmar och förtroendevalda i distriktet. Om jag vill kan jag luska fram information ganska snabbt, men är det så här vi vill att det ska vara?

I första hand tycker jag att föreningarna borde hålla koll på när det dyker upp nya medlemmar i listorna – och ta någon slags kontakt. Nej, jag begär inte hembesök med kaffekorg, ett enkelt välkomstbrev med lite information räcker fint. I andra hand måste nog distriktet gå in där föreningarna inte funkar. Ge mig information om distriktsaktiviteter eller tipsa mig om en aktivare förening i kommunen bredvid för tusan!

För övrigt håller vi på Accent på att ta fram en ny webbplats. Mycket jobb återstår, men oj vad det kommer att bli bra!

Pierre Andersson

Mer från Accent