I bransch efter bransch har uppropen kommit och vittnesmål om trakasserier, övergrepp och sexistiska och förminskande kommentarer har avlöst varandra. I den hemliga Facebook-gruppen #nykterfrizon framgår i vittnesmålen att inte heller IOGT-NTO-rörelsen är förskonad.
– Jag är inte så överraskad. Inte så att jag har vetat eller hört särskilt mycket genom åren, men det är klart att det som sker i samhället sker även hos oss, säger Helena Wannberg, medlem från Örebro och en av initiativtagarna till Facebook-gruppen.
Berättelserna övertygar henne om att något måste göras.
– Jag blir väldigt berörd när jag läser berättelserna, men jag känner mig framför allt beslutsam. Det får inte vara så att kvinnor på ett möte, en kongress eller på sin arbetsplats i nykterhetsrörelsen möts av sexistiska kommentarer eller, ännu värre, utsätts för övergrepp, säger hon.
Facebook-gruppen #nykterfrizon startades förra veckan och har redan över 500 medlemmar.
– Syftet var att lyfta frågan om hur det ser ut i rörelsen. Många har berättat sådant de aldrig berättat för någon tidigare. Det som berör mig mest är de unga som vittnat om hur lång tid det tagit dem att repa sig och hur mycket det förstört för dem. Vi har ett gemensamt ansvar att se till att det här inte sker, säger Helena Wannberg.
Några har vittnat om att de lämnat rörelsen, eller slutat sin anställning, på grund av den sexistiska kulturen.
Facebookgruppen startades av IOGT-NTO-medlemmar, men snart dök det upp medlemmar även från de andra förbunden och före detta medlemmar. Alla har inte samma upplevelse och en del berättelser handlar om sådant som hänt för länge sedan, medan annat har skett i närtid.
– Det spelar ingen roll i vilket förbund man är med, eller om man fortfarande är medlem. Några har ju också vittnat om att de lämnat rörelsen, eller slutat sin anställning, på grund av den sexistiska kulturen, säger hon.
Wilda Kristiansson, IOGT-NTO-medlem och en av administratörerna, tycker att Facebook-initiativet fyller en viktig funktion.
– Framför allt handlar det om att se att vi inte är en fredad del av samhället. Att prata om det kan bidra till att vi blir av med tystnadskulturen. Jag tycker inte att det är konstigt att det förekommer hos oss också, men det är betryckande att se att det förekommer i så många sammanhang, säger hon.
Det kan kännas som om man baktalar organisationen om man lyfter problemen.
Hon tror att engagemanget i rörelsen kan bidra till tystnadskulturen.
– Många brinner verkligen för vår sak och känner sig stolta över organisationen. Då kan det kännas som om man baktalar organisationen om man lyfter problemen. Förhoppningsvis bidrar #nykterfrizon till att vi börjar prata med varandra.
– Och vi måste hålla i minnet att nu tar vi upp negativa saker som hänt, inte sådant som inte har hänt eller allt som är positivt. Jag tror att många, även bland dem som utsatts, trots allt känner att medlemskapet givit dem mer än det kostat, säger Wilda Kristiansson.
Hon påpekar också att det finns många inom rörelsen som är extra sårbara.
– Vi har många trasiga människor i rörelsen. Om vi inte tar hand om dem och hjälper dem att sätta gränser för vad som är okej att göra med andra och känna efter vad som är okej att låta andra göra, kan de råka väldigt illa ut, säger hon, och fortsätter:
– Många ser nykterhetsrörelsen som sin familj och man är så nära varandra. Det är något gott i det också, att vi kan ge varandra närhet, men ibland kan det bli för nära för att kännas bekvämt för alla. Det är viktigt med samtycke och att inte ta kroppskontakt för given. Ett nej måste respekteras, säger hon.
Att så många unga tjejer upplever att de får förtroendeuppdrag för att vara alibi i en IOGT-NTO-styrelse gör henne upprörd.
– Jag har reagerat mycket på det. Man får ett uppdrag för att man är ung och kvinna. Två flugor i en smäll. Kvinnor är väldigt utsatta i den positionen. Många berättelser handlar också om hur män tar åt sig äran för det kvinnor sagt eller gjort. Att man trycker ner kvinnors kompetens på det sättet är beklämmande, säger Wilda Kristiansson.
Lika väl som vi utgår från att andra ska klara av att ändra sina attityder till alkohol, så måste vi tro att vi klarar att ändra våra attityder och beteende på detta område.
Helena Wannberg tycker att det är för tidigt att säga vad diskussionerna ska leda fram till.
– Just nu är vi en fas när berättelserna måste få komma fram. Hela rörelsen behöver lyssna, inte bara vi i gruppen, för att förstå att det här är ett problem och själva börja fundera på hur situationen kan förbättras. Det är också viktigt att inte gå i försvarsställning, utan just lyssna, säger hon.
Hon är ändå optimistisk.
– Att vi lyfter problemet är en förutsättning för förändring. Vi pratar mycket om demokrati och solidaritet i rörelsen, nu måste vi inse att vi måste jobba med de frågorna inom organisationen också.
– Vi är inte förskonade för att vi är nyktra. Men lika väl som vi utgår från att andra ska klara av att ändra sina attityder till alkohol, så måste vi tro att vi klarar att ändra våra attityder och beteenden på detta område, säger Helena Wannberg.
Läs också #nykterfrizons öppna brev: Kvinnornas vittnesmål om sexismen: ”Nu räcker det”
Vill du läsa mer om alkohol och andra droger? Prenumerera kostnadsfritt på Accents nyhetsbrev och få veckans nyheter direkt i din mejlbox:
»